En falsk skorpion

bokskorpion tecknad

Bokskorpionen, Chelifer cencroides, är en anmärkningsvärd liten jägare. Den tillhör ordningen klokrypare och är besläktad med spindeldjuren, vilket förutom spindlar innefattar kvalster och, just precis: skorpioner. Men den är alltså egentligen ingen riktig skorpion, något som det latinska namnet för klokrypare antyder: Psuedoscorpionida, alltså en oäkta ’nära skjuter ingen hare’-variant. Det finns ett antal arter av bokskorpioner i Sverige och desto fler i vida världen. Just detta exempel mäter inte mer än några millimeter.

bokskorion skala

Bokskorpinoner finns både ute och inomhus. De är rovdjur som gärna jagar i skydd av mörkret och gillar fuktiga miljöer. Är tillgången till föda god drar de sig dock inte för att vistas i andra sammanhang. Det är bland annat där som kopplingen till böcker sker. I böcker, särskilt äldre böcker, finns massor av stärkelse och annat gott som boklössen, Liposcelididae, mer än gärna festar loss på. Där bytesdjuren finns hittar man också dem som står högra upp i näringskedjan. Man kan säga att bokskorpionerna bidrar till att begränsa förekomsten skadeinsekter om än i en begränsad skala.

Till skillnad från riktiga skorpioner saknar bokskorpionen den karaktäristiska ”svansen” med tillhörande gifttagg. Men gift har den ändå gott om. Via sina klor kan den utsöndra ett gift som effektivt bedövar eller dödar sina byten beroende på deras storlek. Oss människor påverkar den dock inte. Menbokskorpion bland minatyrböcker visst krävs det mer än ett bra gift för att bli en skicklig jägare. En annan hemlighet sitter i fotarbetet där bokskorpinen briljerar genom sin krabbgång samt förmågan att gå lika snabbt baklänges som framlänges. De tvekar inte för att använda andra djur som transportmedel och kan på så vis snabbt hitta nya jaktmarker.

Spännande, så är det bra om man hittarbokskorpion bland minatyrböcker bokskorpioner i eller nära sin boksamling? Vi brukar kalla bokskorpioner för nyttodjur då de inte ger sig på materialet i våra samlingar utan istället tar hand om nedbrytarna. Men om man upptäcker nyttodjur så kan det betyda att det finns gott om föda, d.v.s. skadeinsekter, vilket såklart är allvarligt. Det finns all anledning att agera genom att undersöka hur djuren rör sig, var de gömmer sig och placera ut fällor. En fälla kan bestå av en papperbit med klistrig yta, gärna med ett ”tak” för att simulera en trygg och mörk miljö.

scorpsFör jämförelsens skull avslutar vi med några äkta skorpioner hämtade ur verket De animalibvs insectis libri septem författad av Ulisse Aldrovandi,  med gravyrer utförda av Andrea Salmincio. Dessa gynnare bör inte påträffas i en boksamling i någon annan form än som bläck tryckt på papper. I vilket fall som helst är de uppseendeväckande varelser. Från små dansanta lusjägare till de större avlägsna ”släktingarna” med gifttagg.

 

(Böckerna som figurerar i bilderna är miniatyrer)

Publicerat i Magasinsfrågor | Etiketter , , , , , , , | 1 kommentar

Hela härligheten i hyllmeter

Vi skriver KB-historia i bloggen och kan för första gången presentera en beståndssiffra för alla samlingar i KB:s magasins- och arkivlokaler – hela härligheten mäter 170 000 hyllmeter eller 17 hyllmil!

Under 2015 utökades de årliga mätningarna i KB. Som vanligt mättes alla växande samlingar så att vi på magasinsplaneringen ska kunna hålla koll på tillväxttakten. Nytt för året var att vi inledde systematiska mätningar även av de samlingar som vanligtvis brukar anges i timmar. För också radio, tv, film och spel har fysiska bärare (skivor, kassetter, band, rullar) som upptar hyllmeter i KB:s magasin.

LokalerSamlingar2015

KB:s bestånd, 17 hyllmil, fördelat på lokaler respektive samlingar. Klicka för större bild.

KB har magasins- och arkivlokaler på fem platser

Garnisonen i Stockholm – pliktleveranser av radio, tv, video, film, fonogram, multimedia samt donationer inom dessa medieområden. 2 hyllmil

Filmarkivet i Grängesberg – filmer från föreningar, företag, kommuner, arkiv, museer och privatpersoner. 0,15 hyllmil

Humlegården i Stockholm – affischer, böcker, dagstidningar, handskrifter, kartor och bilder, musiktryck, specialsamlingar samt vardagstryck. 10,5 hyllmil

Roggebiblioteket i Strängnäs – böcker och specialsamlingar. 0,2 hyllmil

Statens biblioteksdepå i Bålsta, SBD – dagstidningar, mikrofilm, vardagstryck, affischer, kartor, specialsamlingar, tidskriftsdupletter och tryckningar av svenska böcker. 4,2 hyllmil

Samlingarna är uppdelade i följande huvudkategorier

Affischer – 0,6 hyllmil

Audiovisuellt material – 2,2 hyllmil

Böcker och seriella publikationer – 7,4 hyllmil

Dagstidningar – 3,4 hyllmil

Handskrifter – 0,55 hyllmil

Kartor och bilder – 1 hyllmil

Mikrofilm och mikrofiche – 0,75 hyllmil

Musiktryck – 0,02 hyllmil

Vardagstryck – 1,3 hyllmil

Publicerat i Magasinsfrågor | Etiketter , , , , , , , , , , , | Lämna en kommentar

På date med två gamla godingar — Mitt livs novell och Serie-Starlet.

