Akvariehobbyn i yngelstadiet – en tidig handledning i akvaristik

Dagens akvarist söker information om sin hobby först och främst på nätet, i något av alla de fantastiska forum vars medlemmar med outtömlig energi svarar på frågor om vattenvärden, alger, fiskar och deras mat. Men hur gjorde man förr när man ville veta mer om denna drottning bland hobbyer?

Eneroth_bakSom vanligt söker jag svaret i KB:s samlingar, i det här fallet i den gamla boksamlingen. Jag får napp i mitten av 1800-talet. Den första ordentliga svenska introduktionen till akvariet kommer från Olof Eneroth i en skrift utgiven av Bonniers 1861. I Kort handledning vid anläggningen och skötseln af sötvattens-aquarier tar Eneroth ett helhetsgrepp på ämnet med hjälp av egen och andras erfarenhet. Från uppstart till skötsel guidar han oss igenom den snåriga akvariedjungeln. Vad lockade en människa för 150 år sedan att skaffa ett akvarium? Jo, svarar författaren i naturromantisk anda:

”Det tjenar till att göra oss förtroliga med en afdelning af den lefvande naturen.”

Stora ord för en balja med vatten kan man tycka, men Eneroth påpekar klokt:

”Naturen är lika underbar hos infusionsdjuret och parasiten.”

Eneroth_fiskar_detalj

”Rudan. Häraf finnes två arter; den ena något bredare än den andra.”

Vilka fiskar ska man välja? Den moderna akvaristen får ofta rådet att starta med ett stim neontetror, några malar eller barber. På 1860-talet gäller delvis andra arter, förutom rudan ”seglifvade, lättfödde, hållande till godo med hur orent vatten som helst och tama”, sutaren och karpen förespråkar Eneroth framför allt guldfisken:

”En af de lämpligaste fiskar för aquarier. Den finnes att köpa hos sjökaptener samt i en och annan frukthandel.”

Det här känns exotiskt vid en första anblick. Men kanske inte så väldigt annorlunda ändå. Dagens zoo-affär kan med lite fantasi liknas vid en frukthandel, här finns i alla fall mycket smått och gott. Och de mest ambitiösa akvaristerna av idag reser faktiskt jorden runt, likt sjömän, för att studera fiskarna i deras naturliga miljöer. Vildfångat smakar ibland bäst.

Eneroth_kräldjur_detalj

Var inte rädd! Vattenödlan är oskadlig.

Ödlor kan också komma på fråga som invånare i 1860-talets akvarium. Vattenödlan t ex, vars arter ”äro tvärtemot den allmänna fördomen fullkomligt oskadliga”.

Eneroth_växter_detalj

”Bland de svenska vattenväxterna är utan tvifvel det allmänt kända Abborrgräset (Ceratophyllum demersum) den lämpligaste för aquariet.”

Vattenvärden och foder? Nja, det tycks inte vara lika noga som idag. Hos Eneroth finns inga akvarieägare som sätter på sig vit rock och tar fram dropptester och mätstickor, inga debatter om näringsinnehållet i olika flingfoder. Guldfisken är ”inte särdeles nogräknad på vatten eller födan” och aborrgräset ”tål vid hvad behandling som helst”.

Är akvariehobbyn då värd allt besvär? Eneroth summerar på ett målande sätt fascinationen inför akvariet:

”Hvilket krig på lif och död, och dock hvilken harmoni!”

 

Publicerat i Okategoriserade | Etiketter , | Lämna en kommentar

Påsken – en högtid fylld av dramatik!

När jag tittar efter i våra samlingar vad som har skrivits om påsken hittar jag inte bara böcker om traditioner och seder. Jag träffar också på annat där påsken har gjort avtryck, som varken handlar om Jesus eller färgglada karameller och kvastflygande häxor, utan mer eller mindre slumpartade företeelser som påsken har fått låna ut sitt namn till. Och det slår mig att det finns en röd tråd.

Påskön_Heyerdahl

Läsning i påsk?

Påskupproret – fem dagar av dramatik i Dublin under påsken 1916. Republikaner ville frigöra Irland från det brittiska styret men upproret slogs ner och ledarna avrättades.

