En fjäril från Carl von Linné till Carl Clerck

Amatörentomologen och skatteindrivaren på Uppbördsverket, Carl Clerck (1709-1765) lade hela sin inkomst samt ett lån från Kungliga Vetenskapsakademien på utgivningen av sina böcker om spindlar och fjärilar. Clerck tecknade själv de fjärilar som Linné och hans lärjungar sände till honom. Bilderna graverades och handkolorerades. Resultatet ser vi här i den undersköna ”Icones insectorum rariorum”. Band: Hedbergs bokbinderi.

Läs hela verket här. Länk till katalogposten: Clerck, Carl Alexander, Icones insectorum rariorum. Stockholm. 1-2. 1759-65

Publicerat i Samlingar | Etiketter , , , , , , , , | Lämna en kommentar

Nu blir det reklam!

Vi tar en reklampaus men är alldeles strax tillbaka!


Alla bilder kommer från Lektyr, olika nummer från 1930-talet. Annonserna är som en tidsmaskin bakåt i tiden. KB:s största samling är den med vardagstryck, den är fylld av reklam- och informationsmaterial.

Publicerat i Samlingar | Etiketter , , , | Lämna en kommentar

Kungliga bokbindare: Johan Carl Caloander

Innan processen att binda böcker industrialiserades köpte man bokens inlaga hos tryckaren och tog den sedan till en bokbindare för att få den bunden. På sjuttonhundra-talet då vetenskapen gjorde stora framsteg och romanen slog igenom blev intresset för böcker och läsande allt större och behovet av bokbinderi ökade. 1786 fanns i Stockholm 30 bokbinderiverkstäder. Skråförordningar reglerade branschen för att förhindra överetablering. Ett vanligt sätt för en bokbindare att komma över en verkstad och skaffa sig en position i branschen var att gifta sig med en änka eller dotter till en bokbindare.

En av dess bokbindare var Johan Carl Caloander (1758-1833). Han gjorde sitt mästarprov 1779 och 1794 konserverade han Christopher Schneidlers änka. Konservera be­tyder i det här sammanhanget att man tar över någons verksamhet genom att gifta sig med personens änka eller i förekommande fall dotter. Han blev kunglig hovbokbindare åt Gustav IV Adolf 1796.

Här på Kungliga biblioteket har vi flera band som är attribuerade, tillskrivna, Caloander. Det kan vara svårt att säkert avgöra vem som gjort ett band eftersom de i allmänhet inte är signerade. Man får utgå från tid, sammanhang och utseende på bandet för att dra en slutsats.

Ett riktigt praktband som troligen härrör från Caloander är bandet till Les bâtimens et les desseins de André Palladio. Boken är tryckt i Italien 1786 men bandet är förmodligen från början av artonhundratalet. Det går ofta inte att ge ett exakt årtal för band då bokbindaren inte brukade märka bandet med tidsangivelse. Det finns ett årtal på inlagan men då inlagan oftast såldes separat från bandet säger det inget om när bandet gjordes. Boken kunde bindas flera år efter det att den trycktes och den kan också ha bundits om.

Bandet är ett rött helskinnband av getskinn. På ryggen finns två gröna titelfält med guldtryckt titel och guldtryckt spetsdekor.

 

Den främre pärmen inramas längst ut av en tunn à la grecqueram, vi återkommer till vad det är, och innanför den en mer utsirad spetsbård av en typ som ibland kallas padeloup. Mitt på främre pärmen finns ett pärmexlibris för Karl XIII. Ovanför detta står det Rosersbergs bibliothek vilket var Karl XIII:s bibliotek på Rosersbergs slott. Bakre pärmen ser likadan ut med undantag för att mittdekorationen där är en vapensköld med tre kronor.

 

Ett band som faktiskt är märkt så att vi vet att det kommer från Caloanders verkstad är bandet till Les causes de la révolution de France av de Latocnaye. Boken är tryckt i Köpenhamn 1800.

Det är även här fråga om ett rött helskinnband av get. På ryggen har vi ett grönt titelfält med guldtryckt titel och ett vackert guldtryckt medaljongmönster. Den främre och bakre pärmen ramas in av en tunn guldram med tre kronor i varje hörn.

