Att gå upp i limningen – i Hedbergs bokbinderi

Att bli utom sig, brista ut, mista självbehärskningen – det är att gå upp i limningen.

LimningenFrampärmVi ser sällan prov på sådant beteende i arbetet med samlingar och bevarande. Böckerna däremot, kan av olika skäl få spatt och tappa det.  I arbetet med uppordningen av Hedbergs bokbinderi, närmare bestämt binderiets referensbibliotek, dök denna intressanta bok upp: Brassington, Historic bindings in the Bodleian Library Oxford, with reproductions of 24 of the finest bindings, fully described.,  London, 1891.

Som synes är boken trasig, limmet har släppt och fyller inte längre sin funktion. Eller som någon har noterat: ”det trådlösa bandet har sedan länge gått upp i limningen”…LimningenLimningenLapp

Historic bindings in the Bodleian Library finns också i KB:s samling av utländska böcker.

Publicerat i Bakom kulisserna, Samlingar | Etiketter , , , | Lämna en kommentar

Månadens förstaupplaga: Gösta Berlings saga 1891

Gösta Berlings saga är Selma Lagerlöfs debutroman och att den är en svensk litteraturklassiker råder det knappast något tvivel om. Romanen gavs ut för första gången 1891 på Frithiof Hellbergs förlag. Den vackre kvinnokarln som krökar bort sitt jobb som präst. Majorskan på Ekeby, Anna Stjärnhök, Sintram , Marianne Sinclaire, Dovres häxa, björnen på Gurlita klätt och alla dessa slädfärder över snön som glimmar frostig och vit. Ja, sagans karaktärer och miljöer känner vi väl till. Men hur väl känner vi till förstaupplagan, alltså själva boken? Har den slitits i takt med att sagans popularitet växt eller har man nött på andra utgåvor?

Förstaupplagans utformning

Omslaget till förstaupplagan av Gösta Berlings saga är svart. Så enkel i sin utformning för att omsluta en sådan mustig och färgstark berättelse. Men det är som att den blir mer elegant ju mer man tittar på den, och i sagan finns ju också mörka stråk. Så jag förlikar mig ganska snabbt med Göstas första tryckta skepnad.

Förstaupplagan av Gösta Berlings saga är utgiven i två delar, två band. KB har tre exemplar (A-C). Jag tar mig en titt på exemplar A och exemplar C, den sistnämnda är placerad i praktsamlingen tillsammans med exemplar B. Det två första iakttagelserna jag gör är att förstaupplagan inleds med: ”Äntligen stod prästen predikstolen”, och att delarna kostade 3 kronor styck. Om prepositionen har språkvårdarna uppenbarligen tvistat.

Exemplar AGösta Berling förstaupplaga 2016-06-16

I exemplar A har man bundit ihop de båda delarna och volymen är ganska hårt åtgången. Läsningen eller kanske snarare hanteringen av boken har satt spår, det syns att den har lagats flera gånger.

 

 

 

 

Gösta Berlings saga anteckning i förstaupplaganExemplar C

I Praktsamlingens exemplar har, enligt notering i boken, Selma Lagerlöf skrivit namnet Sofie Wester med sirliga bokstäver på frampärmens insida. Plötsligt börjar historiens vingar slå och kännas. Slå upp nyfikenhet men även fascination. Närmare än så kan man nog inte komma en död författare, handstilen är nog den närmaste gränsen. Men vem var Sofie Wester? Noteringen avslöjar vidare att Sofie Wester var värmlänning precis som Selma Lagerlöf och att hon varit på en tillställning hos gruvingenjör Otto Gumaelius där Selma Lagerlöf läst högt ur manuset till Gösta Berlings saga. En litterär afton på en värmlandsgård målas upp för min inre syn. Långa gardineGösta Berlings saga anteckning översiktr och pelargonier i fönstren. Ord som flödar – på värmländska. I Elin Wägners biografi Selma Lagerlöf. Från Mårbacka till Jerusalem får vi snart reda på att Selma Lagerlöf är god vän smed Ottos fru Gundla Gumaelius. De bor på Rocklunda gård i Sörmland dit Selma Lagerlöf reser för att skriva klart Gösta Berlings saga. Hon var där från januari 1891 till sommaren samma år. Men vilken relation Selma Lagerlöf har till Sofie Wester är fortfarande höljt i dunkel. Någon som vet? Berätta, berätta!

Först publicerad i tidskriften Idun

Att Gösta Berlings saga gavs ut för första gången 1891 är bara delvis sant. Men det var då den gavs ut för första gången i sin helhet. Fem kapitel hade tidigare publicerats i tidskriften Idun. Selma Lagerlöf vann nämligen Iduns stora litterära pristävling med dessa kapitel.

Idun1

Idun2

Vackra omslag till andra upplagor av Gösta Berlings saga

Senaste utgåvan av Gösta Berlings saga kom ut nu i vår på Truts förlag. Amandah Andersson har illustrerat omslaget. Kul att jämföra första och senaste upplagan!

Gösta Berling senaste utgåvan1 Gösta Beling senaste utgåvan2

 

 

 

 

 

 

 

Här är några äldre utgåvor. Om illustrationer och omslag till andra utgåvor av Gösta Berlings saga har kollegan Ann-Charlotte Knochenhauer skrivit här.

Gösta Berling blått omslagGösta Berling tredje upplaganGösta Berling omslag landskapGösta Berlings saga är ett mästerverk

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Sagans platser på riktigt

Vissa av platserna i Gösta Berlings saga har verkliga förlagor. Nedan kan ni bekanta er med några av dem.

Lövdala – Mårbacka (Selma Lagerlöfs hem, numera minnesgård)

Ekeby – Rottneros

Broby – Sunne

Fors – Björkefors herrgård (numera i fotbollstränaren Sven Göran ”Svennis” Erikssons ägo)

Löven – Fryken

Ekeby – Rottneros

Gurlitta klätt – Tossebergsklätten

Svartsjö – Östra Ämtervik.

