Bloggen fyller fem år med drop-in-event!

5arbild

Det känns som om det var igår den här bloggen tog sina första vacklande steg, men nu har fem år gått. Den 7/12 2011 publicerades de två första inläggen om proveniens och Anna Ankarcrona. Sedan dess har vi försökt lyfta fram roliga och spännande saker ur den tryckta samlingen. Vi har t.ex. skrivit om bokskorpioner, saffran, storskalig erotik, purpurfärgade pergamenthandskrifter, konserverade änkor, kalligrafi-arkiv och Alice i underlandet. Vi har t.o.m. gjort en film.

Födelsedagen tänker vi fira med att ha en liten anspråkslös drop in-visning på Kungliga biblioteket den 7/12 2016.
Från magasinen plockar vi upp några av de många olika skrifter vi har uppmärksammat genom åren. Det kommer bli högt och lågt, stort och smått. Ledtrådar hittar du i bilden ovan.

Välkommen till Visningsrummet i Annexet på plan 3, precis bredvid Kungliga bibliotekets hörsal i Humlegården. Visningen pågår mellan klockan 16.00 och 17.30 och du kan droppa in när du vill under den tiden.

När vi stänger ned så öppnar föreläsningen om de unika röstinspelningarna från Bishop Hill i hörsalen så den 7/12 är definitivt en dag att besöka KB.

Vad är väl en visning på Kungliga biblioteket? Den kan ju vara alldeles underbar men också lite omständlig. Vi har vissa ordningsregler för alla visningar:
– Materialet hanteras av oss
– Fotografering utan blixt

Så blir det på ett nationalbibliotek som ska spara kulturarvet och ha det sista fysiskt överlevande exemplaret av allt som ges ut i Sverige.

Med detta sagt så är du varmt välkommen!

Publicerat i Bevarande, Samlingar, Utställningar | Etiketter , , , , , , , , , , , | Lämna en kommentar

Nils Holgersson som månadens förstaupplaga och fem saker du kanske inte visste om Nils

November. Vilken bok  kan passa bättre som månadens förstaupplaga nu än ”Nils Holgerssons underbara resa genom Sverige”, utgiven första gången 1906-1907 i två delar. Selma Lagerlöf föddes i november, Nils Holgersson gavs ut för första gången i november och november är gåsamånaden framför andra, med firandet av Mårten gås. Idag uppmärksammar vi Nils Holgersson genom att presentera – vad vi tror – lite mer udda fakta om Nils.

manadens-forstaupplaga-nils-holgersson-band-1 manadens-forstaupplaga-nils-holgersson-del-2

Ödmjuk och varm dedikation till Sophie Elkan

“Måtte de vackra kloka ögonen se mildt på denna bok, som vill göra de smås lif lättare och ljusare”

Med de orden tillägnar Selma Lagerlöf ett exemplar av förstaupplagan till Sophie Elkan. Det är samma exemplar som vi tittar på här och som numer finns i KB:s praktsamling. När Selma Lagerlöf skriver det här har hon diskuteratmanadens-forstaupplaga-nils-holgersson-dedikation boken med Sophie Elkan åtskilliga gånger. Allt från intrig och titel till bilder har de luftat. I boken ”Bilden av Nils Holgerssons underbara resa genom Sverige i ett urval av Selma Lagerlöfs brev till Sophie Elkan” går det att följa hur diskussionerna gått.