På den främre pärmen finns ett pärmexlibris som består av ett krönt monogram, G och A för Gustav IV Adolf sammanställda med en kunglig krona över och tre kronor omkring.

 

Tittar man noga på hörnen på bården på bakre och främre pärmen ser man att den först är blindpressad och att guldet lagts på efteråt. När man har blindpressat har rullen pressats hela vägen ut till pärmens kant men vid förgyllningen har man i ett par hörn slutat lite tidigare.

Enligt en etikett i övre vänstra hörnet på främre pärmens insida får vi vet att boken är bunden av J.C. Caloander & son. Sonen i det här fallet är nog inte en biologisk son utan hans styvson, Christopher Schneidlers son, Benjamin Schneidler.

Det vi vet om den här boken är alltså att den är tryckt 1800 och inbunden på Caloanders verkstad åt Gustav IV Adolf. Nedanstående böcker har också Gustav IV Adolfs monogram. De är tryckta 1803–1805, alltså senare än ovanstående bok, de är dock inte märkta med någon etikett. När nu Caloander tagit fram en etikett och börjat sätta den på band borde han då inte sätta den på alla band? Eftersom det inte finns etiketter på nedanstående band kanske bandet till revolutionsboken är yngre trots att boken är äldre.

Banden ifråga sitter på bokverket Collection des écrits politiques, littéraires et dramatiques de Gustave III, roi de Suède. Det är ett verk i fem delar med material skrivet av Gustaf III. Det är gröna helskinnband av getskinn. Det finns pärmexlibris på ryggen, G och A sammansatta med IV mellan sig under en kunglig krona. Att kronan är kunglig ser man på att den är stängd, furstliga har taggarna uppåt. De bör alltså ha bundits under den period då Gustav IV Adolf var kung, det vill säga innan 1809 då han avsattes. De här banden bör alltså ha framställts någon gång under åren 1805-1809.

 

Det här bandet kan du titta närmare på KB:s Flickr.

Den främre pärmen ramas in av en à la grecquebård. En à la grecquebård är en rätvinklig slinga som i nyklassicistisk anda var populär som bokbandsdekoration under den här tiden. A la grecquebårder kallas ibland också för meanderbård.

I varje hörn finns tre kronor och istället för pärmexlibris mitt på pärmen har vi riksvapnet.

Om du skulle ha lust att läsa Gustav III:s skrifter finns en svensk översättning tillgänglig i digitaliserad form.

 

Källor:

Hedberg, Arvid. Stockholms bokbindare 1460-1880: anteckningar. Bd 2, Tiden från omkring 1700 till 1880. Stockholm, 1960.

Lindberg, Sten G. Mästarband. Stockholm: Bokbindarmästarefören. 1980.

Rudbeck, Johannes. Svenska bokband under nyare tiden: bidrag till svensk bokbinderi­historia. 2, 1718-1809. Stockholm: Fören. för bokhandtverk, 1913.

Sjögren, Arthur & Rudbeck, Johannes. Svenska kungliga och furstliga bokägaremärken in­klusive dedikations- och donationsexlibris: med över 900 avbildningar. Stockholm: Lagerström, 1915.

 

 

Publicerat i Bokhistoria | Etiketter , , , , , | 2 kommentarer

Eleganta 1960-talsband av Ingrid Frostell-Nyström

1. Ingrid Frostell-Nyström vid ett besök på KB i april 2017. För att åstadkomma det fisknätliknande handtryckta mönstret på det grå bandet från 1962 (Bild 4.) har Ingrid använt ett hårnät.

Ingrid Frostell-Nyström (1935-) har levt sitt liv i formens tecken. Bokvänner känner Ingrid som en stilsäker formgivare av praktband och förlagsband. Ingrids far drev Frostells bokbinderi i Stockholm och hon var gift med formgivaren Gudmund Nyström (1924-2016). Samarbetet med Gudmund inleddes på Norstedts och tillsammans drev de senare eget företag, Svensk Typografi.

I KB:s bokbandssamling är Ingrid Frostell-Nyström representerad med flera vackra band från tidigt 1960-tal. Ingrid var då elev hos den schweiziske bokbindaren Hugo Peller och flera av banden i KB är beställda och utförda under tiden hos Peller i Solothurn.