I Östra Ämtervik finns en hembygdsförening som ger ut tidskriften Östemtingen. Den tar ibland upp lite kuriosa om Selma Lagerlöf och hennes romankaraktärer.

 

Publicerat i Bevarande, Samlingar | Lämna en kommentar

Hedbergs bokbinderi – ett manifest

”…mina kolleger och jag ska göra allt vad vi kan för att skapa ett manifest över namnet Hedberg”

Orden är Uno Willers, riksbibliotekarie år 1969 då Hedbergs bokbinderi förvärvades till KB genom köp av fru Greta Hedberg, dotter till Arvid, en av två bokbindarbröder; Gustaf Hedberg, 1859-1920 och Arvid Hedberg, 1872-1949.

Hedbergs bokbinderi är en specialsamling, en så kallad ÖSK-samling, och har signum 288 He 3.
Den innehåller räkenskaper, brev, böcker, fotoalbum, skisser och inventarier från 1880-talet till 1969 då bokbinderiet upphörde.

Just nu pågår ett bevarande- och uppordningsprojekt i samlingen. I ett första skede rengör, sorterar och kapslar vi papper, böcker och annat material som har med bokbandsproduktion att göra. Vi återkommer snart till det. Under tiden ger vi ett smakprov på de inventarier som medföljde bokbinderiet. Håll till godo!

marmoreringsutrustning

Marmoreringsutrustning

Baltiska

Låda från Baltiska utställningen

ensamstämpel2

Stämpel

guld

Uppsamling av bladguld

mallar

Mallar

skyltdetalj

Skylt

skåpdetalj

Möbel, detalj

stämpellådor

Lådor till stämpelskåp

Stämpeldetalj

Klichéer

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Lästips om samlingen:

Lindberg, Sten G., Hedberg, Gustaf (Svenskt biografiskt lexikon; artikeln innehåller även uppgifter om Arvid H. samt om bokbinderiets vidare öden fram till KB:s köp.
Lindberg, Sten G., Gustaf Hedberg. (Biblis 1963/64, s. 191-252.)
Åkerström, Sture, Gust. Hedberg hovbokbinderi i Kungl. biblioteket. (Biblis 1971, s. 97-38.).
Åkerström, Sture. Ett apropå till utställningen ”Gust. Hedberg, hofbokbindare, Stockholm”. (Notiser från riksbibliotekarien 1971:3, s. 14-16.)

Publicerat i Bakom kulisserna, Samlingar | Etiketter , , , , , , , , | Lämna en kommentar

Uppordning av kalligrafen Kerstin Anckers arkiv

Under våren har jag praktiserat på Enheten för handskrifter, kartor och bilder (HKB) och uppordnat Kerstin Anckers personarkiv. Kerstin Anckers (1931-2012) var en av Sveriges främsta kalligrafer med uppdrag för en mängd olika företag, organisationer och institutioner, t.ex. Statsrådsberedningen, FN, SVT, Nobelstiftelsen,  Naturskyddsföreningen, Nationalmuseum och Nordiska rådet. Efter sina studier utomlands – först vid Graphische Lehr- und Versuchsanstalt i Wien och därpå vid Gewerbeschule i Basel – blev hon 1955 Sveriges första kvinnliga förlagsanställda bokformgivare på Bonniers förlag. Hennes roll som pionjär i en mansdominerad bransch underströks vidare 1970 då hon invaldes som en av de första kvinnorna i Stockholms typografiska gille, där hon under sex år verkade som gillets ordförande. Mest känd är Anckers för två mastodontarbeten: textningen av ett drygt hundratal Nobeldiplom mellan 1962-1988, samt utformningen av Skolöverstyrelsens stora handstilsreform, den s.k. SÖ-stilen som infördes i Sveriges grundskolor under 1970-talet. Parallellt med alla uppdrag undervisade Anckers på Konstfack, Beckmans och Ordfront och tog själv initiativ till Skrivskolan, Sveriges enda specialskola för kalligrafi (1987-1995). Sina kunskaper förmedlade hon även via läroböckerna:  En liten skrift över alfabetets historia (1986), den handskrivna Från A till Ö: textning, handstil, kalligrafi (1992) samt 8 Skrifter: det latinska alfabetet genom historien (2001).

I P.S till sin Curriculum vitae skriver Anckers: ”Jag har varit dålig på att fotografiskt dokumentera mina jobb. När de varit klara har de, med Mark Sylwans ord, varit som tomma snäckskal i sanden.” Däremot var hon bra på att spara sina ”snäckskal” och arkivet innehåller följaktligen hundratals originalskisser, rentryck, teckningar, manuskript, brev, tidningsartiklar samt en hel del biografiska texter. KB mottog arkivet som gåva från hennes dotter 2013 enligt Anckers egen önskan.

WP_20160517_042   WP_20160302_018   WP_20160517_011

WP_20160517_028   WP_20160302_019    WP_20160517_003

WP_20160517_006  WP_20160517_008  WP_20160517_033

WP_20160517_037      WP_20160302_004      WP_20160517_040

 WP_20160208_001 (2)        WP_20160517_022

Accessionen av personarkiv på KB sker främst genom donationer och skiljer sig således från de samlingar som förvärvas genom pliktleveranslagen. Handskriftsavdelningens accessioner utgår förvisso från vägledande riktlinjer kring vilka personer som ska representeras – hit hör svenska författare, vetenskapsidkare, konstnärer och kulturpersonligheter – men urvalet sker i stor utsträckning genom kontakter och slumpfaktorer. Materialet i personarkiven är också speciellt, såväl i kraft av sin privata karaktär som i att det kan bestå av allt från vanliga pappershandlingar och tryck till fotografier och föremål. Exempelvis Nelly Sachs samling som bl.a. innehåller en rekonstruktion av hennes lägenhet på Bergsundsstrand. Här finns för övrigt Nelly Sachs Nobeldiplom från 1966 som Anckers har textat.