Påskkrisen – stor dramatik i Danmark 1920 när kungen iscensatte något som liknade en statskupp så snart Folketinget tagit påsklov. Oenighet rådde kring var landets gränser skulle gå men när påsken var över stillades oron och gränserna förblev oförändrade.

Påskön – en ö i Stilla havet, men det låter väl ändå idylliskt? Men tänk då på öns dramatiska historia. På påskdagen 1722 kom en europeisk expedition till ön. Sjukdomar som de förde med sig tros ha drabbat invånarna hårt och utvandringen och slavhandeln som följde minimerade befolkningen ytterligare.

Påsk – Strindbergsk familjedramatik som utspelar sig under påsken. Föreställningen hade Sverigepremiär på Dramaten Skärtorsdagen 1901, tidigare samma år hade den spelats i Tyskland.

Strindbergs Påsk i olika utgåvor

Strindbergs Påsk i olika utgåvor

Påsken har ju sitt ursprung i berättelsen om Jesus brutala öde, så vad passar väl bättre än att överföra ordet påsk till andra företeelser fyllda av dramatik? Men jag hoppas ändå att årets påskhelg blir lugn och odramatisk. Glad påsk!

 

Publicerat i Okategoriserade | Etiketter , , , , | Lämna en kommentar

I rara vänners lag på SUB

Det är alltid roligt att se hur andra bibliotek arbetar med sina specialsamlingar. Igår var jag och några kollegor på ett inspirerande studiebesök på Stockholms universitetsbibliotek.  En sak som slog mig är hur pass olika förutsättningar vi har. Mycket av arbetet är förstås liknande, men på KB är specialsamlingarna mer integrerade i andra delar av verksamheten, medan SUB har ett annat förhållningssätt där färre är involverade i allt från uppordning till tillgängliggörande.

Förutom en värdefull inblick i arbetet fick vi också se smakprov ur samlingarna. Astronomi har länge fascinerat oss människor och vi fick bland annat se vackra illustrationer av planeter och stjärnhimlar. Intryck gjorde Astronomicum Caesareum från 1540 med bilder i flera lager som går att snurra. På KB finns den som faksimilutgåva från 60-talet.

Astronomicum Caesareum

Astronomicum Caesareum. Faksimil från 1967.

Fler exempel på vad som finns i Stockholms universitetsbiblioteks samlingar hittar du i bloggen I rara vänners lag

Publicerat i Okategoriserade | Lämna en kommentar

Hurra, bevarandebloggen fyller 100!

Hela 100 inlägg har det blivit på bloggen Om samlingar och bevarande och det firar vi med en kunskapskavalkad. Vi bjuder på ett urval frågor som har dykt upp i inläggen och i sann pedagogisk anda får ni också länkar till svaren. Trevlig läsning!

En raritet

En raritet

Rappakalja?

Rappakalja?

Morrison

Tatuerad bok

 

 

 

 

 

Sedan starten i december ger vi i denna blogg smakprov på verksamheten inom bevarande här på Sveriges nationalbibliotek; konservering, nybindning, specialsamlingar och magasinsplanering.

Publicerat i Okategoriserade | Etiketter | Lämna en kommentar

Vardaglig skönhet

För att uppmärksamma Svensk Bokkonst som har vernissage idag har vi tagit oss en titt på de senaste decenniernas svenska bokutgivning, med särskild spaning på böckernas yttre företräden. Vi hittar både skönt och oskönt och tycker oss dessutom kunna skönja några teman.

1990-talet – Frågar man inget får man inget veta

90tal

Läkarlexikon, Flora, Guinness rekordbok, När var hur, Urmakare, Ortopedi, IT- och datalexikon, Sveriges statliga publikationer

2000-talet – Paketering är allt

00tal

Tomtar i väskor, lurviga djurböcker, kryddbok med mortel, serier i kapslar

2010-talet – Heavy Metal

10tal

Hårdrock, järnväg, metallglans, silverspray, magiska mineraler och fe-stoft

I KB:s boksamlingar ryms mycket vackert men kanske allra mest vardagligt. Förlagsbandssamlingen (288 Fö 1)  är en exempelsamling som inte bara innehåller vackra böcker. Den påbörjades under slutet av 1960-talet och innehåller böcker som på ett eller annat sätt är typiska för sin tid. Samlingen är uppställd efter årtionde från 1800-1809 och framåt.

