Kungliga bokbindare: Hans Christopher Richter

Richter föddes 1756 i Åbo. Han var son till en garvare så han fick med sig kunskap om skinn hemifrån. Han gick i lära i Åbo men verkade sedan många år i S:t Petersburg innan han flyttade till Stockholm. Han fick dispens från att göra mästarprov när han kom till Stockholm där han sedan fick en framgångsrik karriär.

Signerat band

Det kan vara svårt att avgöra vem som har gjort ett band eftersom de oftast inte är märkta men det här exemplaret av andra delen av Linköpings bibliotheks handlingar som trycktes hos D.G. Björn i Linköping 1795 är faktiskt märkt.

Den har ett rött helskinnband av getskinn med en tunn spetsmönstrad ram på främre och bakre pärmen. På ryggen är den mönstrad med en fågel, en vas, en orm, en korg med blommor samt ett grönt titelfält.

 

 

 

 

På insidan av den främre pärmen finns en märkning som säger Inbund: hos Rickter. Rudbeck beskriver i Svenska bokband under nyare tiden detta som Hans Christopher Richters stämpel. Här ser vi också inre denteller med à la grecquemönster. Inre denteller är en mönstrad bård på insidan av pärmen på formeringarna, dvs den del av pärmen som skjuter ut utanför bokblocket.

Etruskisk stil

Mönster med figurer som fåglar och vaser återkommer hos Richter. Ett annat exempel är bandet till Predikningar och skrifte-tal av Carl Gustaf Ekmanson. Det är ett brunt marmorerat helskinnband, kalvskinn, med vacker guldtryckt dekor på både rygg och pärmar. Det kallas  ibland etruskisk stil när man har en sådan här  dekoration på kalvskinnsband som man marmorerat med hjälp av syra.

Gustaf IV Adolfs monogram av sammanställda ornerade G och A under kunglig krona är blindpressad på främre pärmen. Det är en diskret ganska liten och blindpressad stämpel på ett i övrigt rikt dekorerat band. Om man tittar noga på monogrammet kan man ana lite glitter. Det känns underligt att det inte skulle vara förgyllt när resten av bandet är så rikligt gulddekorerat. Kanske har någon skrapat bort förgyllningen. Kanske efter statskuppen där Gustav IV Adolf blev avsatt.

Grönt skinn

Kalvskinnband som ovan kunde ofta få behålla sin bruna färg men mönstras på andra sätt som marmorering. Getskinnbanden däremot färgades ofta i starka färger. Rött var vanligt men det kunde också vara grönt, gult eller blått. I The whole art of bookbinding beskrivs hur man färgar skinn grönt. Man använder sig av ett färgämne som heter verdegrease och görs av koppar. Det såldes i kakor som sedan löstes upp i vitvinsvinäger. Man börjar med att skölja skinnet med utspädd pottaska och färgar det sedan tre gånger med den gröna vätskan.

Ett exempel på ett grönt helskinnband av get från Richters verkstad är Skördarne av Joh. Gab. Oxenstierna. Den är tryckt hos Johan Pehr Lindh 1796. Den är dekorerad med en något tillplattad à la grecqueram på främre pärmen omgiven av girlanger. På ryggen har den ett mönster med fontän, vas och fågel.

Färgen har blekts betydligt på ryggen på det här bandet. På främre och bakre pärmen är färgen dock strålande. Boken har förmodligen stått i en hylla där omgivande böcker skyddat sidorna men ryggen utsatts för olämpligt ljus.

Palmblad på kalvskinn

The family expositor or a paraphrase and version of the New Testament är ett verk i två band som har bundits i brunt kalvskinn. På de här banden har man behandlat skinnet för att åstadkomma olika bruna nyanser i ljusare och mörkare fält. Bokbindaren har arbetat i nivåer så bandet har upphöjda partier. Banden är dekorerade med ramar av palmettbårder både i blindtryck och guldtryck. Palmett är en diminutivform av palm och mönstret föreställer stiliserade palmblad. De svenska palmetterna hade ofta fem uppåtriktade blad över en triangelform.