Bevarandebloggen gör en nostalgitripp till Starletland och flickrummets tidskriftslektyr. Tag mig – håll mig – smek mig – sakta – realism så det förslår. Håll i hatten, var beredd med skämselkudde nu åker vi, tillbaka i tiden.

Mitt livs novell och Serie-Starlet. Yay! Kroppstvivel, tonårsgraviditeter och fortfarande oskuld vid 23. Kärleksgrubblerier och kallblodiga svek à la – ena dagen sa du att du älskade mig, nästa dag hade du gift dig med en annan – problematik. Bitterljuv längtan, trängtan och brustet hjärta död. Att vara kär i fel karl. Rätt karl. Kvinna. 80-tals-frisyrer och brun utan sol. Om att skämmas över födelsemärken, för liten snopp och gud vet allt. Här på Enheten för bevarande och nybindning arbetar vi bland annat med att iordningsställa nya tidskrifter för bindning eller kapsling men minns ibland tidskrifter från svunna tider.Vi som var tonåringar i slutet av 80-talet växte upp med sommarlov på Bert Karlssons Sommarland och svalkade oss med isglassen Pop-up. Vi lät Rubriks kub skruva upp tempot långtråkiga sommarlovsdagar och vi läste Mitt livs novell och Serie-Starlet förstås.

Mitt livs novell, eller Mitt livs novell: gripande berättelser ur det verkliga livet som är den egentliga titeln, innehåller just det som titeln skvallrar om. Läsarnas egna kärleksnoveller och bidrag till frågespalterna ”Fråga doktorn”, ”Fråga Maj Briht” och ”Hjärtespalten” med funderingar som ”Vill han bara ligga med mig?”, ”Finns det bot mot mensvärk?” och ”Går det att älska flera samtidigt?” Maj Briht och doktorn svarar lugnande att vanliga huvudvärkstabletter kan bota mensvärk och att det visst går det att älska både två, tre eller fyra samtidig. Men om han bara vill ligga? Där blir det genast lite knepigare att leverera ett kort och konkret svar. Reklamen i tidskriften slår också an en nostalgisk ton i mig. Numret jag bläddrar i gör reklam för Jane Hellens hårgelé extra hold med följande one-liner: ”Lördag kväll. Frisyren tålde fortkörning (Det gjorde inte polisen)” Novellen efter reklamuppslaget är uppbyggd enligt liknande syntax som hårgeléreklamen: ”Jag klarade mitt livs svåraste kris-men det gjorde inte vår kärlek”. Mitt livs novell gavs ut mellan 1964 och 1998.

 

Mitt livs novell omslag1Nostalgitripp Mitt livs novell 2Mitt livs novell uppslag

Mitt livs novell spalt. Fråga Maj-Brith

 

Mitt livs novell. Hjärtespalten2

 

 

Renodlade tjejtidningen Starlet gavs ut mellan 1966 och 2008. Mellan 1986-1990 gavs även systertidningen Serie-Starlet ut. Läs mer om Starlets historia här. Serie-Starlet innehöll romantiska serier. Med titlar som ” Ofta tänker jag på Elin” eller ”Killen mitt emot”. Varje enskilt nummer innehöll även plocksidor med horoskop, tävlingar och brevvänner. Men även ett idolporträtt och låttext till någon av tidens stora hits.

 

Nostalgitripp- Stralet1  Nostalgitripp Starlet2Serie starlet Trance Dance

Seriestarlet7

Från serien ”Hjälpa för att stjälpa” Serie-Starlet 18 1988. Text: MA Waernquist Bild: Viktor Ramos

Serie-starlet 4

Från serien ”Den knepiga kärleken”. Serie -Starlet 16 1988. Text: B-Å Cras Bild: R. Torrents

 

På KB är det lätt att göra nostalgitrippar.”En gång ska du vara en av dem som levat för längesedan skrev Pär Lagerkvist”. För KB: s böcker gäller snarare en gång ska du vara en av dem som lästes för längesedan. För i magasinet är det just så det är, rad efter rad av böcker som lästes. För längesedan. Vissa förtränger vi. Vissa minns vi och just nu kanske även förvånas över att de ingår i ett nationalbiblioteks samling. Här på bloggen får du ofta stifta bekantskap med de äldre samlingarna och enskilda böcker ur specialsamlingarna. Men faktum är att tidskrifter med unga tjejer som målgrupp är relativt ofta efterfrågade här på KB. En orsak är att KB är ett av de få bibliotek som sparar och tillhandahåller just dessa tidskrifter. En annan är att det faktiskt forskas en hel del på dessa tidskrifter till exempel Vecko Revyn.