 Anna Nilsson, Linnéa Sjögårde, Linda Sörensen

Publicerat i Okategoriserade | Etiketter , , | Lämna en kommentar

Dags för frasigt frosseri och gudomlig grossess

Nu far frossardagarna som skytteltrafik genom almanackan. Avlöser varandra, slag i slag. Nyss var det semmeldags. Nu är det våffeldags.

Kärt barn har många namn. Marie bebådelsedag, vårfrudagen och våffeldagen. Här på bloggen firar vi dagen såklart. Lite alternativt och på vårt eget sätt. Långsökt litterärt och utan fras. Vi bjuder på några riktigt goda smakbitar. Av Dante bland annat.

Dante. Bebådelsebild Ny bildDante Doré detalj rygg

Gott folk, förvänta er inga frestande bilder på våfflor här. Inte heller på fluffig grädde eller sötsliskig sylt. Här ägnar vi oss inte åt några smaskiga detaljer utan åt under, bokband och det tidiga 1900-talets motsvarighet till dagens gravidbibel som följer med tidskriften Amelia.

Hafvandeskapet uträkningFör idag är dagen då jungfru Maria blev gravid. Med ingen mindre än Jesus. Här behövdes inga komplicerade uträkningar när förlossningen skulle ske. Inte heller någon utebliven mens för att förstå. Här krävdes en ängel. Ärkeängeln Gabriel. Men befruktning – helig eller ej –  är kanske inte det första vi tänker på idag när våffeljärnet åker fram ur sin plats i skåpet. Men det är faktiskt därför vi gräddar våfflor just idag, exakt på dagen nio månader innan Jesus föddes. 1905 förklaras uträkningen av förlossningsdatum i skriften ”Behandling vid Hafvandeskap, förlossning och barnsäng”. Jämför med Jungfru Marias fall om det stämmer.

Dante bebådelsebild och textBebådelsen – det ögonblick när ängeln Gabriel kommer med budskapet att jungfru Maria ska föda Guds son– är ett mycket vanligt motiv inom konsten. Särskilt under medeltiden. Många stora konstnärer har gestaltat bebådelsen i sin konst. Fra Angelico, Leonardi Da vinci, Botticelli och Warhol för att nämna några. Mer om bebådelsen i måleriet finns att läsa här.

Och i litteraturen gör Dante samma litterära skildring i La Divina Commedia. I skärseldens tionde sång möter Jungfru Maria ängeln Gabriel och genom hans ord blir hon gravid. Här ur ett exemplar av Dantes från KB: s samling av rariteter.

Att det är just våfflor som gäller för dagen handlar egentligen mer om en språklig fadäs än om logisk tradition. En slags viskningslek som i vanlig ordning spårar ur och förvanskar ordets ursprungliga betydelse. Vårfrudag blev helt enkelt våffeldag efter ett par varv. Vårfrudag handlade i bondesamhället om dagen som inledde vårbruket. Och vad kan inte bättre illustrera vårens ankomst än detta magnifika bokband som för tankarna till vårens grönskande ängar. Även här Dantes gudomliga komedi. Fast nu  ”Inferno” och med illustrationer av Gustave Doré.  Om Doré och hans bibelillustrationer har ni förstås läst om tidigare här på bloggen.

Dante Doré detalj frampärm hörn Dante Dore detalj frampärm Dante doré frampärm

En annan litterär skildring av bebådelsen som jag spontant kommer på är Mare Kandres prosadikter ”Bebådelsen” I Bibeln återfinns bebådelsen i Lukas 1: 26-38.

Dagen har firats i kristna länder sedan 600-talet. I  Sverige var Marie bebådelsedag helgdag fram till 1953.


 

Publicerat i Okategoriserade | Lämna en kommentar

Världspoesidagen – KB har hela dikten.

Idag är ingen vanlig dag. Idag infaller nämligen Världspoesidagen. Av en otippad slump sammanfaller det även med att en mycket berömd dikt  –  Karin Boyes ”I rörelse” – blivit väldigt omtalad och exponerad på sistone.

Eller, tja, inte dikten i sin helhet utan delar av den. Nämligen de delar ett mycket berömt bilföretag kände skulle kunna fungera bra för att marknadsföra sitt bilmärke.