Ryggarna är översållade med guldtryckt dekor på fält i olika nyanser av brunt. Titeln är guldtryckt på gröna titelfält.

En snygg detalj tycker jag är hur de mönstrade inre dentellerna matchar den yttersta ramen på främre och bakre pärmen.

Man kan tycka att det här bandet är lite för mycket. Jag har funderat en hel del vem det kan vara avsett för. Det har ingen ägarmärkning men det behöver inte betyda att den inte beställts av någon som ville ha just ett sådant här utseende. Men det förekom också att bokbindare köpte inlagor och band in och sålde direkt. Det handlade då ofta om religiös litteratur, biblar, psalmböcker och kalendrar som användes för husbehov. I det här fallet är det fråga om nya testamentet bearbetad för familjebruk så det skulle ju kunna passa. Fast den är på engelska och bandet är mycket på­kostat så den är inte för vem som helst. Jag funderar på om bandet kan vara avsett som en provbok för att visa upp de stilar och tekniker man hade att erbjuda på verkstaden.

Förgyllda och målade snitt

Ett betydligt modestare band finner vi på den här bibeln som är tryckt hos Samuel Rumstedt i Stockholm 1813. Det är ett rött skinnband med gulddekor och på ryggen hittar vi Oskar I:s monogram. Längst upp på ryggen ser vi en vanlig pärmskada som uppstår om man tar ut böckerna från hyllan genom att ta tag i ryggens övre del.

Liksom de övriga böckerna som beskrivs i det här inlägget har den här förgyllda snitt. Förutom det dekorativa har förgyllningen också en praktisk effekt då det skyddar snitten mot damm och är lätta att torka av. Det är därför förgyllning av övre snittet är det vanligaste. Det är ju ovanifrån damm söker sig in i boken. Om de övriga snitten också är förgyllda är det främst av dekorativa skäl.

Det speciella med den här boken är att om man vinklar boken lite framträder ett målat motiv på framsnittet. Här kan du läsa mer om framsnittsmålningar.

Källor:

Hedberg, Arvid. Stockholms bokbindare 1460-1880: anteckningar. Bd 2, Tiden från omkring 1700 till 1880. Stockholm, 1960.

Lindberg, Sten G. Mästarband. Stockholm: Bokbindarmästarefören. 1980.

Rudbeck, Johannes. Svenska bokband under nyare tiden: bidrag till svensk bokbinderi­historia. 2, 1718-1809. Stockholm: Fören. för bokhandtverk, 1913.

Sinclair, Hugh. The whole art of book­binding: The whole process of marbling paper. Austin, Tex.: W. Thomas Taylor, 1987.

Sjögren, Arthur & Rudbeck, Johannes. Svenska kungliga och furstliga bokägaremärken in­klusive dedikations- och donationsexlibris: med över 900 avbildningar. Stockholm: Lagerström, 1915.

Publicerat i Okategoriserade | Lämna en kommentar

Vem var den skyldige? – Agatha Christie i KB

Vem var den skyldige?, Den hemlighetsfulle motståndaren och Hur gåtan löstes är namnen på de allra första Agatha Christie-mysterierna att bli översatta till svenska på 1920-talet.

Giftmord och knivar, barnramsor och engelska byar, en knivskarp äldre dam och en belgare med vaxad mustasch. Där har vi några av huvudingredienserna i Christies deckare. Boktitlarna talar om mord, död, cyankalium och stryknin, om hemligheter och skuld, om exotiska platser och om kärnan i varje detektivhistoria – vem, vad och varför.

Idag är det Agatha Christies födelsedag (hon skulle ha fyllt 127). Vi firar med en bildkavalkad från KB:s gamla boksamling med tryck till och med 1955 – Poirots och Miss Marples tid.

 

 

Publicerat i Samlingar | Etiketter , , , , , , , , , | Lämna en kommentar

Kungliga bokbindare: Fredrik Wilhelm Statlander

Fredrik Wilhelm (1756-1832) var son till Melcher Didrich Statlander som var en framstående bokbindare i Stockholm. Han lärde hos sin pappa och blev mästare 1780. Då han kom från en bokbindarfamilj finns det en hel del böcker hos oss på KB som är bundna av Statlandare. När man ska försöka bestämma vem som gjort ett band är det en faktor att ta hänsyn till att det fanns nära släktband mellan många bokbindare. Stämplar kunde ärvas och lånas ut och kanske samarbetade man mellan verkstäderna.