Vår tids tjejtidningar heter Solo, Glitter och Julia. Och 80-talsfödda Frida står sig fortfarande men har stark konkurrens av innehåll på nätet till exempel Youtube där dagens tonårstjejer är vana att få exakt vad de vill ha alldeles gratis. Medierna i P1 avslöjar att många fjortonåringar inte ens vet vad Frida är eller köper ett nummer endast för att få prylen som ibland följer med tidskriften . Tidskrifter som Frida måste idag satsa digitalt på poddar, bloggar och Youtube-klipp för att stå sig i konkurrensen.

Så här när blogginlägget börjar närma sig sitt slut slår det mig att ”Historieläsarna” borde vara världens bästa programidé eller för all del, bloggserieidé. På tv har vi sett program som Historieätarna, Retro och nu senast julkalendern Tusen år till julafton i SVT. Lotta Lundgren och Erik Haag vältrar sig i ätande och mat från förr i världen. Men varför finns inget liknande för litteratur? Kläder, skivor, mat och en recap på vad man läste till alla gratinerade ananas-rätter och utsvängda 70-tals mode? För det här med retroläsning är väl sällan något som man inriktar sig på eller diskuterar? I alla fall inte i mina bibliotekariekretsar.

 

 

 

 

 

 

 

Publicerat i Pliktflöde | Etiketter , , , , , , | 2 kommentarer

Månadens förstaupplaga: Gullivers resor (1726)

Jonathan Swifts Travels into Several Remote Nations of the World, in Four Parts. By Lemuel Gulliver, First a Surgeon, and then a Captain of Several Ships gavs ut 1726. Utgivaren hette Benjamin Motte och han var mycket nöjd med sin investering. Boken blev en omedelbar framgång och gavs ut i tre olika utgåvor redan första året.

De fyra delarna handlar om fyra olika resor till fantastiska länder. Den första resan, som är den mest kända, går till landet Lilliput där folket är små som teskedar. I de andra delarna reser Gulliver bland annat till ett jätteland och till ett land där folket ser ut som hästar. Boken är skriven som en allegori över sin samtid och är mycket kritisk mot aktuella samhällssystem. Som satir kan den läsas som ren underhållning, av barn kan den läsas som en spännande och rolig äventyrsberättelse, men den har också ett skarpt politiskt budskap.

Då den gavs ut i tre upplagor under samma år är det svårt att avgöra om man har en riktig förstautgåva. Jag förlitar mig här på tidigare bedömare. Den här informationen står på insidan av frampärmen.

WP_20151208_001

Första upplagan, den s.k. A ed., small-paper copy.

Lite letande på antikvariska sidor visar också att det finns andra förstautgåvor med likadant band vilket är ett gott tecken. Band är dock inte ett säkert tecken då man på den här tiden ofta sålde en inlaga och sedan gick köparen iväg till en bokbindare för att få den inbunden. Bandet har mörknat lite med åren så det framgår inte tydligt på bilden hur vackert pressat mönster den har. Den är sliten men med tanke på att den är nästan 300 år gammal får man nog ändå säga att den är i gott skick.

WP_20151124_001

Författarens namn Jonathan Swift framgår inte någonstans i boken utan romankaraktären och romanens berättare presenteras som författaren med ett stiligt författarporträtt.

På titelsidan står handskrivet vad som förmodligen är en ägarmarkering, Charles Smith och ett nummer, N: 26.WP_20151124_002

Boken har ett porträtt på Lemuel Gulliver på titelbladets motsatta sida. Den innehåller också två kartor, inledande kapitelillustrationer och anfanger utförda i träsnitt.

WP_20151208_004

Den bok ni ser här nedan är ett vackert exemplar av den första svenska utgåvan som kom först 1744. Man hade läst boken i Sverige långt tidigare men då främst i fransk översättning. Illustrationerna här är kopparstick och boken är tryckt av Henrich Christopher Merckells enckia. Änkorna i den tidiga boktryckarindustrin skulle vara värda ett eget inlägg så småningom.

WP_20160125_001  WP_20160125_005WP_20160125_007

 

Publicerat i Samlingar | Etiketter , , , | Lämna en kommentar

Kvinnliga pionjärer på Nationalmuseum – och i nationalbiblioteket

NationalmuseumPå Nationalmuseum, i tillfälliga lokaler i Kulturhuset i Stockholm, pågår just nu en spännande utställning om kvinnliga pionjärer i Sverige under mellankrigstiden. Skynda dit, utställningen pågår till den 14 februari 2016!

20 svenska konstnärer och formgivare är representerade. De första föremålen som möter besökaren är en samling keramisk konst av Tyra Lundgren (1897-1979), en konstnär som även är representerad i KB:s svenska praktsamling, en samling av praktfulla bokband.