Kungliga biblioteket

Fotograf: Jens Östman

KB:s drygt 350 enskilda arkiv är ett myller av hemlighetsfulla historier som inte sällan refererar till varandra kors och tvärs. De avspeglar också hur materialet har hanterats av låntagare och personal samt vilka ordningssystem som har varit rådande under olika tider. Idag är proveniensprincipen styrande, vilket innebär att arkivbildaren utgör det begrepp som samlingen registreras och förvaras under. Tidigare delades personarkiven upp i sina ämnesområden, vilket resulterade i uppbrutna arkiv och invecklade sökhänvisningar. När proveniensprincipen blev styrande 1950 fick personarkiven ett eget signum, L och till L-signat fick varje enskilt arkiv en unik sifferkod. Kerstin Anckers arkiv har signum L298.

Uppordningsarbetet
När jag ställdes inför uppgiften att ordna och förteckna Kerstin Anckers arkiv hade jag en viss förkunskap om hennes arbete som kalligraf, men jag visste i princip ingenting om HKB:s arkivordning och praxis. ”Ta en eller flera dagar och bara snudda över materialet”, var min handledares första råd. Det som på ytan tycktes relativt greppbart – 46 grovordnade kapslar (ej inberäknat det material i stormappar och rullar som tillkom senare) – visade sig innehålla en uppsjö av olika sorters dokument, varav det mesta låg lite huller om buller. Mitt syfte stod därmed klart: att översätta Kerstin Anckers ordning till en för forskare logisk, lättillgänglig och begriplig arkivordning. Jag behövde rent konkret sammanföra material som hörde ihop och skapa övergripande, konsekventa kategorier. På samma gång behövde jag analysera vad i samlingen som kunde tänkas vara mest intressant ur ett forskarperspektiv, och göra dessa delar mer sökbara genom detaljinformation i arkivförteckningen. Som utgångspunkt tog jag stöd i ovan nämnda proveniensprincip, att i möjligaste mån ”sortera som arkivbildaren”, samt att alltid tänka på forskaren ifråga om hur arkivet bör struktureras för att det ska bli lätt att hitta materialet och inte minst hitta tillbaka till de olika dokumenten.

Johanna Fries Markiewicz diskuterar i sin masteruppsats Personarkiv på Kungliga biblioteket (2012) hur ordnandet oundvikligen är en subjektiv process som transformerar en oändlig mängd data till en stabiliserad helhet med en början och ett slut. Med Latour som utgångspunkt jämför hon ordnandet med en forskarexpedition: ”Proverna som tas är ett litet antal relevanta särdrag, fältet i sig är fyllt av data. Ett arkiv drunknar också av olika typer av data och man måste, i ordnandet, bestämma vad som är relevant.” Alla arkivarier/bibliotekarier ordnar lite olika, det kan vara allt från att sortera brev kronologiskt eller inte till att lägga fotografier i egna omslag eller alla tillsammans i en kapsel. Men målet är alltid att göra personarkivet sökbart för forskare. För att minska möjligheten till individuella tolkningar och val stämde jag kontinuerligt av med min handledare och kollegorna på HKB. Därtill blev jag anvisad att skapa mina övergripande kategorier utifrån de kontrollerande termer som strukturerar Ediffah, forskningsbibliotekens databas för arkiv- och handskriftssamlingar. De 21 s.k. handlingstyperna – exempelvis brev, biographica, manuskript och ämnesordnade handlingar – samt deras inbördes hierarkiska ordning i arkivförteckningen togs fram för att hitta ett gemensamt ramverk mellan institutionerna. På HKB förhåller man sig likväl pragmatiskt till denna ram, och jag tilläts därmed att skapa handlingstypen ”Skisser” eftersom det inte finns någon handlingstyp som adekvat motsvarar denna kategori. Såväl ”Anteckningar” som ”Teckningar, målningar” hade blivit missvisande. Vid sidan av arkivordningen finns det en självklar bevarandepraxis på HKB som föreskriver att man tar bort gem, plastfickor, tejp och pärmar liksom att man förser allt material med skyddande omslag. Omslag märkta med signum och innehåll kring ett eller flera dokument stabiliserar och särskiljer dem dessutom från andra dokument, vilket underlättar sökprocessen.

WP_20160517_001
Textat av Kerstin Anckers 1953.

Snarare än en forskningsexpedition skulle jag vilja likna uppordnande av ett personarkiv vid att lägga ett tusenbitarspussel där bilden inte är klar och färdig från början utan tonar fram efterhand som bitarna faller på plats. Efter en första inventering av materialet valde jag instinktivt att börja sortera det mest överskådliga i samlingen som var Tryck och Pressklipp. Trycket bestod av monografier och läroböcker som Anckers hade textat/formgivit/författat och dessa ordnade jag kronologiskt. Pressklippen handlade främst om Anckers olika arbeten och dessa sorterade jag såväl kronologiskt som tematiskt. Eftersom de gamla tidningsartiklarna är svåra att få tag på förtecknade jag dessa tämligen noggrant. Det berikande med denna ingång var att jag samtidigt inhämtade mer kunskap om Kerstin Anckers och hennes livsverk. I detta material fick jag dessutom ett gott råd från arkivbildaren själv: ”Varje gång du sätter dig ner för att öva textning kan du tänka på detta indianska talesätt …och jag skall ta god tid på mig, jag har dagen på mig och hela livet framför mig. I brådska och med olust har inga bra bokstäver blivit skapade.” Med andra ord att inte stressa på utan ta det lugnt och systematiskt studera materialet utifrån en växelverkan mellan helhet och detalj. För att inte glömma bort viktiga detaljer och samband förde jag löpande anteckningar under hela arbetsprocessen samt fotodokumenterade framväxten av arkivet. Parallellt med sorteringen och indelningen av materialet i olika handlingstyper skapade jag också en förteckning över allt. Det visade sig vara mycket tidssparande eftersom det går att länka de fullständiga förteckningarna som digitala objekt i Ediffah istället för att skriva in vartenda litet objekt i det hierarkiska trädet.