Som liten motvikt till det mycket berömda bilföretagets version av dikten tycker vi dock att det är en god idé att lägga ut dikten i sin helhet. Utan vidhängande personbilar. Tagen ur tidskriften Clarté, nr. 8 1927

boye

Det berömda bilföretaget tog alltså hjälp av dikten. De placerade dikten i en reklamfilm. Helt enkelt. Lite gratis draghjälp till försäljningen av bilar tänkte de. Upphovsrätten hade ju gått ut så allt var väl grönt.

Ack vad de bedrog sig!

Alla var inte överförtjusta. För att ta till en underdrift. Till exempel Svenska akademiens ständige sekreterare Peter Englund, tyckte absolut inte om tilltaget. Han liknade det vid en gravplundring och här kan ni se vad han skrev om saken. På Svenska akademiens blogg, Att vara ständig. 

Efter detta beslöt dock bilföretaget att ta bort reklamfilmen. Även det går att läsa om på sagda blogg. Trots att upphovsrätten har gått ut finns nämligen vissa möjligheter att stoppa till exempel användandet av en dikt i ett sammanhang som detta. Instanser som Svenska akademien kan nämligen föra talan mot användande av litterära verk i sammanhang de anser kränker den ”andliga odlingens intressen”. Så kallat klassikerskydd.

Dikten publicerades även i Karin Boyes diktsamling ”Härdarna”som kom ut 1927. Här är en länk till vårt exemplar i vår katalog Regina.

Världspoesidagen är en dag instiftad av Unesco med bland annat syftet att ”ge poesin en större roll i samhället och skydda mångfalden av kulturyttringar och bevarandet av poesin som immateriellt kulturarv

Vill du däremot veta mer om den berömda bilföretaget och deras reklam eller kanske om någon annat bilföretags bilmodeller finns det lite olika vägar att gå. Hos Vardagstryck skulle reklamtryck kunna sökas. Till exempel. Så även instruktionsböcker för de olika bilmodellerna. Böcker om bilmärket eller tidskrifter om bilar finns däremot i den ordinarie samlingen och går oftast att beställa via vår katalog Regina.

Publicerat i Okategoriserade | Etiketter , , , , , , , | Lämna en kommentar

Förbrytarhandböcker

Kriminaliserande smutslitteratur? Nej tack! Så lät det mellan 1808-09 då debatten om den tidens ”skräpkultur” rasade som värst. Om man får tro debattörerna så stod Sverige på moralens stupkant om utgivningen av en bokserie om den amerikanske deckaren Nick Carter fick fortsätta. De såldes billigt i tobaksaffärerna och påstods locka pojkar in på brottets bana.

Om detta läser jag i Moralpanik och lågkultur (Atlas förlag, 2013, Facebook-sida) av Tommy Gustafsson och Klara Arnberg. Boken tar upp debatter om allt ifrån videovåld till serietidningar. Jag fastnar för det tidigaste exemplet, det om Nick Carter, och tar hissen ned till underjorden för att leta efter denna hemska litteratur.

ncarter-1-300Jag hittar Nick Carter, Amerikas största detektiv, en volym med de häften som såldes i tobaksaffärerna för 25 öre. Det är märkligt att bläddra i bortglömd litteratur som fick samtiden att rasa av upprördhet. På flera skolor brändes häftena av lärare.

Ulf Boethius har skrivit en hel bok om denna febriga period, När Nick Carter drevs på flykten (Gidlund, 1989), och han har läst häftena. Innehållet var inte våldsammare än annan dåtida spänningslitteratur, men omslagen var färgglada och baksidestexterna var blodtörstiga. Där beskrivs Nick Carters fiender som ”mänsklighetens afskum” som firar sina ”förryckta orgier”. New York beskrivs som en laglös stad där en person häktas var tredje minut och där ett mordförsök utförs var åttonde timme. Enligt Boethius såldes 20 000 häften i veckan under Carters storhetstid.

ncarter-2-300Till höger en bild på en artikel ur tidningen Fram, nr 3/1909, skriven av blivande statsministern Per-Albin Hansson där han manar till bojkott mot vad han kallar demoraliserande smutslitteratur. ”Det är upprörande att vår ungdom ska systematiskt förgiftas och ledas in på brottets sumpväg” skriver han. 

