Sex, jugend och Johnny Depp — möt en fräck raritet som får ligga

Nakna kroppar och ibland till och med ängar av snoppar. Erotiska motiv som slingrar sig över sidorna på typiskt jugendmanér. Voilà! Här är dramat Sodom ein Spiel (1909). Volymen som sticker ut lite extra i Borgströms samling av erotisk litteratur folioformat.

Foto: Jens Gustavsson/KB

Julius Klinger. Exempel ur KB.s exemplar av Sodom från 1909. Privattryck.
I förordet lanseras utgåvan som ett dokument med betydelse för världslitteraturen. Och till stort gagn för både vetenskapen och samlare av udda böcker. Upplagan är begränsad till 350 exemplar. Foto: Jens Gustavsson / KB

 

Elegant jugendkonst, snusk à la 1600-tal och kopplingar till Johnny Depp. Den är vacker samtidigt som den ruskar om. Det är bland annat den österrikiske affischkonstnären Julius Klinger (1876-1942) som med sin grafik gör volymen till en konstnärlig pärla, en riktig raritet. En ny bild inleder varje scen i dramat, som består av totalt 15 bilder.

Det fina trycket talar för sig. Så även papperskvaliteten och de karaktäristiska råkanterna från papperstillverkningen som har bevarats intakta. Inlagan omsluts av ett ljuvligt rött sidenband med förgylld dekor. Alla dessa delar förhöjer upplevelsen av volymen. Bokens bildspråk skiljer dessutom ut sig från övriga volymer i samlingen. Där det visuella mötet med trycket oftast kretsar kring nakna par som förlustar sig i sänghalmen mot fond av 1800-talets allmoge- och borgarmiljöer.

Råkanterna  BokbandetBild ur bokenBorgström bild ur boken 2

Pjäsen Sodom skrevs 1684 av John Wilmot Earl av Rochester och betraktas som en av de mest skandalösa skildringarna i den engelska litteraturhistorien. En historia glupsk på sex men också med sedelärande inslag. Att karaktärerna i dramat har namn som Fuckadilla och Clytoris ger bara det en gest om pjäsens intrig.

2004 gick Libertine, filmen om John Wilmot, upp på biograferna. Huvudrollen har Johnny Depp som gestaltar Earlen John Wilmot. Obekräftade uppgifter skvallrar om att scener ur Sodom lär förekomma i filmen.

Två avskrifter av originalmanuset till Sodom finns bevarade. Ett på Hamburger Staatsbibliothek och ett på British museum i London.

Projektet, som planerades och genomfördes förra hösten, var ett samarbete mellan konservatorer och bibliotekarier som är en självklarhet vid den här typen av bevarande- och uppordningsprojekt. Konservatorns åtgärdsförslag ska synkas med bibliotekariens perspektiv på hyllordning, märkning och kataloger. Den Borgströmska samlingen har fått sig ett ordentligt och välbehövligt lyft genom nya moderna specialskurna kapslar som matchar behovet av ny liggande förvaring för alla bilder och planscher på ett enastående sätt. Ny struktur på samlingen och samtidigt ett kliv ut ur garderoben för folianterna som nu är sökbara i Libris. Tidigare har en maskinskriven katalog varit enda ingången till samlingen.

Före projektet.

Före projektet.

Efter projektet.

Efter projektet.

Samlingen donerades till KB 1937 av Oskar Adolf Borgström och övergick med full äganderätt till KB vid Borgströms död 1945. Då hade donatorn, som till vardags var förste expeditionsvakt på Kungliga pensionsstyrelsen, hunnit samla på sig strax över 1300 erotiska volymer. Samlingen är en specialsamling och består främst av utländska alster framför allt från Tyskland och Frankrike och är böcker och bilder publicerade mellan 1600-1930. Det här projektet inkluderar endast folianterna som är ca 100 stycken.