WP_20160318_005
Biographica-sviten (spärrad t.o.m. år 2044).

Det är hisnande att gå igenom ett personarkiv. Lite som att postumt ”lära känna” en person, och stundom var det nästan lite kusligt att bläddra bland Kerstin Anckers högst privata anteckningar och brev. Som dagbokskrivare själv är det en märklig tanke att donera sina privata papper till en arkivinstitution så att vem som helst kan läsa dem. Samtidigt är det tydligt att personarkiven utgör en viktig källa för forskning genom att de ger perspektiv på det förflutna som sällan ges i myndighetsarkiv och andra officiella källor.

Foto av: Anne Scherman
Det färdiguppordnade kalligrafi-arkivet sjösatt i magasinet.

En av Kerstin Anckers stora drivkrafter var viljan att dela med sig av sin kunskap. I en intervju framhåller hon att kalligrafi eller skönskrift (ordet härstammar från grekiskans kallos=vacker och grafein=skriva) är en konstform som strävar efter att förena ord med form till ett uttryck för personligheten. Jämfört med typografi som enbart kan uppvisa en repetition av tidigare gjort arbete är kalligrafi ”det direkta spåret” av en människas hand. I dessa digitaliserade tider har kalligrafi återigen kommit i ropet, och kurser i kalligrafi ges bl.a. av Folkuniversitetet och ABF. För Anckers var kalligrafi en meditativ sysselsättning som handlar om sinnesnärvaro, total koncentration och rytm. Hon lyssnade gärna på jazz eller shamanmusik såväl som stöd för skrivrytmen som för sinnesstämningens skull. En kalligraf, menade hon, måste ha fri tillgång till kroppens ständigt föränderliga rytm, ty ”kalligrafi skrivs inte från handen. Bokstaven börjar i tårna.”

Nu finns Kerstin Anckers arkiv tillgängligt för forskning. Jag hoppas att hon är nöjd. 

Är du intresserad av uppordningsarbetet på Enheten för bevarande och nybindning? Se:
Björkmans arkiv – bokslut
Böcker vi inte visste fanns
Expressionistisk storm!
Förbättrad förvaring för utländska raritetssamlingen folio
J. Wattrangs samling
Möte med Sockenkataloger 288 So 2
Pappersböcker i specialsamlingarna
Sex, jugend och Johnny Depp — möt en fräck raritet som får ligga

Publicerat i Bakom kulisserna, Samlingar, Typografi | Etiketter , , , , , , , , , , , , , , | Lämna en kommentar

Skäggets historia

Du kan inte gå många meter utan att stöta på någon med skägg i dessa dagar. För den som undrar över skäggets historia så kan KB råda bot.
Per Götreks bidrag till skägghistorien är en tunn broschyr på 24 sidor kallat ”Skägget: dess historia från äldsta till närvarande tid, jemte några ord om skägget, såsom skydds-, helso-, och skönhets-medel”. Den gavs ut 1856 till priset av 20 öre. Skriften bygger på en föreläsning som Götrek höll för Carlskrona bildningssällskap.

01xb

Följande skägghistoria skriver Götrek om:

  • Efter 300 f. Kr. började romarna raka sig med hjälp av glödande nötskal eller med ”en af glödgad arsenik och osläckt kalk beredd salva.”
  • Hos den germanska stammen chatterna vågade ingen ung man raka sig förrän han dödat en fiende.
  • Falska skägg förekommer. 1351 blev det i Spanien förbjudet att ha lösskägg.
  • Skägg ansågs på 1500-talet som en tillgång. ”Sålunda förmäles det, att Guvernören öfver Portugisernas Indiska besittning, Goa, Alfons Albuquerque, vanligen kallad den Portugisiske Mars, då han en gång råkade i penningeförlägenhet, blef hjelpt ur denna genom att hos en bankier pantsätta sitt till hälften afskurna skägg.”
  • I början av 1600-talet blev det modernt i Mellaneuropa att bara ha mustasch. Katoliker och protestanter kallade detta ”nya påfund en djefvulens uppfinning.”
  • I början av franska revolutionen blev polisonger populärt bland revolutionärerna.
  • I England blev det lag 1840 för armén att ha mustasch.

Visste ni att skägg både är bra för hälsan och för utseendet?

  • ”Vi hafva hört omtalas, att personer, som varit nära blifva blinda, hafva af läkare fått det rådet, att låta skägget växa, och derigenom äfven ungdgått den hotade olyckan. Allmänt känt är skäggets inflytande på tänderna, att tandvärk ej sällan infunnit sig, att tänderna lossnat och utfallit efter mustaschers, pipskäggs eller polisongers afrakande.”
  • ”Sällan, om någonsin, finner man en rikt skäggbeprydd man, om icke möjligtvis en alltför öfverdådig drinkare, med finnar i ansigtet, kopparnäsa, ansigstros, karbunklar eller de åkommor å ansigtshuden, hvilka man tror härleda från hemorroiders uppstigande åt hufvudet; ty skägget är en tillförlitlig skyddsvakt emot en dylik inqvartering i dess granskap.”

Götrek (1798-1876) är mest känd för att han 1848 gjorde den första svenska översättningen av Det kommunistiska manifestet. Han skrev flera böcker, en del om kommunism men också om juridik och stenografi. 1824 gav han ut ”Tokroligheter” och ”Skägget” får nog anses höra till hans mer lättsamma produktion. Till vardags var han bokhandlare, lärare och förläggare.

Broschyren finns på hyllsignum 46 Fb (Medicin Kosmetik) i en kapsel fylld med äldre skrifter om skönhet.