 

2. Kyrklund, Aigaion. Stockholm 1957. Skinnrygg av brun marokäng, pappersöverdrag med blå målning och brun rutning. Skjutfodral. Bandet beställt när Ingrid studerade i Solothurn hos Hugo Peller, 1960.

3. Lundkvist, Ögonblick och vågor. Stockholm 1962. Skinnrygg av orange oasis och osynliga pergamenthörn med överdragspapper av klarblå Elefantenhaut med mörkblå halvcirklar i applikation. Bandkomposition Ingrid Frostell, band Carl Eks bokbinderi, Örebro. 1962.

4. Svensson, Skärgårdsliv. Stockholm 1961. Skinnrygg i naturell oasis och synliga hörn av pergament. Blått överdrag av Romapapper med mörkt fisknätsmönster i handtryck. Bandkomposition Ingrid Frostell. Hansfr. Frostell Bokbinderi AB. 1962

5. Schildt, Medelhav. Stockholm 1955. Pappersband med blå övermålning och förgyllda punkter. Ingrid Frostell. Stockholm. 1960

6. Sweden and the world. Stockholm 1960. Mjukt gulvitt helpergamentband med kuvert-slejf. Beställt av KB. Ingrid Frostell, Solothurn. 1963.

7. Kaye, Flamingo. Stockholm 1962. Förlagsband. Pärmöverdrag Ingrid Frostell.

8. Ekner, Etnografika. Stockholm 1960. Beige helbuckramband med violetta upprepningsmönster, gul skinnskoniing vid huvud och svans. Skjutfodral. Beställt av KB. Ingrid Frostell, Solothurn. 1960.

9. Rilke, Kornetten Cristoph Rilkes visa om kärlek och död. Stockholm 1957. Pappersband med mönster i grått. Brunt titelfält och skinnskoningar. Beställa av KB. Ingrid Frostell, Solothurn, 1960

10. Ferlin, Kejsarens papegoja, 1951. Smal svart buckramrygg, pappersöverdrag med spiralformer. Ingrid Frostell.

Läs mer om:

Besläktade 1950-talsband av Henk Rispens

Frostellband hos Book Cover Lover på flickr

1900-talsband i: Lindberg, Konstnärliga 1900-talsband i Kungl. biblioteket, 1985

Publicerat i Samlingar | Etiketter , , , , , , , | Lämna en kommentar

Så formger designer känd från Sex and the city Madame Bovary

Spanske skodesignern Manolo Blahniks högklackade skor blev kända för många i och med tv-serien Sex and the city. Idag säljs hans skor över hela världen. Från formgivning av skor till formgivning av böcker är steget inte så långt. Så här ser det ut när Blahnik designar omslaget till Madame Bovary. Direkt från KB:s samlingar kommer här en klassisk madame i skir negligé och nätta skor.

Foto: Jens Östman/ Kungliga biblioteket

Den här utgåvan av Madame Bovary släpptes 2006 med anledning av Penguin classics sextioårsjubileum och är inköpt särskilt till KB:s bokbandssamling. Till boken hör också en kassett av plexiglas. Upplaga med 1000 numrerade exemplar. Sex and the citys huvudkaraktär Carrie Bradshaw (spelad av Sarah Jessica Parker) var väldigt förtjust i Blahniks skor och gjorde dem därmed världskända.

På KB har bok och sko sedan länge figurerat i samma begrepp. Vi har nämligen en förvaringslösning som vi kallar boksko. Här kan du läsa mer om bokskon.

Madame Bovary är Gustave Flauberts första roman, utgiven 1856 och kanske ett av de främsta verken i den franska litteraturhistorien. I ett tidigare inlägg här på bloggen kan du bekanta dig med  Lexikon över vedertagna åsikter, ett annat verk av Flaubert.

 

 

 

Publicerat i Samlingar | Etiketter , , , , , , | Lämna en kommentar

Glad midsommar med en blomma från Harry Martinson

I KB: s enorma samlingar upptäcker man ofta mer än det man letar efter i stunden. Ett format som sticker ut, ett typsnitt som skiljer sig från mängden och pockar på uppmärksamhet eller en författare som lockar lite extra. Nyligen när jag sökte en bok fann jag en blomma. Och inte vilken blomma som helst utan en som Harry Martinson tecknat på försättsbladet till sin diktsamling Cikada från 1953.