Nyfiken på vidare läsning? I Biblis 2006 (35) finns mer att läsa om samlingen:

Skamliga skrifter: Borgströmska eroticasamlingen i Kungl. biblioteket

Publicerat i Okategoriserade | Lämna en kommentar

Att bevara tacksamhet

Man skulle kunna kalla hyllningsadressen för grattis- eller tackkortets Rolls-Royce. Den har genom tiderna använts som tacksägelse och hyllning vid födelsedagar, jubileer och festliga tillställningar. Oftast liknar hyllningsadressen ett väldigt tunt skinnband, gärna rikt dekorerat eller förgyllt. Inuti uppslaget finns plats för ett eller två ark av papper eller pergament på vilka text, guld och illuminationer uttrycker den vördnad som anses passande för det givna tillfället. Utseende och teknik kan såklart variera. Då och då tillkommer sidenband, tofsar osv. Ibland behövs mer än två sidor för att uttrycka givarens tacksamhet.

Mycket tid och stor yrkesskicklighet läggs ner på att tillverka de pråligare hyllningsadresserna. Bokbindare, kalligrafer, illuminatörer och förgyllare bidrar alla med sitt kunnande och handlag. Till skillnad mot att inhandla en gå-bort-present i sista minuten kräver en hyllningsadress alltså lite mer tid och planering för att bli verklighet.

Förhoppningsvis uppmanar denna bredd av hantverksformer till ett varsamt hanterande av hyllningsadresserna. Men ibland är det inte själva hanteringen utan föremålets konstruktion som leder till dess förfall. På detta fann jag ett exempel hos Strängnäs Stift, som är våra (Roggebibliotekets) grannar i Strängnäs.

hyllningsadress1hyllningsadress4

Biskop Uddo Lechard Ullman uppvaktades på sin 90-årsdag 1927 av sina kollegor med en flersidig hyllningsadress. Den vackert dekorerade förstasidan med sina illuminationer följs av tre sidor som räknar upp namnen på de personer som verkar inom stiftets alla olika kontrakt. Alla fyra sidor är av pergament. Även om själva omslagets status är väldigt god har det första arket lossnat och ark nummer fyra är även det på väg att lösgöra sig. Arken har varit delvis nedklistrade mot den grå pappen. Den vita tejpen som syns på bilderna har förankrat arkens kanter, spår av tejp kan även ses på arkens baksidor. Vad är det då som har hänt?

hyllningsadress2 hyllningsadress3

Pergament krymper med tiden om det inte förvaras under rätt förhållanden. Detta syns på pergamentklädda böcker som befunnit sig i ett för torrt eller varierande klimat, där pärmarna som konsekvens har fått en konkav form. Arket i hyllningsadressen är endast förankrat med ett adhesiv (lim, klister…). Till skillnad mot ett bokomslag finns inga inslag eller stygn som ytterligare hjälper pergamentet att hålla sig kvar på sin plats. När arket i adressen krymper sliter det sig helt enkelt loss från det bindemedel som håller det fast.

Att nu låta de hoprullade arket ligga kvar i omslaget skulle kunna orsaka märken i skinnet eller nöta bort text och färg. För att förhindra att fler skador inte ska uppstå har adressen fått en kapsel i vilken lösa delar kan förvaras säkert och utan risk för att komma bort.

hyllningsadress5hyllningsadress6

hyllningsadress7hyllningsadress8

Intresserad av tips på vidare läsning? Här är några KB-relaterade länkar:

Publicerat i Okategoriserade | Etiketter , , , | Lämna en kommentar

Gränslös bokbandsdesign signerad Angela James

I KB:s skattkammare finns just nu ett bokband av Angela James till beskådan. Boken kom till KB våren 1986, specialbeställd av Per Soldan Ridderstad, dåvarande chef för Bokvårdsavdelningen. Hans önskan var att foga en bit modern engelsk bokbandskonst till bibliotekets samlingar. Valet föll på den engelska bokbindaren Angela James, som fick fria händer när det gällde besluten om vilken bok som skulle bindas och hur bandet skulle utformas. Inlagan som hon beslutade sig för var William Shakespeares Twelfth Night, tryckt i Berkshire 1932 av Golden Cockerel Press och vackert illustrerad med träsnitt av Eric Ravilious.