09xb

Jag hittar en annons för den i Kalmar dagstidning från december 1876. Inklämd mellan medicinska skrifter som utlovar all möjlig förbättring finns ”Skägget.”

kalmar-1871-12-06

”Bayerskt öl som läkemedel” har ej gått att hitta på KB.

Det är lätt att se ned på och göra sig lustig över ”Skägget”, men jag tycker den avslutande meningen om ökad tolerans är fin:

”Ännu har författaren i minne den tid, då man ansågs såsom en Cyniker, det vill säga, som en om sitt yttre alldeles likgiltig menniska, och då man ej kunde finna tillträde till hyfsadt folks sällskap, om man ej visade sig med slät haka. Vi kunna skatta oss lyckliga, att vi upplefvat förändrade åsigter i detta fall, att vi lefva i en tid, då modet, som med en sådan allmakt regerar verlden, att äfven den visaste oftast måste böja sig under dess spira, icke mera är någon mot mannens styrka förrädisk Delila, utan numera med tolerans och hofsamhet, lemnar dem, som härtutinnan förnuftigt vilja följa naturens anvisning, full frihet att behålla sina skägg.”

Skriften finns förutom på KB också på Göteborgs UB och Blekinge museum.

Publicerat i Samlingar | Etiketter , , , , , | 4 kommentarer

Ferlins dikter i praktfull trippel

Diktaren Nils Ferlin, 1898-1961, är flitigt representerad i KB:s samlingar. I tryckta samlingar såväl som i audiovisuella.

1964 utkom verket Dikter med illustrationer av Sven X-et Erixson. Denna kombination av två konstnärer tycks ha varit särskilt inspirerande för svenska bokbindare. I KB:s svenska praktsamling finns tre olika bokband med Ferlins Dikter som inlaga.

  1. Det första bandet är formgivet av Eva Billow. Hässlers bokbinderi har sedan utfört bandet, ett brunt helskinnband med dekor i guld och flera andra färger. Bandet är från 1969
  2. Några år senare beställde KB ett band av Herbert Lindgren (formgivning, René Desmules och Gilbert Bâlé, utförande). Svart helskinnband med skinnapplikationer i färg. Bandet är utfört 1972-73.
  3. Från 1994 är Marlis Eglis millimeterband i papper med skinnskoningar på pärmens nedre och övre kant. Överdragspappret är tillverkat av återanvänt papper.

Det är spännande att se hur ett och samma verk kan ge så olika konstnärliga tolkningar, se exemplet Selma Lagerlöf och Nils Holgersson. Så är fallet även med Ferlins Dikter. Banden skiljer sig åt i material och dekor. Vi gör en jämförelse mellan de tre banden, börjar från utsidan och går inåt:

Kapsel

Konstnärliga bokband har ofta av bokbindaren försetts med ett skydd av något slag, till exempel kapsel, kassett eller fodral. De tre Ferlin-banden har alla pappersöverdrag, vart och ett i starka färger som tar upp någon färg i dekoren. 3. Egli har en pappersdekor i flera färger.

FerlinBillowKapsel

1. Billow

FerlinLindgrenKapsel

2. Lindgren

FerlinEgliKapsel

3. Egli

 

 

 

 

 

Pärm

Endast i ett fall – 3. Egli, har bandet en enklare dekor än kapseln. Pärmarna med det enfärgade grå papperet och skinnskoningar i svart ger ett elegant intryck. Kontrasten är stor mot de, lika vackra, helskinnbanden. På dessa två band syns en färgstark dekor, i tryck – 1. Billow, respektive skinnmosaik – 2. Lindgren.

FerlinBillowPärm2

1. Billow

FerlinLindgrenPärm

2. Lindgren

FerlinEgliPärm

3. Egli

 

 

 

 

 

Rygg

Alla band har skinnryggar med tryckt dekor. 1. Billow har skinn i olika färger.

FerlinBillowRygg

1. Billow

FerlinLindgrenRygg

2. Lindgren

FerlinEgliRygg

3. Egli

 

 

 

 

 

Försätts

Klassiska pappersförsätts förutom på 2. Lindgren som utmärker sig med vinröda försätts i mocka. Färgkoordineringen med resten av bandet är tydlig.

FerlinBillowSignatur

1. Billow

FerlinLindgrenFörsätts

2. Lindgren

FerlinEgliFörsätts

3. Egli

 

 

 

 

 

Inlaga

Inlagan är identisk sånär som på en signumnotering gjord av KB på 1. Billow som också är något beskuren i överkant.

FärlinBillowInlaga

1. Billow

FerlinLindgrenInlaga

2. Lindgren

FerlinEgliInlaga

3. Egli

 

 

 

 

 

Nils Ferlin kan du betrakta och eventuellt köpa i KB:s reception i form av ett vackert bokstöd. Design: Jan Landqvist (bokstod@jlid.se)

FerlinBokstöd

Publicerat i Samlingar | Etiketter , , , , , , , , , | Lämna en kommentar

Recueil des Factums – ett stycke fransk rättshistoria

Kungliga bibliotekets specialsamling Recueil des Factums består av 39 band fyllda med franska rättegångshandlingar, s.k. factums, från 1600- och 1700-talen. Under rubriken ”factum” (eller ”mémoire” som också förekommer) ryms egentligen en ganska brokig skara rättsliga dokument: memorandum, försvar, vittnesutsagor, brev, domar med mera. Det franska nationalbiblioteket (BNF) har som väntat en omfattande samling factums från 1600-talet och framåt, med den stora majoriteten producerad på 1800-talet. Men att även KB:s samlingar innehåller en rik mängd tidiga franska factums – huvudsakligen härstammande från Carl Gustaf Tessins bibliotek* – är troligen mindre känt för de flesta.