Nils Holgersson fanns på riktigt

Tro det eller ej men Selma Lagerlöf hade faktiskt en fosterson som hette Nils Holgersson. Och det var inte fostersonen som var förebild till den fiktive Nils utan tvärtom – egentligen. Hur i all sin dar går det ihop? Jo, det var tack vare sagans Nils som verklighetens Nils fick Selma till fostermamma. Strax efter att ”Nils Holgerssons underbara resa genom Sverige” gavs ut fick Selma nys om en pojke som kom från fattiga förhållanden och som var i behov av ett tryggt hem att växa upp i. Eftersom han delade namn med hennes litterära figur tyckte Selma att det var hennes ansvar att ta hand om grabben. Han var lite vild hade många likheter med sin namne, gav sig också ut på resa, fast till Amerika som så många andra svenskar vid den här tiden. Där bosatte han sig också så småningom, försörjde sig som snickare, gifte sig och fick sonen Holger som var typograf på ett svensk- amerikanskt företag. Selma behöll kontakten med Nils Holgersson livet ut. Deras brevväxling finns bevarad och består av 130 stycken brev.Mer om verklighens Nils Holgersson finns att läsa i Östemtingen, den hembygdstidning som ges ut i den värmländska bygd där Selma Lagerlöf bodde. I numret från 1995 ger Lars Westman en bild av vem Nils Holgersson var.

Djungelboken inspirerade

Mowgli och Nils en udda kombo? Faktum är att de har ganska mycket gemensamt och bara en tänker till är det ganska uppenbart att Selma Lagerlöf inspirerats av Kiplings ”Djungelboken”. Mycket skiljer förstås men en hel del förenar; den inre utvecklingen som de båda karaktärerna genomgår tillsammans med djuren, förmågan att kommunicera med dem och att de lever med djuren i deras miljö. Flera Lagerlöf-forskare beskriver likheterna ovan och hur Selma Lagerlöf fann inspiration till Nils Holgersson i Djungelboken, till exempel Vivi Edström.

Tranströmer och Nils Holgerssondjungelboken-uppslag

Nobelpristagare inspirerar nobelpristagare. Nils Holgerssons underbara resa genom Sverige sägs ha varit en av Tomas Tranströmers största läsupplevelser. Inte nog med det – det finns aktuell forskning på temat Tranströmer och Nils Holgersson. Det är Torsten Rönnerstrand som undersöker och identifierar många viktiga beröringspunkter mellan Nils Holgersson och Tranströmers diktning. Fågelmotivet förstås, men även förhållandet mellan stillhet och rörelse och verklighet kontra vision. I boken ”Spår och speglingar” presenterar Torsten Rönnerstrand sina analyser.

Gator i Karlstad uppkallade efter karaktärer ur Nils Holgersson

Om du vill ta en promenad längs Åsa gåsapigas väg, strosa uppför Akkas väg eller bara slå dank på Nils Holgerssons väg är det till Karlstad du ska åka. Där finns ett villaområde väster om stan, som har gator uppkallade efter karaktärer i Nils Holgerssons underbara resa genom Sverige. Inte bara Nils Holgersson har satt litterär prägel på dessa kvarter, det har även böckerna Gösta Berlings saga och Jerusalem gjort. På KB kan man självklart studera gatorna närmare på hederligt old school-sätt. Här finns telefonkataloger med kartor i, ja och en hel kartavdelning. Den här bilden är hämtad ur en telefonkatalog i vardagstrycks samling.

nils-holgersson-gatunamn-i-karlstad

 

 

 

Publicerat i Samlingar | Etiketter , , , , , , , | Lämna en kommentar

Strike a pose!

Om du fick ditt porträtt målat och hade möjlighet att avbildas med ett föremål, vilket föremål skulle det då bli? Eller om vi istället säger att du fick välja ut en bok, skrift eller dylikt, vilken titel skulle det bli och hur skulle du hålla den. Vilken blir din pose?