Bokband av Angela James

Foto: Jens Gustavsson/KB

Angela James förkärlek för starka färger och materialkombinationer återspeglas i bandet till Twelfth Night, som pryds av en grönskande trädgård. Även pärmens insida och försättsblad är dekorerade med ett liknande trädgårdsinspirerat mönster. Till bandet har grå och grön marokäng använts, dekor av gulfärgat fårskinn, kalv- och getskinn i grönt och rosa, silverfärgade detaljer av killingskinn samt titel i guld. Kapseln av grå klot som omger bandet är förvisso diskret till färgen men det 80-talskitschiga rosa plastspännet som håller ihop den ger en föraning om vad som möter den som öppnar kapseln. Insidan är fodrad med filt och här bryter de rosa kanterna av mot det gråa.

Grå kapsel med rosa plastspänne till bokband av Angela James

Foto: Jens Gustavsson/KB

Inspiration till sina bokband finner Angela James i Matisses måleri, naturen och sin egen trädgård. När hon började arbeta som bokbindare kände hon sig begränsad av de få nyanser av färgat skinn som fanns att tillgå, men med tiden började hon inse att bokbandsdesignen inte har några gränser. Genom att använda sig av skinn tillverkat för andra ändamål än att binda böcker kunde hon få tag i alla möjliga färger – eller genom att själv, med olika tekniker, måla det i önskad färg.

Ett skickligt hantverk håller nog de flesta med om att bandet till Twelfth Night är, men är det vackert eller smaklöst? Det överlämnar jag till betraktaren att avgöra!

Signum i KB:s samling: Litt. Eng. Fol. RAR

Publicerat i Bevarande | Etiketter , , , , , , , , , | Lämna en kommentar

Den vackraste Strindberg-boken?

Döm inte en bok efter utseendet heter det ju! Bibliofilutgåvan av August Strindbergs kemibok ”Antibarbarus” är dock så omsorgsfullt gjord att innehållet lätt glöms bort.

August Strindbergs Antibarbarus

När Bröderna Lagerströms förlag gav ut ”Antibarbarus” på svenska för första gången 1906 så var ambitionerna höga. Papperet är förstås handgjort och en digelpress (högtryckspress) användes för trycket. Bokbandet gjordes av hovbokbindaren Gustaf Hedberg. Typsnittet var Old Type, eller Mediaeval antikva, och illustrationerna gjordes av konstnären Arthur Sjögren, en dåtida gigant bland bokillustratörerna. Samlarutgåvan kostade 30 kr att köpa.

Närbild på Antibarbarus

Nog måste ”Antibarbarus” vara den vackraste Strindberg-boken? Den kan dock vara den värdelösaste kemiboken. Strindberg försökte bevisa att väte var det enda grundämnet. Efter flera misslyckade experiment tappar författaren tillfälligt orken:

”Jag sätter mig vid vägkanten ett ögonblick att vila, ty jag har vandrat i mörkret, trevat mig fram, stött mig på självmotsägelser och slagit omkull på uppstickande nya sannolikheter. Ibland har jag sett ett ljus längst inne i berget, trodde mig hinna det, men så slocknade det; en tanke flög förbi mig, jag skulle gripa den, men det var en läderlapp, som fladdrade bort och försvann i mörkret.”

Hur många kemiböcker med sådana rader kan det finnas?

Publicerat i Bevarande | Etiketter , , , , , , , , , , | Lämna en kommentar

Världens äldsta akvarietidskrift är svensk!

En 80 år gammal akvarietidskrift, världens äldsta i sitt slag, har den något att säga en nutida fiskvän som vill förkovra sig inom sitt intresse?

För en tid sedan berättade jag om en 150 år gammal handledning i akvariehobbyn.  I den kunde vi bland annat läsa att man på 1860-talet kunde köpa sin guldfisk i fruktaffären, om man inte råkade vara bekant med en sjökapten, för en sådan kunde också förmedla exotiska fiskar.

Akvariet

På KB har vi också världens äldsta akvarietidskrift. Den är nämligen svensk och därmed pliktlevererad hit till nationalbiblioteket. Tidskriften Akvariet gavs ut mellan 1927 och 1997, och är sorgligt nog alltså avslutad. Men här är inte platsen att gråta över en nedlagd tidskrift, istället vill jag koncentrera mig på akvariepressens guldålder och de första årgångarna av Akvariet.