Blomman gjorde mig glad och lite uppspelt. Men överraskar inte kollegan Jan Ottosson som köper in böcker från antikvariat för att komplettera luckor i KB:s samlingar och som jag träffar i magasin när jag upptäcker Cikada i raritetssamlingen. Jan berättar att blomman är en rätt så vanlig syn i en bok av Harry Martinson och pekar mot andra samlingar i magasin där Martinson-blommor går att hitta. Två av dessa har du tidigare kunnat bekanta dig med när vi bloggade om förstaupplagan av Aniara.

Det här exemplaret av Cikada är från KB:s svenska raritetssamling och är en bibliofilutgåva –  som förutom blomma och dedikation – innehåller dikten Elegi som aldrig tidigare publicerats och dessutom en reproduktion av en teckning som Harry Martinson själv ritat.

Bilden är nära förknippad med Sven X:et Erixons fresk Liv död liv i Heliga korsets kapell på Skogskyrkogården.  Detta vet vi tack vare att en före detta kollega omsorgsfullt skrivit ned alla detaljer på ett ark som följer med boken. Till och med uppgiften om att boken är ”tryckt på antikrandigt papper från Grycksbo pappersbruk” finns med.Om bilden kan du läsa mer i böckerna Harry Martinson: Myter. Målningar. Motiv och i Harry Martinson i målarnas mitt: penna, pensel, palett. 

I Cikada gestaltar Harry Martinson sin oro för framtiden och hur människan kommer ta hand om naturen och handskas med atombomber. Historien slutar med att jorden går under i ett kärnvapenkrig. Samtidigt registrerar ett rymdskepp allt från sin sfär. Visst låter historien bekant. Många tankar Martinson lyfter här går nämligen igen i rymdeposet Aniara tre år senare. Slutet på Cikada – Sången om Doris och Mima – kom dessutom att bli de 29 första sångerna i Aniara. Cikadan är en ovanlig insekt i Sverige men lär vara det första ljud som hörts efter bomben fallit i Hiroshima.

1974 tilldelas Harry Martinson Nobelpriset i litteratur ”för ett författarskap som fångar daggdroppen och speglar kosmos”. Priset delade han detta år med Eyvind Johnson.  1978 tar Harry Martinson sitt liv på Karolinska sjukhuset i Solna.

Med sju sorters blommor under kudden på midsommarnatten drömmer du om framtida kärlekar. Här nöjer vi oss med en blomma men drömmer sött om rariteter, dedikationer, vackra böcker och annat kul att blogga om i framtiden. Glad midsommar!

Avslutningsvis också en bok av Harry Martinson med tydlig koppling till midsommar Midsommardalen utgiven 1938. Mer om den kan du läsa här.


 

 

 

 

Publicerat i Samlingar | Etiketter , , , , , , | Lämna en kommentar

Bokägarmärken och maskrosor

Här på Kungliga biblioteket har vi gott om böcker som ägts av kungligheter. Dessa har ofta låtit märka sina böcker på utsidan av bandet med ett pärmexlibris.  Men hur ska man veta vilken kung som använt vilket exlibris? Jo, man vänder sig till den utmärkta boken Svenska kungliga och furstliga bokägaremärken från 1915. Här har författaren Arthur Sjögren samlat ägarmärken från Vasaätten och framåt.

Arthur Sjögren, 1874-1951, var bokhistoriker med exlibris som expertområde. Han har skrivit flera böcker om ämnet och gav under åren 1911 och 1917 ut tidskriften Svensk exlibris-tidskrift.

Intresset för bokhistoria och exlibris kom via hans arbete som illustratör. Han har bland annat illustrerat Antibarbarus som av en mina kollegor utsetts till Strindbergs vackraste bok. Ett annat exempel på hans illustrationskonst kan man se i ett nytryck från 1912 av Kellgrens drama Gustaf Wasa.

    

Han illustrerade en barnbok, Djur : bilderbok för snälla barn, med texter av Anna Maria Roos. Bland de vanliga svenska djuren som kanin och räv har han även tecknat några lite mer exotiska.