TyraLundgrenSnittDetalj

I den svenska praktsamlingen finns en psalmbok, tryckt i Stockholm 1912, illustrerad av Olle Hjortzberg och med Tyra Lundgren som formgivare av band, snitt och försätts. Psalmboken är bunden i brunt blindstämplat skinn – på frampärmen syns Maria och Jesusbarnet, på bakpärmen en ängel. Försättsbladen är dekorerade med en harpaspelande ängel mot en kosmisk bakgrund. Främre försätts är signerat ”TYRA LUNDGREN 1918”. Men det är framför allt den vackra och ovanliga dekoren på snitten som väcker uppmärksamhet. Snitten är förgyllda och cicelerade, det vill säga har inristad dekor. Denna teknik återfinns på många böcker i de äldre boksamlingarna men motivet på denna psalmbok är lite annorlunda; kvinnor med gloria och vingar – änglar. Huvuden och händer är målade i andra färger och accentueras på ett raffinerat sätt på den förgyllda ytan. Bland alla psalmböcker på KB är denna en favorit!

TyraLundgrenFrampärmTyraLundgrenFörsättsTyraLundgrenBakpärmTyraLundgrenToppsnitt

Tyra Lundgrens konst i bilder.

Publicerat i Samlingar | Etiketter , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | Lämna en kommentar

Ett porrigt tusennätters-epos i ständigt nya skepnader

WP_20160121_019I början av 1700-talet introducerades Tusen och en natt för första gången i Europa genom fransmannen Antoine Gallands översättning Les mille et une nuit: Contes arabes. Detta bombastiska, polyfona och inte minst erotiska verk var helt i linje med barockens överdådiga stil, och rönte stor förtjusning vid solkungens hov. I takt med 1800-talets allt ivrigare studium av de orientaliska språkens litteratur samt romantikens vurm för det exotiskt främmande utkom Tusen och en natt i en rad nya översättningar. Dessa byggde på olika, inbördes rätt avvikande texter. Ty liksom alla mycket gamla sagor kan Tusen och en natt inte hänföras till ett enda, avgränsat verk med en enda, bestämd författare. Sagosamlingen har vuxit fram under hundratals sekel, främst genom muntlig tradering. Den första nedskrivna versionen lär vara den persiska samlingen Hezar efsaneh, ”De tusen nätterna”, som härstammar från Indien. Det karaktäristiska inramningssystemet med den ena berättelsen inuti den andra kommer också från den indiska berättartraditionen. WP_20160121_016Under 800-talet översattes Hezar efsaneh till arabiska och fick titeln Alf Lajlah wa Lajlah, ”Tusen nätter och en natt”, eftersom man i den arabiska föreställningsvärlden helst undviker jämna tal. Händelserna förlades då till den muslimska världens stora städer som Kairo, Bagdad, Damaskus, Jerusalem, Aleppo, Mecka, Shiraz och Samarkand under Abbasidkalifatet 751-1258. Ett flertal historiska personer från denna tid, så till exempel kalifen Harun al-Rasjid, figurerar i flera av sagorna.

Alif Laila, 1880

galland
Les mille et une nuit: Contes arabes, 1726

Trots alla avvikelser i detaljer hålls samlingen samman av en för alla upplagor gemensam ramberättelse. I denna berättas om två kungar som är bröder och som båda bedras av sina hustrur. Sjahriar, den mäktigaste av de två, grips av ett sådant kvinnohat att han befaller sin vesir att varje kväll föra till honom en ung, sexuellt orörd flicka som våldtas för att morgonen därpå avrättas. I staden finns till slut bara vesirens två döttrar kvar. Den äldsta, Sjeherazade, lika klok som vacker, beslutar sig för att omvända kungen och genom sina tusen och en berättelser under tusen och en nätter uppskjuter hon den halshuggning hon annars har att vänta. Under loppet av denna tid föder hon också tre barn som ledsagar henne när hon slutligen ber om nåd. Sjahriar kapitulerar, gifter sig med Sjeherazade och sänder bud efter den andra blodtörstige brodern som gifter sig med Sjeherazedes syster, och i sann sagostil slutar det med att de lever lyckliga i alla sina dagar.

östrup     WP_20160121_005
Tusen och en natt, 1928

Den första översättningen från det arabiska originalet till ett nordiskt språk gjordes av den danske orientalisten Johannes Östrup 1895/96, (i svensk översättning av Torsten Wennström 1924). De erotiska skildringarna är i Östrups version kraftigt nedtonade och flera berättelser har uteslutits ur anständighetssynpunkt. ”Orientens föreställning om ’vad man kan säga’ avviker icke så litet från vår”, som han förklarar det i förordet till sitt sexbandsverk. Gudmund Hentzes psykedeliska illustrationer visar emellertid en barbröstad kvinna på var och varannan sida.