De äldsta sammanbundna volymerna av Akvariet återfinns i KB:s bokmagasin under signum Zoologi Tidskrift. I det första numret, som är åtta sidor långt, redogörs mycket ordentligt för tidskriftens riktlinjer och om läget för ”akvariesporten”.

Hur ter sig då tidskriften Akvariet så här 80 år senare, hur ser den ut och vad kan man läsa i den?

Här finns gott om redaktionellt material och det är alltid trevligt, annonserna är få men visar att det fanns en och annan butik för akvarier och fiskar runtom i Sverige. Foder fanns att köpa och Malmö hönseri tillhandahöll extra prima italienska torkade daphnier (vattenloppor). Den allra första artikeln heter ”Spiggen, en lämplig akvariefisk”. Kanske värd att pröva!

I varje nummer finns en månadsbetraktelse. Januari är den tråkigaste månaden i akvariet, tycker Akvariets skribent. I tidskriften bjuds på nyttiga ”vinkar och råd om inredning”. Fakta, känsla, utseende i en skön blandning alltså.

Tidskriften har också en frågelåda. Signaturen ”Nybörjare från 1926” undrar:

Finnes något effektivt medel mot Ichtyophthirius? Har mistat 50 Girardiner av nämnda sjukdom?

Svaret är dessvärre nej. (Ichtyophthirius=vita prick-sjukan, alltjämt en plåga för akvarister. Girardin tycks vara en slags barb.)

Sammantaget känns Akvariet som en publikation man gärna skulle vilja läsa, grädden på moset är julklappstipsen i slutet av året. Redaktionen har tänkt på allt, till och med hur läsekretsten bäst uppvaktar sin akvarieförening:

Enligt red :s mening är en stark agitation och tillförsel av nya intresserade den största julgåva, medlemmarna kunna giva sin förening. Skulle icke vi också söka sätta igång en kraftig propaganda var och en på sin ort? Må 1931 i mycket hög grad öka medlemmars och intresserades antal! Nog skulle vi väl var och en kunna värva ännu en medlem! Det finns ännu många intresserade, som icke ens veta om, att det existerar en Akvarieförening. Låt oss söka upp dem!

På Stockholms universitetsbibliotek finns också fina fiskar. På bloggen I rara vänners lag berättar Helena Backman om en bok från 1902, i vilken det i anslutning till akvariet laboreras med både snäckor och ormbunkar.

 

Till minne av bågfenscikliden Syre 2013-2014.

Publicerat i Bevarande | Etiketter , , , , | 4 kommentarer

Hemligheten bakom bokband som håller måttet

Linjaler, passbitar, passare, mikrometrar… Hur många mätinstrument använder egentligen ett bokbinderi? Vi har valt ut några måttstockar som brukas under tillverkningen av F-band och G-band.

Linjaler m.m,

Böcker kommer som bekant i alla storlekar, vilket är något vi ständigt blir påminda om när skyddsomslag ska konstrueras och pärmar skäras ut till våra plikexemplar. De flesta av de böcker/tidningar/broschyrer m.m. som binds in varje månad är till sina dimensioner och behov inte identiska med varandra. Varje bok behandlas därför som det unika exemplar det faktiskt är, och behöver därför noggrant mätas.

Preferenser skiftar såklart från bokbindare till bokbindare, alla har sina personliga favorithjälpredor, men faktum är att alla verktyg på bilden, med sina olika egenskaper, fyller olika funktioner. Kräver situationen en lätt, tung, sträv, glättad eller böjbar linjal? Kanske vinklar måste kontrolleras? Hur tjock är den här pärmen egentligen? Passbit för ryggklot, javisst!

Det allra viktigaste instrumentet, ögonmåttet, finns dock inte med på bilden, trots att det används oftare än alla de andra varianterna.