IMG_3940

I KB:s årsberättelse från 1915 (s. 28) står det att läsa att samlingen föregående år förtecknades av ”extra biträdet Brulin” i enlighet med det franska nationalbibliotekets katalog över motsvarande samling, dvs. Augustin Cordas Catalogue des factums et d’autres documents judiciaires antérieurs à 1790 (1890-1936, 10 vol.). När Brulin jämförde samlingen mot denna katalog visade det sig dessutom att KB:s samling ”innehåller ett betydligt antal av dessa ’Factums’, som icke finnas i Frankrikes förnämsta bibliotek”.

IMG_3825

Spridda tryck med brett register

Den rättshistoriska bakgrunden till dokumentens tillkomst kan spåras till att advokater i Frankrike successivt uteslöts ur den juridiska processen genom två kungliga förordningar, l’ordonnance de Villers-Cotterêts (1539) och l’ordonnance de Saint-Germain-en-Laye (1667). Det innebar i praktiken att advokaten fråntogs möjligheten att muntligen företräda den anklagade inför rätten. På så vis uppstod ett behov av skriftliga redogörelser av fakta, factums, författade i syfte att påverka domslutet positivt. Ur detta behov växte sedan en heterogen textgenre av försvars- och smädeskrifter fram, där såväl advokater som tvistande parter och vittnen kunde fatta pennan. Stilistiskt kan texterna därmed variera ganska kraftigt, från den juridiska retorikens sakliga argumentation till den mer eller mindre ogenerat subjektiva inlagan.

Men bruket av dessa texter, liksom deras med tiden tilltagande popularitet, är också intressant ur ett mediehistoriskt perspektiv. Till en början rörde det sig om handskrivna dokument, enbart ämnade för bruk inom rättssalen. Under 1600-talet blev det allt vanligare att trycka och mångfaldiga factums för att närstående och en intresserad allmänhet skulle kunna följa med i processerna, men det var först under l’Ancien Régimes sista decennier (tiden alldeles före revolutionen) som rättsfall systematiskt började publiceras för den läsande allmänheten.

Skrifterna fick stor spridning, skulle produceras snabbt och blev en god affär för många tryckare. De utgjorde med andra ord ett viktigt opinionsbildande medium i en socialt och politiskt omvälvande tid; ett medium som märkvärdigt nog fortsatte att nyttjas genom hela 1800-talet, trots tidningarnas växande roll och trots att advokater i Frankrike återfick befogenheter att plädera i rätten. Allmänhetens intresse för rättsfallen (i synnerhet om de berörde förnämt folk och kända affärer) lär också ha påverkat texternas uttryck. Målet hade alltid varit att övertyga, men inför en utvidgad läsekrets med kraft att sätta press på makten blev det förstås särskilt angeläget att framkalla känslor och engagemang hos läsarna. Rättsfallen kan därför vara relevanta studieobjekt även ur en litterär synvinkel.

IMG_3929

Några nedslag i samlingen

För att enbart nämna ett par exempel ur KB:s samling factums kan man här bland annat ta del av en större mängd dokument – däribland en brevsamling – rörande den högljudda rättsprocessen kring jesuiten Jean-Baptiste Girard och den unga Catherine Cadière, en andlig lärjunge med dragning åt mysticism. Girard anklagades för att på olika sätt ha utnyttjat Cadière, som i sin tur anklagades för häxeri (se band 21). Processen, som ägde rum 1731, drevs på av en uppeldad allmänhet och kom att få symbolisk betydelse i de ideologiska stridigheterna mellan jesuiter, jansenister och intellektuella.

Det tryckta ordet var i 1700-talets Frankrike underkastat hård censur, vilket givetvis påverkade både författare och tryckare. I denna kontext kan det vara intressant att läsa tryckaren och bokhandlaren Claude-François Jores polemiska skrift riktad mot Voltaire, där han kräver författaren på ekonomisk ersättning. Detta efter att Jore tryckt ett flertal av Voltaires skrifter anonymt, anhållits för att klandestint ha utgivit hans Lettres philosophiques (1733) och slutligen berövats sin yrkestitel. Jores Mémoire… contre le sieur François-Marie de Voltaire (1736) hittas tillsammans med Voltaires svar i band 36.

IMG_3773

Kanske kan det vara passande att avsluta med en skrift av mer anekdotisk karaktär? Det factum som syns här ovan, från mitten av 1700-talet, är signerat en Mademoiselle Petit, dansös vid Parisoperan, som efter osedlighetsanklagelser uteslöts ur truppen. Det är med ett ganska konstlat språk som Petit söker upprätta sin heder. I första paragrafen kan man läsa denna odysseiskt klingande mening:

Jag är den dansös som enligt utsago ertappades under Operans scen så som Venus & Mars avslöjades i Vulcanus nät inför den samlade Olympens ögon.

Lite väl konstlat kanske, för det rör sig sannolikt om en satirisk text skriven av pjäsförfattaren Abbé de La Marre. Texten återkommer, bland annat, i dennes Œuvres diverses (1763). ”Mlle Petits” inlägg, som jag slog upp av ren tillfällighet, håller som dokument förvisso inte för granskning, och blir därmed av mindre värde för den rättshistoriska forskningen. Men underhållningsvärdet är desto större! Och texten – som finns i band 39 – kan tjäna som exempel på genrens popularisering, kommersialisering och släktskap med den litterära produktionen under denna tid.

Den som vill söka i samlingen använder KB:s äldre kortkatalog plåten. Som specialsamling hittas den inte under sitt ämnessignum (127 Juridik) utan under sin specifika beteckning 288 Te 1 Tessin, C.G.: Recueil des factums i den systematiska katalogen för specialsamlingar. Korten är ordnade alfabetiskt efter den berörda parten. Längst ner syns uppgift om band- och sidnummer, samt motsvarande uppgifter i BNF:s katalog om nämnda factum återfinns där.

mazarin

*   För den som vill läsa mer om C. G. Tessin och andra boksamlare som har berikat KB:s samlingar rekommenderas Sten G. Lindbergs Givarna gjorde biblioteket : några 1600- och 1700-talssamlingar som bildar huvuddelen av Kungl. bibliotekets äldre litteratur (särtryck ur Biblis, 1976).