WP_20160121_011 (3)         WP_20160121_001 (3)

Runt sekelskiftet 1900, under barnbokens första guldålder, utkom en mängd adaptationer av Tusen och en natt, anpassade för en barnpublik eller rättare sagt vad vuxna ansåg som lämplig lektyr för ”oskyldiga” små barn. Bröderna Grimm gav ut en välansad version av sagosamlingen 1828 där allt explicit sex var borttaget. Likaså gjorde Anna Wahlenberg ett noga urval och en ytterst barnvänlig bearbetning för Barnbiblioteket Saga, illustrerade av Louis Moe. Sagor, myter och fantastiska berättelser var emellertid även mycket populära bland vuxna under denna tid, vilket resulterade i mer ocensurerade versioner. En ny fransk översättning från den så kallade Kairo-versionen gjordes av fransmannen J.C. Mardrus 1899: Le livre des mille nuits et une nuit, vilken senare låg till grund för Nils Holmbergs svenska översättning publicerad på Tidens förlag 1960, och som Bonnier sedan tryckte upp i Delfinserien 2001. Även i det puritanskt Viktorianska England utkom 1880 en djärvare version av Tusen och en natt gjord av lingvisten och upptäcksresaren Richard Francis Burton: The Book of The Thousand Nights and a Night. Denna version utgick Hjalmar Bergman från i sin översättning 1918. Alltsedan dessa dagar har den klassiska sagosamlingen fortsatt att leva vidare i mer eller mindre förtäckta erotiska versioner och kompletta urval.

Den första versionen av Tusen och natt som jag själv fick höra var en barnanpassad bearbetning av Gunther Groll och Jakob Gunnarsson från 1963. Jämfört med vuxenversionernas omfång på tusentals sidor var detta ett ganska torftigt urval som bara innehöll några av de mest kända sagorna som Anden i flaskan, Sinbad sjöfararen, Ali Baba och de 40 rövarna och Aladdin och den underbara lampan. Jag älskade likväl denna sönderlästa volym med fantasieggande illustrationer av Martin och Ruth Koser Michaëls som min pappa läste högt ur för mig och min syster ett sommarlov. ”Bara lite till”, bad vi honom tills hans röst var skrovlig som sandpapper, fullkomligt omättliga på dessa magiska och mycket mänskliga historier fulla av allsköns lidelsefulla gestalter.

koserTusen och en natt, 1983

Det storartade med Tusen och en natt är just blandningen av fantastiska underverk och vardagliga skildringar av folklivet i Mellanöstern och Nordafrika. Det rör sig förstås om en omdiktning av verkligheten med enorma överdrifter och trotsande mot alla naturlagar i form av mäktiga andeväsen, omätliga rikedomar, undersköna prinsessor och orgier i mat, vin och älskog. Alla medverkande i detta never ending epos är dessutom i varje ögonblick redo att bli fullständigt utom sig av sorg och hat eller hänryckta av lust och glädje. Men tilldragelserna bottnar i ett benhårt klass- och slavsamhälle som till stor del är en realitet än idag. Det bloddrypande våldet skildras i sagans universum som närmast festliga självklarheter som man fatalistiskt har att acceptera som världens gång. Själva ramberättelsen kännetecknas också av denna beredskap inför dödligt våld, sexualitet och galenskap. Men också motstånd inför detsamma personifierat i Sjeherazade, sagoberätterskan som visar på berättelsens kraft. Ur ett genusperspektiv är den gamla sagosamlingen intressant, för även om kvinnorna köps och blir till ”egendom” agerar de i praktiken ovanligt frigjort, i synnerhet när det gäller män de åtrår. Såhär uttrycker sig kalifens älsklingsslavinna Kuat i möte med den unge köpmanssonen i Historien om Ghanem ben-Ayub: ”Nu känner jag tydligt att jag inte kan behärska mig. Min lidelse strömmar över alla bräddar och har blivit outhärdlig, den alldeles förtär mig. O, Ghanem, ta mig, ta mig, annars dör jag!” Ghanem spjärnar emot efter att han fått höra att hon tillhör kalifen och då utbrister Kuat irriterat: ”Ack, min älskade herre, bort med denna gammalmodiga moral! Låt oss njuta den flyktiga vällusten för imorgon är den redan långt borta.”

 

 

Publicerat i Samlingar | Etiketter , , , , , , , , , , , , , | Lämna en kommentar

Expressionistisk storm!

Förra året donerades en ansenlig del av den tyska modernistiska kulturtidskriften Der Sturms samlade utgivning (samt två monografier) till Kungl. biblioteket. Donatorn heter Per Eli Sandén och tidskriften – ett av det tidiga 1900-talets viktigaste forum för europeisk avantgardekultur – utgör ett mycket välkommet tillskott till KB:s samlingar. Donationen bildar i sin helhet en egen specialsamling (ÖSK), med signum 288 Wa 2. Efter att ha inventerats och katalogiserats av våra kollegor på Enheten för kunskapsuppbyggnad (som, bland annat, förvärvar utländsk litteratur) har donationen under hösten uppordnats och behandlats här på Enheten för bevarande och nybindning i syfte att hitta lämpliga förvaringslösningar, både med avseende på långsiktigt bevarande och användarvänlighet.