       

Sjögren var poet, konstnär och bokhistoriker i samma person. Han har gett ut en skönlitterär bok där han själv skrivit texterna. Det är en liten fin diktbok som heter Maskros utgiven 1900. En bok som illustrerar ångesten hos vårens förgänglighet.

Vi har den här boken i ett vackert lila helskinnband (get) med gulddekor gjort av bokbindare Sven Wiklander 1961. Den ligger i bladmönstrad kapsel av papp med skinnkant.

repro: Kungliga biblioteket

Man kan läsa mer om Artur Sjögren i Nordisk familjebok.

 

 

Publicerat i Bokhistoria | Etiketter , , , , | Lämna en kommentar

Alfabetiska tvillingar

Vid en första anblick ser de ut att vara kopior av varandra. Samma bokstav, storlek och motiv. Flera sidor skiljer dem åt och det går inte att på något sätt lägga bilderna bredvid varandra för att jämföra dem. Vi antar att anfangerna är identiska, förmodligen tryckta från samma träblock, hur skulle vi möjligen kunna anta något annat? Äsch, dags att koncentrerar sig på att läsa texten istället! Men ibland följer en känsla med oss när vi läser vidare. Känslan av att någonting inte står riktigt rätt till.

 

”The eyes are not responsible when the mind does the seeing” – Publilius Syrus

 

Anfangens uppgifter är flera, men i första hand förmedlar den en bokstav, vilket är vad vi söker efter när vi läser. Den är också en markör för början av ett nytt stycke eller kapitel. Slutligen är den en bild som antingen knyter an till textens innehåll eller så gör den inte det (vilket ibland kan ge upphov till något komiska missmatchningar). Scenen som utspelar sig i anfangen sker för det mesta bakom bokstaven, vilket skvallrar om dess underordnade funktion i förhållande till texten. Det är mot denna bakgrund inte konstigt att vi gör antaganden som rationaliserar vår läsning. Liknande bilder som fyller funktionen att förmedla en bokstav antas vara lika, ögonen söker efter det som hjärnan efterfrågar.

 

Anfang Bokstaven H Anfang Bokstaven H

Här ser vi samma motiv utförda i två olika stilar, en ljus och en mörk avbildning. Bokstäverna lutar svagt åt vänster och de florala detaljerna i bakgrunden följer varandra utan undantag. Båda anfangerna hittas i Tomus quartus … Martini Lutheri doctoris theologiæ (1552).

 

Anfang Bokstaven S Anfang Bokstaven S

Även här har vi samma motiv men i två olika tappningar. Om vi förbiser kvalitén på själva trycket kan vi urskilja ett par väsentliga skillnader. Repet (eller remmen) runt personen till vänster i bild har arbetats om till vad som antingen kan vara en grövre tross eller ett pärlband. Tittar vi närmare på hornet ser vi att skuggningen är utförd på motsatta sidor och baksidan av foten har fått en märklig skuggning som skär emot de kritvita tårna, medan ljussättningen i övriga områden är någorlunda lika. Båda anfangerna är hämtade ur Erasmus Novum Testamentum omne (1519). 

 

Vi befinner oss en bra bit från de digitala tryckteknikerna och den exakta kopian när vi granskar anfangerna från boktryckeriet mellan 1400-, och 1700-talet. Hur en anfang kommer att se ut efter genomförd tryckning beror på en mängd olika faktorer. Vilken typ av bläck och hur mycket som används, papperets egenskaper och kraften i tryckpressen för att nämna några. Träblocken slets kontinuerligt eller kunde i värsta fall skadas. Varje träblock skars för hand, kanske av olika personer vid olika tidpunkter. Listan kan göras lång över varför vi inte ska förvänta oss att två bilder ska se lika ut, ändå är det så lätt att förhastat och felaktigt anta att de olika bilderna är kopior av varandra.

 

Anfang bokstaven C Anfang bokstaven C

Bokstäverna, harens position och formen på kvisten bygger upp strukturen som man minns, skillnaderna hittar man först i detaljerna. Kvistarna har till exempel olika sorters blad, initialen till vänster har dessutom blommor. Nära skjuter ingen hare? Anfangen till vänster är hämtad ur Historiarum Indicarum libri XVI (1589) och den till höger ur Regneri De Graafs Opera Omnia från 1678.