Ett bokverk vars band attribueras till Fredrik Wilhelm Statlander är det här fina exemplaret av Lexicon latino-svecanum. Böckerna är tryckta i Uppsala hos akademiboktryckaren Joh. Edman, 1790. De har rött helskinnband av getskinn.  På ryggen har de guldtryckt titel på två gröna titelfält och ett guldtryckt blommönster.

Bården på främre pärmen är i flera olika mönster och det finns tre kronor i varje hörn.

Det finns ett ägarmärke för Gustav Adolf på främre pärmen sammanställt av en pärm­stämpel i form av ett monogram, G och A under en furstlig krona. Den är omgiven av tre kronor. Samma på bakre pärmen. Att kronan inte är kunglig tyder på att boken bundits innan han blev krönt. Det finns en dedikation i boken från tryckaren till kronprinsen vilket skulle kunna inne­bära att bandet är från samma år som trycket och gjorts för att vara en ståndsmässig present.

Ett annat praktverk är bandet till L’homme des champs, ou Les géorgiques françoises. Boken är tryckt i Strasbourg 1802. Den har ett rött helskinnband av get. Ryggen är slät och fast och har en guldtryckt titel på ett grönt titelfält och guldtryckt medaljongdekor. Den främre pärmen har en bård med akantusspiraler och en pärmstämpel för Carl XIII:s bibliotek på Rosersberg. Akantusspiraler är ett bladornament döpt efter växten med samma namn. Löv av det här utseendet användes ofta vid illuminering av manuskript. Det an­vändes också av grekiska och romerska skulptörer så mönstret togs i nyklassicistisk anda upp av bokbindare.

Här har vi Kongl. krigs vettenskaps akademiens handlingar år 1807. Den är tryckt i Stockholm hos Carl Delén 1808. Det är ett helskinnband av get som har färgats blått vilket är lite mer ovanligt. Den vanligaste färgen på de färgade skinnbanden är rött.

En triglyf- & metopbård ramar in främre och bakre pärmen. Den är inspirerad av en dorisk fris som är en arkitektonisk utsmyckning som består av tredelade plattor, triglyfer, avdelade av fyrkantiga plattor, metoper.

På främre och bakre pärmen finns pärmstämplar, ett krönt spegelmonogram som består av två mönstrade motställda C med XIII i mitten under en kunglig krona. Eftersom det är en kunglig krona är bandet troligen från tidigast 1809 eftersom det var då Carl XIII blev kung.

Källor:

Hedberg, Arvid. Stockholms bokbindare 1460-1880: anteckningar. Bd 2, Tiden från omkring 1700 till 1880. Stockholm, 1960.

Lindberg, Sten G. Mästarband. Stockholm: Bokbindarmästarefören. 1980.

Rudbeck, Johannes. Svenska bokband under nyare tiden: bidrag till svensk bokbinderi­historia. 2, 1718-1809. Stockholm: Fören. för bokhandtverk, 1913.

Sjögren, Arthur & Rudbeck, Johannes. Svenska kungliga och furstliga bokägaremärken in­klusive dedikations- och donationsexlibris: med över 900 avbildningar. Stockholm: Lagerström, 1915.

Publicerat i Bokhistoria | Etiketter , , , , | Lämna en kommentar

Alger i raritetssamlingen

Visste du att alger kan bli till skön, om än skör konst?

I KB:s svenska raritetssamling finns en sällsynt samling av alger, skördade och pressade för nästan 150 år sedan. Algerna är fästa i en till det yttre oansenlig (alg-)grön bok som bär titeln ”Typ-samling af Skandinaviens alger innehållande 100 arter”. Den är utgiven av Sophia Åkermark i Göteborg 1870.

100 arter finns i boken, men några är så sköra att de smulats sönder eller fallit bort.