KB:s bestånd av Der Sturm täcker in åren 1912-1926 (årgångarna 3 till och med 17), dock med vissa luckor.* För den intresserade går det i katalogposten att se exakt vilka nummer som ingår i samlingen. Nedan visas ett urval häften som speglar tidskriftens format- och utseendemässiga växlingar genom åren. Även frekvensen varierade, med veckovis, halvmånadsvis, månadsvis och kvartalsvis utgivning.

stormbilder12

Tidskriften Der Sturm startades av den tyske konstkännaren, förläggaren, författaren (med mera!) Herwarth Walden (egentligen Georg Lewin) år 1910 och det sista numret utkom 1932, varefter Walden emigrerade till Sovjet där han också skulle dö i fängelse under andra världskriget. Tidskriften är nära förknippad med den konstnärliga och litterära expressionismens framväxt i Tyskland, men inrymde även besläktade stilriktningar och strömningar. Bildkonst varvades med litterära stycken, essäer och Waldens egna teoretiska texter om konst. Bland de medverkande konstnärerna och författarna kan bland annat Paul Klee, Marc Chagall, Else Lasker-Schüler, Wassily Kandinsky, Kurt Schwitters, August Macke och Oskar Kokoschka nämnas.

Kring tidskriften pågick också en rad andra relaterade aktiviteter: bokutgivning (Verlag Der Sturm), konstgalleriet Galerie der Sturm, den expressionistiska teatern Stormbühne, samt föreläsnings- och diskussionsaftnarna Sturm-Abende. Mellan 1912 och 1924 var Herwarth Walden gift med den svenska konstnären Nell Walden (född Roslund). I en nyligen utgiven bok, Nell Walden & der Sturm (2015), betonas Nells centrala position och betydelse i Sturmkretsen. Nell byggde upp en rik konstsamling, bekostade till stor del verksamheten med egna medel, producerade utställningar och hade överhuvudtaget en samordnande roll i det transnationella nätverk som växte fram kring Der Sturm. Samlingen var efter skilsmässan fortsatt i Nells ägo och flyttades till Schweiz efter nazisternas maktövertagande.

bild6

1915 arrangerades en samlingsutställning med svenska konstnärer (Schwedische Expressionisten) i Sturmgalleriet i Berlin. Medverkade gjorde bland annat Isaac Grünewald och Sigrid Hjertén, vars konstverk också fick pryda varsitt omslag av tidskriften samma år. Läsarna kunde även bekanta sig med Pär Lagerkvists diktning, översatt till tyska av Nell Walden.

Der Sturm var – i synnerhet före första världskriget – en viktig samlingspunkt för tyska och franska konstnärliga uttryck. Franskspråkiga författare och poeter, exempelvis Guillaume Apollinaire och Blaise Cendrars, utgjorde återkommande inslag i tidskriften. Om de tysk-franska relationerna under och efter kriget var betydligt svalare fortsatte Walden att ge plats åt grannlandets avantgarde. I 1921 års första nummer (årgång 12) publicerades en text av den franske konstkritikern Waldemar George där han – på franska – uttrycker sin tacksamhet över att franska konstnärer även fortsättningsvis inbjuds att medverka i Sturms internationella utställningar. Nummer 3 årgång 13 (1922) ägnades helt åt det franska, med bidrag av Tristan Tzara, Louis Aragon, Paul Éluard, Robert Delaunay med flera.

Under första världskriget förlorade tidskriften flera frekventa namn: de tyska expressionisterna Franz Marc och August Macke (bägge medlemmar i Der Blaue Reiter), den italienske futuristen Umberto Boccioni och den tyske dramatikern och poeten August Stramm miste alla livet. Stramms diktsamling Tropfblut. Gedichte aus dem Krieg [Droppblod. Dikter från kriget] publicerades postumt 1919 och ingår även den i samlingen som donerades till KB. Dikterna skrevs, som dedikationen nedan låter oss förstå, från fältet.

Stormbilder14

På det egna förlaget gav Walden ut flera volymer med konstteoretiska texter och reflektioner över expressionismen som koncept och estetiskt program. En av dessa, Expressionismus: die Kunstwende (1918), återfinns i samlingen som donerades till KB. Sedan tidigare finns även Waldens essä Einblick in Kunst. Expressionismus, Futurismus, Kubismus (1917) i våra samlingar.

Att Der Sturm och förlagsverksamheten lades ner 1932 framstår i efterhand som en illavarslande signal om den tid som skulle komma. Året därpå tog nazisterna makten, och vad de ansåg om modernistisk konst känner vi till. Bland de konstnärer som stämplades som degenererade och som under sommaren och hösten 1937  visades upp på utställningen ”Entartete Kunst” (urartad konst) i München hade flera genom åren figurerat i tidskriften.

bild7

 

* En nästan komplett samling av tidskriften finns i dag digitalt tillgängliggjord via The Blue Mountain Project (Princeton University).

 

Fortsatt läsning:

Chytraeus-Auerbach, Irene & Uhl, Elke (red.) (2013). Der Aufbruch in die Moderne: Herwarth Walden und die europäische Avantgarde. Berlin: LiT

Herwig, Henriette & Hülsen-Esch, Andrea (red.) (2015). Der Sturm : Literatur, Musik, Graphik und die Vernetzung in der Zeit des Expressionismus. Berlin: De Gruyter

Jones, M. S (1984). Der Sturm: a focus of expressionism. 1. ed. Columbia, S.C.: Camden House

Sjöholm Skrubbe, Jessica (2015). Nell Walden & der Sturm. Stockholm: Carlsson Bokförlag

Publicerat i Bevarande, Samlingar | Etiketter , , , , , , | Lämna en kommentar

Att prestera under press

För en tid sedan dök vi ner i mätutrustningens mångfacetterade värld. Då gick vi igenom några av de verktyg som används i vårt bokbinderi vid tillverkning av bland annat F-band och G-band. Vi har även fått en inblick i magasinsplanerarens verktygsbälte. Det finns många fler redskapskategorier och vi tänkte nu titta närmare på en av dem som vanligtvis inte får så mycket uppmärksamhet. Pressar har alltid förekommit inom bokbinderi och förknippas även med boktryckarkonsten. Men är en press bara en press och är de alla lika? Såklart inte! Vid en närmare granskning finner man att det finns en uppsjö av pressar i olika storlekar som fyller olika behov.