 

Anfang Bokstaven I Anfang Bokstaven I

Med eller utan sköld och vingar? Keruberna brukar kunna ha en hel del för sig bakom bokstäverna i träsnitten. Dessa initialer ser å ena sidan mycket olika ut, men har å andra sidan mycket gemensamt i sitt bildspråk. Vi måste också nämna värjorna som på ett effektivt sätt använts för att censurera olämpliga kroppsdelar. Anfangen till höger ingår trots allt i det femte bandet Martin Luthers samlade skrifter.

 

Till saken hör att anfangerna i regel är förhållandevis små. Bilderna som presenteras här mäter mellan 1 x 1 cm upp till 3 x 3 cm, vilket gör att små detaljer som löv eller ögon ibland ryms på mindre än en millimeter i tryck. Eftersom vi här syftar till att jämföra just motiven har vi därför fotat av dem i förstoring samt gett varje tvillingpar samma visningsmått. I en digital miljö kan vi enkelt lägga dem sida vid sida, eller ovanpå varandra för att se hur väl strukturen i bilderna stämmer överens.

 

Anfang Bokstaven L Anfang Bokstaven L

De två L som visas ovan är av olika mått och stil men återger samma scen; En kvinna vars armar övergår i grenar med löv. Troligtvis är det nymfen Daphne som avbildas i sitt sista försök att undgå Apollons kärlek (sedan han blivit träffad av Amors pilar). Att de två bilderna är så pass lika varandra är knappast märkligt, inom konsten är det inte ovanligt att se Daphne inta den stela positionen där hon sträcker sina händer mot skyn och förvandlas till ett lagerträd. Man kan tycka att det borde ha varit tillräckligt för Apollon att förstå att hon inte var intresserad, men han fortsatte ändå tröstlöst att älska henne. Anfangerna är hämtade ur Facetiarum exemplorumque libri (1559).

 

Anfang Bokstaven P Anfang Bokstaven P

Bokstaven P, glorian, sittande position och en uppslagen bok. Tittar man på kläderna finner man att de är väldigt lika mellan bilderna. Kläderna bärs dock av två olika personer och dessa framhäver varsin symbol för sin auktoritet; nyckeln och svärdet. Dessa två anfanger förekommer i Martin Luthers Tomus Sextus (1561).

 

Anfang Bokstaven Q Anfang Bokstaven Q

Q:et till vänster är hämtat ur Commentationem Luculentam De Differentia Nexus Rerum Sapientis Et Fatalis Necessitatis (1737) och Q:et till höger från Thesaurus eruditionis scholasticae (1696). Först och främst får man beundra den spektakulära scen som bokstaven ramar in. När så har gjorts kan man börja granska det ögonbryn som fågeln till vänster har fått och andra små detaljer som skiljer dem åt. 

 

Till sist visar upp ett exempel där vi har behållit de ursprungliga proportionerna. Anfangerna har fotograferats i skala 2:1 (600 dpi), båda är tryckta i svart bläck men den ena har vi ändrat färg på till röd för att enklare kunna jämföra dem. Klicka gärna på kollaget nedan för att se dem i ytterligare förstoring!

 

Anfangen till vänster är hämtad från Commentationem Luculentam De Differentia Nexus Rerum Sapientis Et Fatalis Necessitatis (1737)och anfangen till höger från Commentatio Succincta Ad Institutiones Justinianeas (1736).


Vill du titta på fler anfanger? Läs våra andra inlägg som behandlar ämnet:

 

Publicerat i Bokhistoria, Typografi | Etiketter , , , , , , , , , , | Lämna en kommentar

Hellsingska giftpinnar på stranden

Nittioåtta år skulle Lennart Hellsing ha fyllt idag om han hade fått leva. Han dog dock redan för två år sedan. Han debuterade 1945 och hans sista bok kom ut 2014 så han hade en verksam period på 69 år. Hans böcker finns förstås på KB. Utöver alla sina egna böcker var han också en flitig översättare. Lennart är mest känd för sina barnböcker men han skrev också för vuxna. Dagens text handlar om en liten poesibok som heter Strandbok som kom ut första gången 1964. Boken består av 36 fyrradiga dikter på hexameter och den är illustrerad av Fritz Sjöström. Originalutgåvan är en ganska oansenlig, men fin, liten sandfärgad bok med vad som ser ut som lite klotter på framsidan.