Debatten om och en kampanj mot Nick Carter ledde till att tobaksaffärerna slutade sälja häftena. Nick Carter levde kvar som skällsord för skräpböcker.

ncarter-3-300

När jag öppnar vår volym så får jag syn på ett exlibris. Volymen är köpt i efterhand på ett antikvariat och har haft Sjöwall & Wahlöö som tidigare ägare! Jag vet inte vad det ska betyda, annat än att det är tur att KB har ett antikvariskt förvärv.

Det känns bra att KB har dessa utskällda häften. De är minne över en litteratur- och samhällsdebatt, över en bokbransch som sökte nya vägar och över tidig ”skräpkultur.” På sätt och vis är de kärnan i KB – man ska kunna hitta en referens i en bok och beställa upp källan ur magasinen.

Både Boethius och Gustafsson & Arnberg vänder och vrider på begreppet moralpanik, vad orsakerna kan tänkas vara och vad det säger om ett samhälle. Jag funderar mest på en sak: en gång i tiden var problemet att pojkar läste fel litteratur, idag att de inte läser alls.

Fotnot
KB har två uppsättningar av tobaksaffärs-utgåvorna. Den ena har de färgglada omslagen, den andra inte. Det är den senare som lånas ut, men den har å andra sidan Sjöwall & Wahlöös exlibris.

Publicerat i Okategoriserade | Etiketter , , , , | Lämna en kommentar

Skinnflådd i bokens namn

Om pocketklassiker med kaxiga tatueringsmotiv och om papper som hud, skriver kollegan Anna i ett tidigare inlägg. Papper som hud, hud som papper…

Pergament, tunt kalvskinn, känner vi till, både som ark för handskriven eller tryckt text och som omslag eller band för boken. Skinnband av varierande ursprung i djurens rike, javisst, det är också välbekant. Kalv, svin, get, säl och fisk!

Handskrift på pergament. Magnus Erikssons stadslag Söderköping, 1387.

Handskrift på pergament. Magnus Erikssons stadslag Söderköping, 1387. Detalj.

Pergamentband som tillhört drottning Kristina.

Pergamentband från 1600-talet som tillhört drottning Kristina.

Fiskband av Ingeborg Börjeson, Paris 1930-talet.

Bokband av fiskskinn, Ingeborg Börjeson, 1930-talet.

Isländskt sälskinnsband från 1200-talet.

Isländskt sälskinnsband från 1200-talet. Detalj.

Men så finns det bokrelaterade företeelser som rör sig lite mer i gränslandet. Antropodermisk bibliopegi, bokband i människohud, är en sådan. För visst låter det lite som något ur en skräckfilm med ockulta förtecken. Inom fiktionen förekommer temat hos H.P. Lovecraft, i Evil Dead-filmerna och i låttexter.

Mig veterligen finns det inget band av mänskligt skinn på KB. Kanhända på något annat svenskt bibliotek? Frågan är om det är något man i så fall skulle marknadsföra. Att fenomenet verkligen existerar vittnar några medicinska verk från 1700- och 1800-talet om. I Harvard finns inte mindre än tre band. Ett av dem i Houghton Library.

Läs mer om böcker bundna av människoskinn i Times Argus.

Publicerat i Okategoriserade | Etiketter , , , | Lämna en kommentar

För eller emot fruntimmersmode

Till kvinnodagen gräver vi fram en tidskrift riktad till kvinnor. De första med den målgruppen kom på 1700-talet. Mellan 1815-1816 gavs  Sofrosyne (grekiskt ord för måttfullhet) ut av Adolf Regnér. Den bestod av rapporter om aktuella händelser, berättelser, allmänt tyckande och moderapporter. Ett års prenumeration kostade två riksdaler och 24 skilling banko. Betalade man mer fick man en gång i månaden ett grafiskt blad med modebilder på ”de modernaste Engelska och Franska Fruntimmers-Costumer.”

sof

När jag bläddrar i 1816 års nummer fastnar jag för en debatt om skriftens innehåll.

I nr 3/1816 publiceras en insändare från signaturen ”Silenus”. Han beklagar sig över att det är så mycket mode. Hans fru och döttrar övertalade honom att prenumerera på skriften och nu har deras klädkostnader gått i taket. På ett år uppskattar han att han lagt ut 50 riksdaler.