Källor:

Corda, A. Catalogue des factums et d’autres documents judiciaires antérieurs à 1790. T. 1-10 (1890-1936)

Fleuriaud, G., ”Le factum et la recherche historique contemporaine. La fin d’un malentendu?”, Revue de la BNF 1/2011 (n° 37) , p. 49-53 

Kungl. bibliotekets årsberättelse, 1915 (vol. 1913-18)

Maza, Sarah C. Private lives and public affairs: the causes célèbres of prerevolutionary France (1993)

Recueil des factums., T. 1-39 (1660-1780)

Publicerat i Samlingar | Etiketter , , , , , , | Lämna en kommentar

Månadens förstaupplaga: Aniara

Månadens förstaupplaga här på bloggen är Harry Martinsons Aniara. En revy om människan i tid och rum som gavs ut av Bonniers förlag 1956. Nobelpristagarens berömda verk består av 103 sånger och utspelar sig i rymden ombord en farkost som evakuerar människor från jorden som är förstörd av miljökatastrof och kärnvapenkrig.

KB:s pliktexemplar av Aniara

Aniara pliktlevererades till KB för ganska exakt 60 år sedan. Förstaupplagan finns i två exemplar, båda bundna i röd klot, i KB:s samling av svenska monografier – årgång 1956, kvartoformat, signum skönlitteratur. Böckerna är välbevarande och utlåningsstatistiken som börjar år 2000 visar endast ett par lån.

AniaraPliktex2

Pliktexemplar A och B av Aniara, bundna i röd klot

AniaraPliktex

Band och inlaga är i gott skick

AniaraUpplagor

Aniara har utkommit i flera tryckningar och upplagor, här några exempel från 1958.

Från Harry – dedikationer i specialsamlingar

Berömda verk av Aniaras dignitet har en tendens att dyka upp på många ställen i samlingarna. I två av KB:s specialsamlingar, närmare bestämt i två donerade boksamlingar, finns förstaupplagan av Aniara med handskrivna dedikationer från författaren tillsammans med en tecknad maskros.

Pär Lagerkvists boksamling: ”Till Pär från Harry”. Obundet exemplar av förstautgåvan.

AniaraFramAniaraTillPärAniaraBak

Dag Hammarskjölds boksamling: ”Till Dag från Harry”. Rött halvskinnband med pärmar överdragna med marmorerat papper.

AniaraDagExlibrisAniaraTillDag

Praktband

Vad kan vara mer inspirerande än ett rymdepos? I KB:s praktsamling av vackra bokband finns Aniara dubbelt representerad.  Eva Billow har komponerat ett blått helskinnband dekorerat med guldprickar i olika storlekar. Bandet är utfört på Hässlers bokbinderi 1969. En mer experimentell tolkning ser vi hos Manne Dahlstedt med en häftning på stålringar och pärmar av hålad plåt. Bandet var utställt på KB 1998.

AniaraBillow

Band: Eva Billow

AniaraDahlstedt

Band: Manne Dahlstedt

 

 

 

 

 

Nyfiken på texten? Aniara finns som e-text hos Litteraturbanken.

Publicerat i Samlingar | Etiketter , , , , , , , , , , | Lämna en kommentar

Kulturnatt på KB – vad var det vi fick se?

Den 23 april firade vi Kulturnatt på KB och visade bland mycket annat bokband i tre montrar. Men vad var det vi visade? Här kommer facit, på begäran!

Kulturnatt1400,1500Monter 1

1400-talet

1. Lädersnittband
Medeltida lädersnittband av den så kallade Lädersnidaren från Kremsmünster, Österrike, i början av 1400-talet. Lös pärm, inlagan saknas.
Bandet köptes från Sandbergs antikvariska bokhandel 1965.

2. Gotiskt band
Bibeln i skinnband med blindtryckt gotisk dekor; frampärm: granatäpplen, blommor och linjer, bakpärm: drakar, blad och krukorgranatäpplen. Bokens rygg saknar skinn vilket gör att bokbandets struktur/häftning är synlig. Tyskland.
Proveniens: Sven Jacobi.
Bibeln. Latin. 1487 Biblia latina cum postillis Nicolai de Lyra et additionibus Pauli Burgensis. Nürnberg, 1487

1500-talet

3. Reformationsband
Reformationsband av svinskinn, dekorerat med rullstämplar. (blommor, blad, porträttmedaljonger). Bandet har tillhört drottning Kristina och är märkt med ämnesbokstaven Q som i Kristinas bibliotek stod för juridik.
Torres, De hierarchicis ordinationibvs… 1569

4. Grolierband
Frankrike. Jean Grolier, 1479–1565, var fransk generalskattmästare och stor boksamlare. Grolier lät binda sina böcker i Italien och Frankrike i skinnband med den karakteristiska geometriska arabeskdekoren. Många böcker bär texten: Io. Grolierii et amicorum (lat. ’Groliers och hans vänners bok’), Liksom många av Groliers böcker är denna inlaga tryckt av Aldus Manutius i Venedig.
Detta band har funnits i Adam Horns ägo på 1700-talet. KB har fyra grolierband.
Castiglione, Baldassare, 1478-1529 Il libro del cortegiano del conte Baldesar Castiglione. Venetia, 1533.