För det föremål och sättet du bär det på kommer förmodligen att säga något om dig, som en symbol som kan tolkas av betraktaren. Det är alltså bäst att fundera lite på vad som fungerar för just dig. Och med tanke på påvens Sverigebesök under denna november månad passar det förstås att se efter om  Jost Ammans träsnitt hämtade ur Johann Lonicers bok ‘Ständ vnd Orden Der H. Römischen Catholischen Kirchen…’ (1585)* kan tänkas fungera som inspiration. Vi har valt ut ett axplock av bilderna där kyrkans folk poserar med just böcker och brev.

stand-und-orden05

Denne herre ser ut att vara på väg någonstans och med sig har han en påsbok (eng: girdle book), som vanligtvis brukade hänga från skärpet runt midjan, därav knuten längst upp. Boken ser ut att ha ordentliga spännen och är väl skyddad av det extra skinnet vilket ger intrycket av att boken är lättsam att transportera. Med all säkerhet dinglar boken fram och tillbaka på väg mot sitt mål, kanske ett viktigt möte?

 

stand-und-orden02 stand-und-orden03

Att tala till en publik innebär ett flertal möjligheter när det kommer till poserandet. Notera skillnaden mellan den öppna handen och det manande pekfingret.

stand-und-orden01

Hållandes ett brev med sigill, ett tecken på att ett avtal har ingåtts. En symbol på makt eller diplomati? Eller rent utav framgång? Sigillen skvallrar om att fyra parter kommit överens, kanske handlar det om ett arvsskifte, arrendering av mark eller ett beslut från högre ort. Vad det än må handla om väcker den här typen av dokument vissa associasioner.

 

stand-und-orden07 stand-und-orden10

Stor eller liten? Böcker kan bli riktigt tunga. Att hålla upp ett större bokband ser förvisso pampigt ut men kan snabbt bli tröttsamt för arm, axel och nacke på gund av dess otymplighet och tyngd. Stora böcker riskerar också att utsättas för onödigt slitage om de hålls upp på detta sätt, så att låta dem ligga uppslagna på ett bord vore att föredra.

 

stand-und-orden09

Den fromma läsaren som är uppslukad av bokens sidor?

 

stand-und-orden08

En liten pocketbok för den som ofta är på resande fot?

 

stand-und-orden06stand-und-orden04

Att stå med ryggen mot betraktaren får anses vara en av de djärvare poser man kan företa sig. Men hur ska det tolkas? Den ena munken (med en bok) lyfter på foten och är helt klart på väg bort från beraktaren. Kan man ana en individ som är på väg mot nya horisonter (i munkarnas fall missionerande), vad ligger egentligen bortom figurerna, vad är det vi inte ser?

 


*Fullständig titel: Ständ vnd Orden Der H. Römischen Catholischen Kirchen, darinn aller Geistlichen Personen, H. Ritter vnd dero verwandten Herkommen, Constitution, Regeln, Habit vnd Kleidung; beneben schönen vnd künstlichen Figurn, fleissig beschrieben / durch Ioann. Adamum Lonicerum Franckofortanum

 

Publicerat i Bokhistoria | Etiketter , , , , , , , , , , , , , , , | Lämna en kommentar

Fantastiska vidunder

Igår hade en efterlängtad film premiär – Fantastiska vidunder och var man hittar dem (Fantastic Beasts and Where to Find Them). Det rör sig om en spinoff till J.K. Rowlings populära Harry Potter-serie där Fantastiska vidunder är en av läroböckerna som Harry och hans klasskamrater tampas med, redan under första läsåret. I filmen får vi följa den fiktiva författaren till boken, Newt Scamander, på hans äventyr i New York.

Vidunder i KB

I KB finns alla Harry Potter-böcker på svenska. I boksamlingarna finns även Fantastiska vidunder men inte bara i J.K. Rowlings tappning…

Vad är ett vidunder? I Rowlings film får vi stifta bekantskap med både gulliga och skrämmande varelser som ”nifflare”, ”månkalvar”, och ”occamier”. Och en av det mest charmiga varelserna som trollkarlen Scamander samlar på sig är faktiskt en rundnätt icke-magisk konservfabriksarbetare(!).

Efter en genomgång i KB:s kataloger och samlingar blir jag snabbt varse att det inte enbart rör sig om fantastiska sagovarelser när det handlar om vidunder. I Nationalencyklopedins ordbok nämns flera betydelser: monster, fabeldjur, och odjur, enastående eller fantastiskt föremål, under och järtecken.