”Jag har därför beslutit vända mig till Er sjelf, och föreställa Er allt detta, under förmodan, att Ni såsom en man af klokhet, den der tilläfventyrs också en gång tänker gifta sig, icke vidare skall fortfara att i grund bortskämma våra Fruntimmer, som redan i sig sjelfva äro nog fulla af flärd och fåfänga, sedan Ni nu fått veta hvad förderfliga följer Er obetänksamhet haft och ännu ytterligare måste hafva. Jag vill tro, att Ni hittils varit okunnig derom, och det är derföre jag ursäktar hvad som skett, men endast med villkor att Ni ifrån denna stund upphör med Ert alamodiska joller. Farväl, min Herre!”

I nästa nummer publiceras flera svar till ”Silenus” och utgivaren. Ska det stå något om mode i Sofrosyne eller inte? Signaturen ”Prudentia” har sin åsikt klar:

”Nu, för att komma till saken, så borde Ni längesedan förstått, att då Ni ville egna ett särskilt Blad åt Fruntimmers bildning, som Ni förklarade Er afsigt vara, så passade det ej att deruti upptaga sådant, som hvarje qvinna af vett och smak nödvändigt måste förakta. Sådant måste ju sätta Ert Blad i misskredit, ty det är det samma som Ni ville säga: när man skrifver  för Fruntimmer, så får man lof att skrifva om hattar och klänningar och shalar, ty eljest roar det dem icke, och de bry sig ej om att läsa något annat; eller till och med; de äro ej värda att man skrifver för dem om någonting annat. Nå, kan man säga Fruntimmer något mer förolämpande än detta?”

”Oah hvem har sagt Er, att vi bry oss om modets förändringar? Kanhända några fjollor sysselsätta sig med att tänka derpå, men alla kloka och allvarsamma Fruntimmer gäspa vid Ert pladder derom, och beklaga Er dårskap.”

”Volatica” har skrivit in för att göra sin röst hörd:

”För Guds skull, min goda  Herre, låt oss få behålla den smula flärd vi kunna ha, och låt icke narra Er af den gnidaren att lemna oss i sticket. Om ni öfverger oss, så ha vi ingen mer att lita på, ty köpmännen säga alltid, att det är på modet, som de äro mest angelägna att få sälja. /…/ Men nu kunna vi slå dem på fingrarna, och veta alltid precist, hvad som brukas i Paris i nästan samma stund.”

”Luxuria” har fattat pennan för att mest skryta om sig själv:

”Med Er tillåtelse, när Ni kanske inbillar Er, att de hämta sina moder från Sofrosyne så är det mig som de efterapa. Hvad tycker Ni väl, att igår, när jag åkte uppföre Drottninggatan, så stannade alla Fruntimmer som vore ute för att promenera i det vackra vädret, och gapade en hel timme efter mig, och som de ej i hastigheten kunde riktigt se huru jag var klädd, så passade de på, när jag skulle komma tillbaka, och stodo då liksom tända ljus, jag hade så när sagt en haye, hela Drottninggatan utföre, och spände sina ögon på mig, ifrån det min vagn först syntes ända tills den försvann.”

Moderapporterna fortsatte, men Sofrosyne lades ned efter ett tryckfrihetsmål. Otrohetsskvaller om den ryske kejsaren sågs med oblida ögon. 91 häften gavs ut.

Vilka slutsatser kan dras av dessa insändare? Nja, jag vågar mig inte på några genusanalyser. I bakhuvudet ringer också en varningsklocka att kanske Regnér, en flitig tidningsutgivare, skrivit alla brev själv i PR-syfte. Jag vill å andra sidan tro att den allvarliga ”Prudentia” och den glamorösa ”Luxuria” fanns på riktigt. Bilden av ”Luxuria” som åker fram och tillbaka på Drottninggatan vill inte lämna mig.

Det är i vilket fall som helst en intressant skrift. Sofrosyne finns, förutom hos KB, på Riksarkivet och Stockholms stadsarkiv. Häftena finns dock att läsa i digital form hos Projekt Runberg och Stockholmskällan, se länkar nedan. De grafiska bladen med modebilder finns inte tyvärr.

http://www.stockholmskallan.se/Soksida/Post/?nid=11737
http://runeberg.org/sofrosyne/
Mer om de första kvinnotidskrifterna av Anna Nordenstam

Publicerat i Okategoriserade | Etiketter | Lämna en kommentar