Ett exemplar av boken finns tillgängligt digitalt på Bohusläns museum.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Algerna är numrerade och presenteras med namn och förekomst, geografisk och tidsmässig: ”1. Odonthalia. I hafvet. Bohuslän. Apr.”

Och de är vackra! Färgerna kan fortfarande skönjas i flera exemplar och formerna är minst sagt varierande. Från flikigt vasst, till mjuka molnformationer och spinkiga snören. En del alger är nästan genomskinliga medan andra har kraftigare delar. Arrangemangen av de pressade algerna på bokens sidor bildar fantasifulla levande formationer, ändå var det 150 år sedan just dessa alger svävade fritt i havet…

Publicerat i Samlingar | Etiketter , , , , , | Lämna en kommentar

En fjäril från Carl von Linné till Carl Clerck

Amatörentomologen och skatteindrivaren på Uppbördsverket, Carl Clerck (1709-1765) lade hela sin inkomst samt ett lån från Kungliga Vetenskapsakademien på utgivningen av sina böcker om spindlar och fjärilar. Clerck tecknade själv de fjärilar som Linné och hans lärjungar sände till honom. Bilderna graverades och handkolorerades. Resultatet ser vi här i den undersköna ”Icones insectorum rariorum”. Band: Hedbergs bokbinderi.

Läs hela verket här. Länk till katalogposten: Clerck, Carl Alexander, Icones insectorum rariorum. Stockholm. 1-2. 1759-65

Publicerat i Samlingar | Etiketter , , , , , , , , | Lämna en kommentar

Nu blir det reklam!

Vi tar en reklampaus men är alldeles strax tillbaka!


Alla bilder kommer från Lektyr, olika nummer från 1930-talet. Annonserna är som en tidsmaskin bakåt i tiden. KB:s största samling är den med vardagstryck, den är fylld av reklam- och informationsmaterial.

Publicerat i Samlingar | Etiketter , , , | Lämna en kommentar

Kungliga bokbindare: Johan Carl Caloander

Innan processen att binda böcker industrialiserades köpte man bokens inlaga hos tryckaren och tog den sedan till en bokbindare för att få den bunden. På sjuttonhundra-talet då vetenskapen gjorde stora framsteg och romanen slog igenom blev intresset för böcker och läsande allt större och behovet av bokbinderi ökade. 1786 fanns i Stockholm 30 bokbinderiverkstäder. Skråförordningar reglerade branschen för att förhindra överetablering. Ett vanligt sätt för en bokbindare att komma över en verkstad och skaffa sig en position i branschen var att gifta sig med en änka eller dotter till en bokbindare.

En av dess bokbindare var Johan Carl Caloander (1758-1833). Han gjorde sitt mästarprov 1779 och 1794 konserverade han Christopher Schneidlers änka. Konservera be­tyder i det här sammanhanget att man tar över någons verksamhet genom att gifta sig med personens änka eller i förekommande fall dotter. Han blev kunglig hovbokbindare åt Gustav IV Adolf 1796.

Här på Kungliga biblioteket har vi flera band som är attribuerade, tillskrivna, Caloander. Det kan vara svårt att säkert avgöra vem som gjort ett band eftersom de i allmänhet inte är signerade. Man får utgå från tid, sammanhang och utseende på bandet för att dra en slutsats.

Ett riktigt praktband som troligen härrör från Caloander är bandet till Les bâtimens et les desseins de André Palladio. Boken är tryckt i Italien 1786 men bandet är förmodligen från början av artonhundratalet. Det går ofta inte att ge ett exakt årtal för band då bokbindaren inte brukade märka bandet med tidsangivelse. Det finns ett årtal på inlagan men då inlagan oftast såldes separat från bandet säger det inget om när bandet gjordes. Boken kunde bindas flera år efter det att den trycktes och den kan också ha bundits om.

Bandet är ett rött helskinnband av getskinn. På ryggen finns två gröna titelfält med guldtryckt titel och guldtryckt spetsdekor.