Vi ska alltså bekanta oss med de typer av pressar som används i vårt bokbinderi, vilket också betyder att vi kommer att utelämna både pressar för tryckt text och grafik då de inte förekommer i verkstaden. Låt oss börja med lättviktarna för att arbeta oss fram till giganterna!


KlosspressKlosspress

Denna lilla press är väldigt praktisk och fungerar lite som en extra hand i verkstaden. Det är snarare fastlåsningsfunktionen än den att pressa som utnyttjas här. I mer traditionellt bokbinderi används den både till arbete med kapitälband, förgyllning och skinngörning. Det är inte helt ovanligt att den presenteras under namnet förgyllningspress.

 

BängelpressBängelpress

Flyttbar och stabil! Denna typ av press har särskilt använts till hyvling och bearbetning av bokens sidor, boksnitt. Ordet bängel är hämtat från tyskan och ska föra tankarna till en käpp eller knölpåk, alltså den hävstång som används för att öka trycket i pressen. Viktigt är att bokbindaren skruvar åt den så jämnt som möjligt, lite i taget på varje sida för bästa resultat. När vi ändå talar om bängelpressar ska även pressknekten nämnas. En pressknekt är enkelt beskrivet en planka som fungerar som ett stöd eller ben när man vill att pressen ska hänga ut från ett bord och på så vis tar boken i pressen inte emot någon yta. Bängelpressen ser inte mycket användning i Kungl. bibliotekets verksamhet idag men står ändå troget i beredskap.

 

BlocklimbindareBlocklimbindare

Egentligen en limbindningsmaskin men som också går under namnet kallimspress i bokbinderiet. Den är oumbärlig vid spridlimning, alltså det moment då flera sidor binds samman enbart med lim, utan tråd. Konstruktionen gör det möjligt att klämma fast och vinkla textblocket för att på så sätt applicera lim en bit in på varje enskilt blad vilket resulterar i en starkare bindning. Att den går att rotera runt en axel och bistår med förhållandevis hög presskraft och bra luftcirkulation gör den till en pålitlig press för långa och korta sessioner.

 

FalspressFalslagningsspress

Eller kort och gott falspress. Detta är en riktig arbetshäst inom traditionellt bokbinderi. Namnet kommer ifrån ”att slå fals” som betyder att runda bokens rygg och skapa en kant som pärmarna sedan kommer att ligga emot. Falspressen används med fördel till det mesta, endast fantasin sätter gränserna. Just denna modell kan ses som en stadigare variant av en klosspress. De finns även i mycket större format, de äldre och tyngre varianterna kan ha pedaler på golvet för att styra stängningen av pressbalkarna.

 

 

BokpressBokpress

Nu börjar det handla om lite tyngre maskiner. Bokpressar, eller handpressar som de ibland kallas, fixerar bokblock som har limmats och måste torka i en vinkelrät position. Man ställer själv in trycket med ett hjul överst på pressen. En klassiker!

 

 

 

 

KnäledspressKnäledspress

Knäledspressen är förvisso lite mindre än den enklare bokpressen men tryckkraften är desto större. Denna maskin är bra för att snabbt applicera ett hårt tryck, exempelvis vid anpappning då man fäster pärmarna mot textblocket eller i andra hänseenden där en limning har gjorts som man vill ska bli jämn. I denna press följer därför ofta plastremor med i böckerna för att undvika att lim pressas ut där man inte vill ha det. Tio sekunders presstid räcker i regel när man använder en knäledspress för limningar, ifall man pressar längre är risken stor att utpressat lim hinner börja härda. Alla F-band som tillverkas på Kungl. Biblioteket spenderar en stund i dessa kraftfulla pressar.

 

SlagpressSlagpress

De riktiga jättarna i dessa sammanhang. En slagpress påminner om en bokpress men istället för ett enkelt hjul har den en anordning som gör att man kan föra pressplattan mycket längre ner. Detta sker med hjälp av ett don som går att ”slå” mot ett anhåll i pressen och på så vis öka kraften i pressen ordentligt. Detta är praktiskt när inlagor förbereds eller för material som behöver ligga länge under hård press. Eftersom luftcirkulationen försämras väsentligt under hårt tryck så är det viktigt att inte ha för fuktigt material i pressen då detta kan leda till mögel.