5. Sexlingsband
Ett sexlingsband är bundet så att det kan öppnas på sex olika sätt. Var och en av de sex böckerna i detta band kan således läsas för sig.
Pärmarna i skinn är dekorerade i hörn- och mittstil. Målat och ciselerat guldsnitt.
Bandet är från sent 1500-tal och kommer Roggebiblioteket i Strängnäs.
1. Huberinus, Caspar Betbüchlein und kurzer Auszug aus der heiligen Schrifft … Dresden, 1577.
2. Leonhart Werner, Der Seelen Schatz. Franckfurt an der Oder, (1558?)
3. (Luther, Martin, Der kleine Catechismus. Dresden, 1579
4. Morgen unnd Abendts Gebete sampt einem Vater unser… . Dresden, 1553
5. Betbüchlein für allerley gemein anligen… . Franckfurt an der Oder, (u. å.)
6. Passio unseres Herrn Jhesu Christi… . Franckfurt an der Oder, 1573

Kulturnatt1600,1700

Monter 2

1600-talet

6. Husgavelstil
Praktfullt exempel på den engelska husgavelstilen av Roger Bartlett (1633-1712), kungens bokbindare i Oxford, 1670-talet. Ornament: tulpaner, blomstänglar och manshuvud i profil.
Bandet är eventuellt ett dedikationsband till Hedvig Eleonora.
Columbus, Samuel, Den bibliske werlden. Stockholm, 1674

7. Broderat textilband
Detta vackra band hör till de bäst bevarade och mest praktfulla i sitt slag. Blomstermotiven är broderade med schattersöm i silver och lysande färger. Snitten är rikt dekorerade, målade i guld och andra färger samt ciselerade. På framsnittet ses hoppets symbol, en kvinna med ett ankare.Bandet kan ha tillhört Hedvig Eleonora, det finns en tryckt dedikation till henne i ett av de sammanbundna verken.
Avenarius, Christelige böner för hela christenhetens ständer…, 1669

1700-talet

8. Textilband
Textilband i sidendamast där mönstret framträder vitt i vitt. Inlagan har en tryckt dedikation till Gustav III och hans pärmexlibris pryder frampärmen. Guldsnitt, kopparfärgade försätts. Stil: rokoko. Sverige
Trozelius, Clas Blechert, Samlade rön om äldre och nyare mynt, Lund, 1777

9. Spetsmönster/dentelle
Rött skinnband med guldtryckt spetsmönster (dentelle) och lilla riksvapnet i oval av grön marokäng, blå sidenförsätts. Pärmexlibris: BIBLIOTHEKET PÅ DROTNINGHOLM.
Presentband till Gustaf III under dennes Paristid. Bokbindaren är troligen Nicolas-Denis Derome (1731-1790). Frankrike
Rochon de Chabannes, Le jaloux. Comédie en cinq actes. Paris, 1785

10. Pappersband
Brokadband från mitten av 1700-talet. Papperet är tryckt i klara färger.
Grönt, gult, lila, orange, guld och brunt färgtryckt helpappersband, slät rygg, oskuren, obearbetade försätts. Ornament: blommor. Sverige
Richardson, Jacob, Hallandia antiqua & hodierna. Stockholm. Del 2. 1753.

Kulturnatt1800,1900

Monter 3

1800-talet

11. Polykromt band
Blått helskinnband med skinnmosaiker i olika färger samt guldtryck. Gult kapitälband av tråd, gult märkband, guldsnitt, gula sidenförsätts.
Samtida franskt presentband till Oscar I med en dedikation från författaren på frampärmen.
Bandet är signerat Simier (René Simier, 1772-1843) och bundet i Paris på 1830-talet. Frankrike
Daumont, Voyage en Suède Tome 1, Paris, 1834

12. A la grecque-band
Grönt skinnband med a la grecque-dekor i guldtryck, bundet av Johan Carl Caloander (1758-1833), Stockholm.
Proveniens: Gustav IV Adolf.
Gustav III, kung av Sverige, 1746-1792 Collection des écrits politiques, littéraires et dramatiques de Gustave III…[Del 1], Tome I. Stockholm,1803

1900-talet

13. Jugendband av Gustaf Hedberg
Skinnband med mosaiker och guldtryck i romantisk jugendkomposition. Bandet är utfört av hovbokbindare Gustaf Hedberg (1859-1920), runt år 1900. Hedberg var en föregångare för det konstnärliga bokbandet i Sverige. Bl.a. samarbetade han med konstnärer och formgivare som Olle Hjortzberg, Arthur Sjögren och Alf Wallander för olika banddekorer. I KB:s Hedbergssamling finns skisser till ett systerband till detta band, med en annorlunda rosa blomma. Skisserna är utförda av Gunnar G:sson Wennerberg.
Inlagan är en handskrift, ett poesialbum, av Eric von Rosen till hustrun Mary.
Rosen, Eric von, Till min älskade Mary. c:a 1900.

14. Band i Fiskskinn av Ingeborg Börjeson
Bokband i fiskskinn av Ingeborg Börjeson (1890-1976), född i Danmark, verksam i Paris under mellankrigstiden, senare verksam i Sverige.
Skinnbristen under mellankrigstiden krävde nya lösningar. Bokbindarna experimenterade med bl. a. fiskskinn. Detta band är bundet i marulk under Börjesons paristid på 1930-talet.
Ingeborg Börjeson är också känd för sina marmorerade papper.

15. Franska skolan – Herbert Lindgren
Herbert Lindgren (1919-1987) var bokformgivare på Bonniers under 1960- och 70-talen. Han var också en av Sveriges främsta bokbindare, inspirerad av fransk design. Banden till Gunnar Ekelöfs triptyk är komponerade av Lindgren och utförda efter dennes skisser av René Desmules och Gilbert Bâlé i Paris 1971-72. Den beställdes av KB med anslag från Patriotiska sällskapet. Mörkblått helskinnband (kalv), slät fast rygg, guldsnitt, orange mockaförsätts, orange kapitälband av tråd. Ornament: granatäpple, kvinnokön
Till varje band hör en chemise (skyddsfodral). En kapsel omsluter alla tre banden.
Ekelöf, Gunnar, 1907-1968 Sagan om Fatumeh : [dikter] / Gunnar Ekelöf Stockholm : Bonnier, 1966

Publicerat i Samlingar | Etiketter , , , , | Lämna en kommentar