 

Den främre pärmen inramas längst ut av en tunn à la grecqueram, vi återkommer till vad det är, och innanför den en mer utsirad spetsbård av en typ som ibland kallas padeloup. Mitt på främre pärmen finns ett pärmexlibris för Karl XIII. Ovanför detta står det Rosersbergs bibliothek vilket var Karl XIII:s bibliotek på Rosersbergs slott. Bakre pärmen ser likadan ut med undantag för att mittdekorationen där är en vapensköld med tre kronor.

 

Ett band som faktiskt är märkt så att vi vet att det kommer från Caloanders verkstad är bandet till Les causes de la révolution de France av de Latocnaye. Boken är tryckt i Köpenhamn 1800.

Det är även här fråga om ett rött helskinnband av get. På ryggen har vi ett grönt titelfält med guldtryckt titel och ett vackert guldtryckt medaljongmönster. Den främre och bakre pärmen ramas in av en tunn guldram med tre kronor i varje hörn.

På den främre pärmen finns ett pärmexlibris som består av ett krönt monogram, G och A för Gustav IV Adolf sammanställda med en kunglig krona över och tre kronor omkring.

 

Tittar man noga på hörnen på bården på bakre och främre pärmen ser man att den först är blindpressad och att guldet lagts på efteråt. När man har blindpressat har rullen pressats hela vägen ut till pärmens kant men vid förgyllningen har man i ett par hörn slutat lite tidigare.

Enligt en etikett i övre vänstra hörnet på främre pärmens insida får vi vet att boken är bunden av J.C. Caloander & son. Sonen i det här fallet är nog inte en biologisk son utan hans styvson, Christopher Schneidlers son, Benjamin Schneidler.

Det vi vet om den här boken är alltså att den är tryckt 1800 och inbunden på Caloanders verkstad åt Gustav IV Adolf. Nedanstående böcker har också Gustav IV Adolfs monogram. De är tryckta 1803–1805, alltså senare än ovanstående bok, de är dock inte märkta med någon etikett. När nu Caloander tagit fram en etikett och börjat sätta den på band borde han då inte sätta den på alla band? Eftersom det inte finns etiketter på nedanstående band kanske bandet till revolutionsboken är yngre trots att boken är äldre.

Banden ifråga sitter på bokverket Collection des écrits politiques, littéraires et dramatiques de Gustave III, roi de Suède. Det är ett verk i fem delar med material skrivet av Gustaf III. Det är gröna helskinnband av getskinn. Det finns pärmexlibris på ryggen, G och A sammansatta med IV mellan sig under en kunglig krona. Att kronan är kunglig ser man på att den är stängd, furstliga har taggarna uppåt. De bör alltså ha bundits under den period då Gustav IV Adolf var kung, det vill säga innan 1809 då han avsattes. De här banden bör alltså ha framställts någon gång under åren 1805-1809.

 

Det här bandet kan du titta närmare på KB:s Flickr.

Den främre pärmen ramas in av en à la grecquebård. En à la grecquebård är en rätvinklig slinga som i nyklassicistisk anda var populär som bokbandsdekoration under den här tiden. A la grecquebårder kallas ibland också för meanderbård.

I varje hörn finns tre kronor och istället för pärmexlibris mitt på pärmen har vi riksvapnet.

Om du skulle ha lust att läsa Gustav III:s skrifter finns en svensk översättning tillgänglig i digitaliserad form.

 

Källor:

Hedberg, Arvid. Stockholms bokbindare 1460-1880: anteckningar. Bd 2, Tiden från omkring 1700 till 1880. Stockholm, 1960.

Lindberg, Sten G. Mästarband. Stockholm: Bokbindarmästarefören. 1980.

Rudbeck, Johannes. Svenska bokband under nyare tiden: bidrag till svensk bokbinderi­historia. 2, 1718-1809. Stockholm: Fören. för bokhandtverk, 1913.

Sjögren, Arthur & Rudbeck, Johannes. Svenska kungliga och furstliga bokägaremärken in­klusive dedikations- och donationsexlibris: med över 900 avbildningar. Stockholm: Lagerström, 1915.