Verktygstermer

A: Stållinjal 50cm, sträv  B: Aluminiumlinjal 30cm med skärkant och gummilist  C: Stållinjal 30cm, glatt  D: Plastlinjal 50cm, genomskinlig  E: Passbit för inslag  F: Passbit för ryggklot  G: Vinkelfot 45 grader  H: Vinkelhake 90 grader  I: Stållinjal 30cm, sträv  J: Mikrometer med mätklocka  K: Trälinjal 15cm, 1x1cm  L: Stållinjal 15cm, glatt  M: Bygelmikrometer  N: Plastlinjal 30cm, böjbar  O: Passare  P: Skjutmått för typsättning  Q: Skjutmått  R: Skärmatta med gradering

 

Publicerat i Okategoriserade | Etiketter | 1 kommentar

Svenskt uttal med Karl XIV Johan – får det vara éne semeuregause?

Den franskfödde Karl XIV Johans kunskaper i svenska lär ha varit begränsade men i KB:s boksamling finns spår av den första Bernadottekungens svenskastudier för 200 år sedan.

BandDetaljI den svenska praktsamlingen av vackra bokband, stötte jag nyligen på en bok som trots placeringen faktiskt inte var särskilt praktfull. I alla fall inte längre. Bokbandet i skärt siden hade blivit blekt i flera omgångar med en slags oavsiktligt rutmönster som följd.  Ett kungligt pärmexlibris från kronprins Karl [XIV] Johan skänkte viss glans.

Men bokens innehåll var desto mer spännande; Vocabulaire pour la prononciation de la langue Suédoise à l’usage des étrangers, tryckt av Sohm i Stockholm 1811. Vokabulär för svenskt uttal – det är ju perfekt så här i semestertider!

Vi vet alla hur svår fonetisk skrift kan vara. Men att fritt skriva som det låter är lätt och ganska roligt. Nackdelen är att man då måste utgå från ett bestämt språk, i Karl XIV Johans bok är det förstås franska. Här är några matnyttiga exempel från boken:

Ponera att dina franska semestervänner vill ha lite mat, en mauletide (måltid). Kött till exempel. Så här ska det uttalas:

  • Reuquete techeutte (rökt kött)
  • Ouquesetecheuette (oxkött)

SmeuegauseDetalj

Lite drickbart därtill, i sommarvärmen vill man gärna ha en drique quelounque (drickklunk):

  • vine (vin)
  • vattene (vatten)

Skruvkorkar är ju vanliga numera men ibland behövs en:

  • corquesquerouve (korkskruv)

Vi avslutar med något sött:

  • baquelsé (bakelse)
  • confequete (konfekt)

I vilken omfattning Karl XIV Johan studerade denna vokabulär vet vi förstås inte men jag vill tro att han ibland satt och övade sitt svenska uttal med denna lilla rosa sidenbok i ena handen och kanske en semeuregause (smörgås) i den andra.

SmeuegauseRad

Merparten av Bernadotternas boksamlingar finns i Bernadottebiblioteket.

Vill du fördjupa dig ytterligare i svenskt uttal så finns det gott om uppslag i KB:s boksamlingar och i Svensk mediedatabas.

Publicerat i Okategoriserade | Etiketter , , , , , , , , , , , | Lämna en kommentar

Ha den äran Tre deckare!

På KB finns många dyrgripar i magasinen. Vad som kan anses vara en dyrgrip går förstås att diskutera. Böcker som fick en att börja läsa måste väl höra till den kategorin?

Därför slår Bevarandebloggen på stora trumman och firar att det är 50 år sedan bokserien om Tre deckare började. 1964 utkom Robert Arthurs ”Alfred Hitchcock and Three investigators in the Secret of terror castle”. Den svenska utgåvan ”Tre deckare och skräckslottets gåta” utkom året efter, men varför vänta med firandet?

bw-1

Omslaget för ”Skräckslottets gåta” togs från den amerikanska utgåvan och gjordes av Ed Vebell. Ola Ericson gjorde många omslag till denna serie.

Tre deckare var en av de långserier som B. Wahlströms bokförlag gav ut. Den handlade om tre pojkar i en amerikansk småstad som löste mycket märkliga mysterier. Titlarna säger allt – ”Gröna vålnadens gåta”, ”Talande dödskallens gåta” och ”Hostande drakens gåta”. Seriens gimmick var att böckernas förord signerades Alfred Hitchcock. Totalt gav Wahlström ut 43 böcker i serien.