        

Redan när boken först gavs ut ville författaren utge den i form av cigaretter. Han ville kunna öppna en ask och bjuda på en dikt. Inget förlag nappade på idén så det dröjde till 2006 innan den förverkligades. Då framställde förläggare Nisse Larsson på Nisses böcker cigarettpaket med vardera 18 hoprullade dikter. Askarna är kompletta med varningstext ”Hexameter kan påverka rytmsinnet”, ”Även en liten dos poesi kan orsaka eufori”.

repro: Kungliga biblioteket

En gång bodde jag på samma hotell som Lennart i Bologna. Flera gånger såg jag honom stå utanför hotellet med en cigarett i handen men jag vågade aldrig gå fram och prata med honom. Kanske hade han bjudit på en cigarett eller en dikt.

Publicerat i Okategoriserade | Etiketter , , | Lämna en kommentar

Maria Lang och Gustaf Fröding möts i liljekonvaljedungen

Liljekonvaljen är inte bara vanlig i buketten till mor sista söndagen i maj utan blomman som förenar ond bråd död med vemodig värmländsk poesi. I alla fall när Maria Lang uppkallar sin pusseldeckare Kung Liljekonvalje av dungen efter Gustaf Frödings dikt med samma namn.

Foto: Jens Östman/Kungliga biblioteket  Omslag av Walter Nordgren (1927-1964), värmländsk konstnär och illustratör som formgivit flera omslag till Maria Langs böcker.

”Att älska för mycket förslappar själen” är  betydelsen av liljekonvalj på blomsterspråket. Fröding älskade själen slapp och spröd och den olyckliga kärlekens förgörande kraft är närvarande i Maria Langs pusseldeckare. Men det är framför allt liljekonvaljen som förenar de båda författarna här och den blomma Maria Lang placerar i sin roman. En ung kvinna kliver in i blomsterbutiken för att välja brudbukett men försvinner spårlöst och påträffas senare mördad i vårnatten med en bukett färska liljekonvaljer mellan sina knutna händer. Kung Liljekonvalje av dungen är Maria Langs nionde bok (1957). Deckarens titel är hämtad från Gustaf Frödings dikt Kung Liljekonvalje av dungen som är den fjärde och avslutande i diktsviten Strövtåg i hembygden från diktsamlingen Stänk och flikar (1896).

 

 

 

 

Strövtåg i hembygden innehåller flera klassiska Frödingrader som ”Det är skimmer i molnen och glitter i sjön” och ”Här är dungen där göken gol”. Det är en vemodig dikt som tar avstamp i melodiska sommarskildringar, skönheten och ”skogsvindsackorden” men slutar i en likvaka i liljekonvaljedungen. Läsaren tas med in i trollskogen, in i vilsenheten och till prinesessan Liljekonvaljemös bår. Strövtåg i hembygden är en sorgesång över den tid som flytt och redogör för hur en hemvändare förskräckt upptäcker att barndomshemmet är skändat och bränt. Berättarjaget låter minnet svepa nostalgiskt över trakten där hen växt upp. Överallt svävar sorgen över en död far. Hela dikten kan du läsa här. Mando Diao tolkade Strövtåg i hembygden på skivan Infruset 2012.

I Stänk och flikar publicerades också En morgondröm för första gången. Dikten som orsakade en massa rabalder och som Fröding åtalades för på grund av dess erotiska frispråkighet. Det kan du läsa mer om i ett tidigare blogginlägg.

Erik Axel Karlfeldt avslutade sitt tal vid Gustaf Frödings begravning med att läsa sista versen ur Kung Liljekonvalje av dungen.

Liljekonvaljen blev framröstad som vackraste växt av Forskning och framstegs läsare 2008.

 

Publicerat i Samlingar | Etiketter , , , , , , , , , | Lämna en kommentar