 

 

Publicerat i Bokhistoria | Etiketter , , , , , | 2 kommentarer

Eleganta 1960-talsband av Ingrid Frostell-Nyström

1. Ingrid Frostell-Nyström vid ett besök på KB i april 2017. För att åstadkomma det fisknätliknande handtryckta mönstret på det grå bandet från 1962 (Bild 4.) har Ingrid använt ett hårnät.

Ingrid Frostell-Nyström (1935-) har levt sitt liv i formens tecken. Bokvänner känner Ingrid som en stilsäker formgivare av praktband och förlagsband. Ingrids far drev Frostells bokbinderi i Stockholm och hon var gift med formgivaren Gudmund Nyström (1924-2016). Samarbetet med Gudmund inleddes på Norstedts och tillsammans drev de senare eget företag, Svensk Typografi.

I KB:s bokbandssamling är Ingrid Frostell-Nyström representerad med flera vackra band från tidigt 1960-tal. Ingrid var då elev hos den schweiziske bokbindaren Hugo Peller och flera av banden i KB är beställda och utförda under tiden hos Peller i Solothurn.

 

2. Kyrklund, Aigaion. Stockholm 1957. Skinnrygg av brun marokäng, pappersöverdrag med blå målning och brun rutning. Skjutfodral. Bandet beställt när Ingrid studerade i Solothurn hos Hugo Peller, 1960.

3. Lundkvist, Ögonblick och vågor. Stockholm 1962. Skinnrygg av orange oasis och osynliga pergamenthörn med överdragspapper av klarblå Elefantenhaut med mörkblå halvcirklar i applikation. Bandkomposition Ingrid Frostell, band Carl Eks bokbinderi, Örebro. 1962.

4. Svensson, Skärgårdsliv. Stockholm 1961. Skinnrygg i naturell oasis och synliga hörn av pergament. Blått överdrag av Romapapper med mörkt fisknätsmönster i handtryck. Bandkomposition Ingrid Frostell. Hansfr. Frostell Bokbinderi AB. 1962

5. Schildt, Medelhav. Stockholm 1955. Pappersband med blå övermålning och förgyllda punkter. Ingrid Frostell. Stockholm. 1960

6. Sweden and the world. Stockholm 1960. Mjukt gulvitt helpergamentband med kuvert-slejf. Beställt av KB. Ingrid Frostell, Solothurn. 1963.

7. Kaye, Flamingo. Stockholm 1962. Förlagsband. Pärmöverdrag Ingrid Frostell.

8. Ekner, Etnografika. Stockholm 1960. Beige helbuckramband med violetta upprepningsmönster, gul skinnskoniing vid huvud och svans. Skjutfodral. Beställt av KB. Ingrid Frostell, Solothurn. 1960.

9. Rilke, Kornetten Cristoph Rilkes visa om kärlek och död. Stockholm 1957. Pappersband med mönster i grått. Brunt titelfält och skinnskoningar. Beställa av KB. Ingrid Frostell, Solothurn, 1960

10. Ferlin, Kejsarens papegoja, 1951. Smal svart buckramrygg, pappersöverdrag med spiralformer. Ingrid Frostell.

Läs mer om:

Besläktade 1950-talsband av Henk Rispens

Frostellband hos Book Cover Lover på flickr

1900-talsband i: Lindberg, Konstnärliga 1900-talsband i Kungl. biblioteket, 1985

Publicerat i Samlingar | Etiketter , , , , , , , | Lämna en kommentar

Så formger designer känd från Sex and the city Madame Bovary

Spanske skodesignern Manolo Blahniks högklackade skor blev kända för många i och med tv-serien Sex and the city. Idag säljs hans skor över hela världen. Från formgivning av skor till formgivning av böcker är steget inte så långt. Så här ser det ut när Blahnik designar omslaget till Madame Bovary. Direkt från KB:s samlingar kommer här en klassisk madame i skir negligé och nätta skor.

Foto: Jens Östman/ Kungliga biblioteket

Den här utgåvan av Madame Bovary släpptes 2006 med anledning av Penguin classics sextioårsjubileum och är inköpt särskilt till KB:s bokbandssamling. Till boken hör också en kassett av plexiglas. Upplaga med 1000 numrerade exemplar. Sex and the citys huvudkaraktär Carrie Bradshaw (spelad av Sarah Jessica Parker) var väldigt förtjust i Blahniks skor och gjorde dem därmed världskända.