Andra Wahlströms-böcker var bl.a. de om Biggles, Bröderna Hardy och Tvillingdeckarna. De hade gröna ryggar och klassades som pojkböcker. Böcker med röda ryggar var flickböcker och om dem vet jag ingenting. Fast Enid Blyton var bra vill jag minnas.

bw-2

Några av alla de gröna och röda böcker vi har …

På folkbibliotek fanns sällan de här böckerna att låna, något som det har skrivits artiklar och uppsatser om. Den urvalsproblematiken har inte ett nationalbibliotek, på KB har vi alla Wahlströms ungdomsböcker från starten. Idag passerar en del ungdomslitteratur mitt skrivbord på väg till magasinet och Tre deckare framstår som något förhistoriskt.

”Skräckslottets gåta” hittade jag aldrig i bokhandeln då det begav sig. Ibland när jag är på Myrorna och liknande tittar jag bland ungdomsböckerna efter den men kammar noll. De flesta begagnade Wahlströms-böcker har ägarsignatur och jag har nu jobbat för länge på KB och med nationalexemplar för att kunna leva med det. Kanske vore det också osunt att gå tillbaka i tiden, bättre att minnas böckerna som de var då bokläsandet började för första gången. Att lyfta på hatten för jubilaren går bra – ha den äran Tre deckare!

PS. En kollega skrev om KB:s färgval för bokryggarna här, rött och grönt hade andra betydelser men vilka … ?

Publicerat i Okategoriserade | Etiketter , , , , | 1 kommentar

Fotbollsfeber!

Nu börjar fotbolls-VM i Brasilien, men Sverige får inte vara med. Bevarandebloggen åkte ned i magasinen för att leta fotbollshistoria.

nordahl

Gunnar Nordahls memoarer ”Guld och gröna planer” har vi givetvis i den italienska översättningen från 1955. Totalt gjorde han 225 mål under sin tid i den italienska ligan. När VM spelades i Brasilien 1950 fick han, och övriga utlandsproffs, inte vara med i truppen. Sverige blev trea ändå.

nacka

”Jag är Zlatan” i all ära, men vad är en August-nominering mot att ha en egen serietidning som Nacka Skoglund hade? Serien ritades av Börje Dorch. Den lades dock ned efter tre nummer 1975.

fotbolls-manual

1936 kom boken ”Bättre fotboll”, det engelska fotbollsförbundets officiella instruktionsbok i svensk översättning. Hur ska passningen slås, inkastet tas och vilken är den vinnande taktiken? Enligt skriften så var det bästa sättet att anfalla antingen långbollar på forwarden eller slå inlägg för densamme att springa efter. Långt ifrån tiki-taka alltså.

a-villa

På VM kryllar det av miljonärer på plan. I skriften ”Engelska spelare-galleriet” från 1936 porträtteras Aston Villa, ”världens dyraste fotbollslag” och siffrorna är övergångssummor. Vad de hade för veckolön framgår inte.

association

Ovan en skrift från 1906 med titeln ”Association fotboll”. Vad är det? En titt i historieböckerna visar att fotboll i början kallades ”association football” för att skilja det från rugby som kallades ”rugby football”. Amerikanarnas term ”soccer” kommer från detta begrepp.

Tyvärr för anhängare av kontinental fotboll så har inte KB mycket att erbjuda. Det är engelsk fotboll som gällt från början. Fotbollshistoriker bör vända sig till samlingen med vardagstryck – där finns matchprogram, affischer m.m.

Publicerat i Okategoriserade | Etiketter , , , , | 1 kommentar

Lämningar och ingångar – Björkmans arkiv del 3

Björkmans tryckeri låg på S:t Paulsgatan i Stockholm. I KB finns tryckeriets firmaarkiv – en lite bortglömd bokhistorisk skatt. Fredrik Lilja och jag har förberett en arbetsstation och packat upp två av totalt elva kartonger med smutsiga beställningskuvert. Hur blev det?