 


 

Det är inte ovanligt att bokbinderipressarVäxtpress (speciellt bokpressen) förväxlas med växtpressar och kopieringspressar, och vice versa. Exakt var skiljegränsen för tillämpning går är inte helt självklart. Det man kan fråga sig är om en press är så pass liten att den knappt rymmer två böcker så är den nog inte helt praktisk att använda som bokpress. Pressbrädor (som läggs mellan böckerna) ska också få plats. Växtpressarnas utseende varierar, men bilden nedan beskriver vad som helt klart är en växtpress.

 

 

KopieringspressVi avslutar med en kopieringspress som ingår i en av våra samlingar. Dessa användes förr i tiden för att kopiera brev och andra dokument och får sägas vara föregångaren till våra laser-, och bläckstråleskrivare, läs mer om dessa nätta pressar på Wikipedia (obs: text på engelska).

 

 

 

Publicerat i Bakom kulisserna | Etiketter , , , , , , , , , , | Lämna en kommentar

Månadens förstaupplaga: Dr Jekyll & Mr Hyde (1897)

1886 kom Robert Louis Stevensons ”Strange case of Dr Jekyll and Mr Hyde” ut. 1897 kom den ut i svensk översättning under titeln ”Hemligheten med doktor Jekyll”. Översättningen gjordes av Anna Geete, som gjorde många översättningar från engelska. Förlaget C & E. Gernandts förlags aktiebolag hade satt priset till 1,50 kr.

hyde-1

Nej, känslan att detta är en litteraturklassiker infinner sig inte direkt, men så såg den ut. På baksidan annonserar förlaget för Rudyard Kiplings ”Mörker” och August Strindbergs ”Tschandala”, de var dyrare och kostade 2,75 kr.

”Hemligheten med doktor Jekyll” kom in 14/2 1898 till KB som pliktexemplar från Gustaf Lindströms boktryckeri i Stockholm. Nedan är leveransförteckningen och i mitten av numera bortglömda skrifter finns en litteraturklassiker. Vilken vacker handstil!

jh-lista

Då detta skrivs står det på Wikipedia att den första svenska utgåvan var ”Det sällsamma fallet med dr Jekyll och hr Hyde” som kom 1911. Detta är inte sant, men boken får komma med i inlägget, visst är omslaget fint? Och visst borde fler böcker ha titlar typ ”Det sällsamma fallet med …”?

hyde-4

Den kostade bara 25 öre! Illustratören är okänd.

Det är något fint med dessa första utgåvor, de gråa skyddsomslagen, den fina gamla KB-stämpeln, det luggslitna utseendet, de frasiga sidorna. Tidens tand har gnagt på dem, men det är odödlig litteratur.

hyde-5

Vi har tänkt att framöver leta fram fler förstaupplagor ur magasinen och presentera dem på bloggen.

Publicerat i Samlingar | Etiketter , , , | Lämna en kommentar

Agaton Sax lever än

sax-2

Innan året är slut måste vi uppmärksamma en jubilar. Vi lyfter på plommonstopet och tänder pipan för Agaton Sax, Byköpings smartaste privatdetektiv och redaktör för lokaltidningen. I år är det 60 år sedan Nils-Olof Franzéns ”Agaton Sax klipper till” gavs ut. Det var den första boken i en serie på elva om Byköpings smartaste privatdetektiv. Det blev även två tv-serier och en långfilm. I alla böckerna stod Åke Lewerth för teckningarna.

I en intervju i DN 1/2 1980 så förklarade Franzén ursprunget till figuren. Efter ett par vuxenromaner vile han skriva en deckare, men det lossnade först då han ändrade målgrupp till barn. Namnet Agaton tog han från Agatha Christie, en av hans favoritförfattare. ”Jag ville däremot inte skriva en vanlig, förenklad deckare utan snarare en kärleksfull parodi på deckare”, sa han. I intervjun sa han sig ha idéer för mer Agaton Sax-böcker, men så blev det inte. Den sista boken blev ”Agaton Sax och den mörklagda ljusmaskinen” från 1978. Till saken hör att Franzén skrev faktalitteratur också, men aldrig jobbade heltid som författare.

Idag hittar man bara Agaton Sax på mycket välsorterade bibliotek och antikvariat. Visst är det orättvist att den gode Sax inte fick samma uppmärksamhet som Ture Sventon, en detektiv som för det mesta bara käkade semlor och åkte på flygande mattor?

Tidens tand gnager på allt. Det fina med ett nationalbibliotek är att vi sparar på allt sådant som är bortglömt, det finns i underjorden i väntan på att återupptäckas. Då är kanske inte syftet att läsa Agaton Sax från pärm till pärm utan att lägga det bredvid Mästerdetektiven Blomkvist och dra ett streck* till Lassemajas detektivbyrå.

Exemplet här är barnböcker, men det kunde lika gärna ha handlat om fåglar, husmanskost, mopeder, vett och etikett … du väljer själv som låntagare.

*”Dra ett streck” är förstås bildligt talat, gör du streck i våra böcker eller på läsesalsborden kommer våra vakter och tar dig i örat. Och Franzen heter förstås Nils-Olof, inte Nils-Åke som det först stod.

Publicerat i Samlingar | Etiketter , , , | 2 kommentarer