På KB har bok och sko sedan länge figurerat i samma begrepp. Vi har nämligen en förvaringslösning som vi kallar boksko. Här kan du läsa mer om bokskon.

Madame Bovary är Gustave Flauberts första roman, utgiven 1856 och kanske ett av de främsta verken i den franska litteraturhistorien. I ett tidigare inlägg här på bloggen kan du bekanta dig med  Lexikon över vedertagna åsikter, ett annat verk av Flaubert.

 

 

 

Publicerat i Samlingar | Etiketter , , , , , , | Lämna en kommentar

Glad midsommar med en blomma från Harry Martinson

I KB: s enorma samlingar upptäcker man ofta mer än det man letar efter i stunden. Ett format som sticker ut, ett typsnitt som skiljer sig från mängden och pockar på uppmärksamhet eller en författare som lockar lite extra. Nyligen när jag sökte en bok fann jag en blomma. Och inte vilken blomma som helst utan en som Harry Martinson tecknat på försättsbladet till sin diktsamling Cikada från 1953.

Blomman gjorde mig glad och lite uppspelt. Men överraskar inte kollegan Jan Ottosson som köper in böcker från antikvariat för att komplettera luckor i KB:s samlingar och som jag träffar i magasin när jag upptäcker Cikada i raritetssamlingen. Jan berättar att blomman är en rätt så vanlig syn i en bok av Harry Martinson och pekar mot andra samlingar i magasin där Martinson-blommor går att hitta. Två av dessa har du tidigare kunnat bekanta dig med när vi bloggade om förstaupplagan av Aniara.

Det här exemplaret av Cikada är från KB:s svenska raritetssamling och är en bibliofilutgåva –  som förutom blomma och dedikation – innehåller dikten Elegi som aldrig tidigare publicerats och dessutom en reproduktion av en teckning som Harry Martinson själv ritat.

Bilden är nära förknippad med Sven X:et Erixons fresk Liv död liv i Heliga korsets kapell på Skogskyrkogården.  Detta vet vi tack vare att en före detta kollega omsorgsfullt skrivit ned alla detaljer på ett ark som följer med boken. Till och med uppgiften om att boken är ”tryckt på antikrandigt papper från Grycksbo pappersbruk” finns med.Om bilden kan du läsa mer i böckerna Harry Martinson: Myter. Målningar. Motiv och i Harry Martinson i målarnas mitt: penna, pensel, palett. 

I Cikada gestaltar Harry Martinson sin oro för framtiden och hur människan kommer ta hand om naturen och handskas med atombomber. Historien slutar med att jorden går under i ett kärnvapenkrig. Samtidigt registrerar ett rymdskepp allt från sin sfär. Visst låter historien bekant. Många tankar Martinson lyfter här går nämligen igen i rymdeposet Aniara tre år senare. Slutet på Cikada – Sången om Doris och Mima – kom dessutom att bli de 29 första sångerna i Aniara. Cikadan är en ovanlig insekt i Sverige men lär vara det första ljud som hörts efter bomben fallit i Hiroshima.

1974 tilldelas Harry Martinson Nobelpriset i litteratur ”för ett författarskap som fångar daggdroppen och speglar kosmos”. Priset delade han detta år med Eyvind Johnson.  1978 tar Harry Martinson sitt liv på Karolinska sjukhuset i Solna.

Med sju sorters blommor under kudden på midsommarnatten drömmer du om framtida kärlekar. Här nöjer vi oss med en blomma men drömmer sött om rariteter, dedikationer, vackra böcker och annat kul att blogga om i framtiden. Glad midsommar!

Avslutningsvis också en bok av Harry Martinson med tydlig koppling till midsommar Midsommardalen utgiven 1938. Mer om den kan du läsa här.


 

 

 

 

Publicerat i Samlingar | Etiketter , , , , , , | Lämna en kommentar