Att skapa flow

Buntarna skulle dammsugas och kuverten läggas i kapslar. Vi märkte att för att få ett bra tempo i arbetet var det bra att ha flera buntar i en nummerföljd. En bunt med kuvert ger inte nödvändigtvis ett jämnt antal kapslar och då är det bra att kunna norpa några kuvert från nästa bunt för att fylla en kapsel. Buntarna ligger i hyfsad nummerordning i de stora kartongerna men det blev en hel del sortering för att få till längre sviter. Vi tackar den förutseende person som har märkt buntarna med tydliga nummer från-till!

BjörkmansNumrering

1, 2, 3 eller 3, 2, 1

Kuverten i buntarna är sorterade med högsta numret överst. I KB:s kapslar brukar vi lägga lägsta numret överst. Vi valde KB-modellen även om det betydde omsortering. Som bonus innebar det att vi då hanterade varje enskilt kuvert, kunde upptäcka trasiga bottnar och gummisnoddar, tejp m.m. mellan kuverten.

Smuts

Arbetet var smutsigt men inte lika smutsigt som vi hade fruktat. Efter en första dammsugning kändes kuverten acceptabelt rena. Ibland kunde vi hitta förtorkade gummibandsrester som satt fast på kuverten. Dem torkade vi försiktigt bort. Snören, tejp och gem utanpå kuverten avlägsnades också. Besiktning av dammsugarpåsen efter avslutad dammsugning visade att den endast var fylld till en tredjedel.

BjörkmansVantar BjörkmansSkräpDetalj

Humörhöjare

Ett gott humör och bra samarbete är viktigt när man arbetar med tunga, smutsiga evighetsprojekt. Att jobba i kortare pass sparar ryggen. Att stanna upp och fundera över innehållet ger energi att jobba vidare. Hur många lärde sig engelska med Brevskolan och Mr Chips 1964? Hela serien finns för övrigt i KB:s boksamling. Hotel Flamingo i Solna var en flitig kund hos Björkmans; menyer, visitkort, inbjudningskort, blanketter för bordsreservationer och mycket mera trycktes där. Här en rumsöversikt från 1965.

BjörkmansMrChips BjörkmansFlamingo

Kapslar och hyllmeter

Att ha färdigvikta kapslar med påklistrade etiketter underlättade arbetet mycket. Sammanlagt fyllde vi 276 kapslar. Eftersom vi har nio av elva lådor kvar att tömma innebär det att vi kan se fram emot att vika, märka och fylla ytterligare 1 240 kapslar. 18 hyllmeter på två lådor bör bli ungefär 80 hyllmeter när alla lådor är uppackade.

BjörkmansSkylt

 Vad tjänar det till? – ingångar till samlingen

Hovboktryckeriet AB Björkmans Eftr. arkiv är ett i det närmaste komplett tryckeriarkiv med handlingar från 1950-1980-talet. Tryckeriets produktion har koppling till KB:s samlingar – vardagstryck, ÖSK-samlingar och personarkiv innehåller tryck från Björkmans. Björkmans tryckte också många av KB:s utställningskataloger. I produktionen återfinns både leveranspliktigt och ej leveranspliktigt material. Verksamheten är noggrant dokumenterad med ett kuvert per beställning. I kuverten har man sparat de olika produktionsmomenten och ett exemplar av den färdiga trycksaken. I en utförlig artikel av Sten G. Lindberg kan personer och maskiner kopplas till anteckningarna i arkivet.

Här är några tänkbara ingångar till samlingen:

  • År – samlingen är ordnad kronologiskt
  • Personer (via tryckår) – t ex Åke Hodell, Roland Kempe, Carl Fredrik Reuterswärd, Bror Zachrisson, Jan Afzelius, Olle Eksell, Sven Ljungberg
  • Institutioner (via tryckår) – muséer, gallerier, hovet
  • Trycklistor i KB – i dem kan man se när Björkmans har lämnat pliktleveranser till KB
  • Sten G. Lindbergs artikel i Biblis 1991

Övrigt i KB

  • En mindre samling trycksaker från Björkmans finns hos Vardagstryck.
  • Trycklistor med pliktlevererat material från Björkmans hela produktionstid finns på KB.
Publicerat i Okategoriserade | Etiketter , , , , , , , | 2 kommentarer