Det finns ett 25-tal böcker med ordet vidunder i titeln i KB:s samlingar, jag tittar närmare på de tre äldsta:

Vidunder som järtecken i skyn 1709

vidunderspencerbildTyd detta järtecken den som kan! Under ämnesordet Omstridda fenomen och företeelser finns ett spännande verk av den engelske 1600-tals prästen John Spencer, tryckt i Stockholm 1709:

Johan Spencers Sinnrike betänkiande om allehanda widunder och betydande tekn, hwaruti theras förebådelses fåfängia bewises och förkastas, och theras egentelige art och egenskap utmärkes, utur ängelskan öfwersatt och i korthet sammandraget så ock med höga wederbörandes tillåtelse efter föregången censur utgifwit af Magnus Gabriel Block. 

vidunderspenceradamhorn

Adam Horns lacksigill och namnteckning på Spencers Widunder

vidunderspencerlarsvonengestrom

Lars von Engeströms exlibris på Spencers Widunder

I KB finns hela tre exemplar av boken. Två av dem har tillhört stora boksamlare: Adam Horn och Lars von Engeström. Det tycks alltså ha varit en populär titel.

 

 

Boken gavs ursprungligen ut i London 1663 med titeln: A Discourse concerning Prodigies, wherein the vanety of Presages by them is reprehended, and their true and proper Ends asserted and vindicated. 1665 kom andra upplagan med tillägg: a short Treatise concerning Vulgar Prophecies.

Ett vidunder till fransk falskmyntare 1844

vidundermandrinEn riktig 1700-talsskurk, Louis Mandrin, har blivit omskriven i: Frankrikes vidunder, hufvudmannen för franska falskmyntarne och smyghandlarne, Louis Mandrins lefnad, bedrifter, kärleksäfventyr, brott och slut, 1844

Vad gjorde denne Mandrin för att förtjäna att kallas vidunder? En på måfå vald kapitelingress är talande, så här låter det i femtonde kapitlet:

Mandrin blir eremit i St. Maximin. – Han fortsätter falskmyntarhandtverket och smyghandeln liksom förr. – Myntsorter från Mandrins underjordiska fabrik. – Mandrins grymhet mot en ung vacker fru. – Förskräckligt uppträde i röfvarkulan under eremitens boning.”

Riktiga odjur – mänskliga vidunder 1885

vidunderscherrJoh. Scherr målar upp en bild av tre mänskliga monster i en skrift med skärt omslag: Trenne mensklighetens vidunder. Hist. skizzer., 1885

Monstren ifråga är: ”Messalina” (njutningslysten och konspirerande romersk kejsarinna), ”Den grymme czaren” (den ryske tsaren Ivan den förskräcklige) och ”Heliogabalus” (excentrisk och impopulär romersk kejsare som till slut blev mördad).

 

 

 

Källhänvisning

Nationalencyklopedin, vidunder. http://www.ne.se (hämtad 2016-11-16)

Publicerat i Samlingar | Etiketter , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | Lämna en kommentar

Flickor som man ej bör gifta sig med och tips för den moderna kvinnan

Du går kanske i tron att självhjälpsboken och böcker med tips om hur man ska klä sig och bete sig i olika sammanhang är ett nytt och spännande fenomen som blev populärt för ett par år sedan. Då kan jag berätta att så är det inte. I ett av våra magasin kan man hitta ett av de roligare ämnena, nämligen 78 Ga Underv. Umg.

Signumet står för Undervisning, umgänge och är en del i den svenska samlingen före 1955. För finns det någonstans som man kan fastna mellan hyllorna med näsan i den ena boken efter den andra så det just här.

Det som idag kännetecknar självhjälpsboken; som fokus på individen och den egna självreflektionen, är här mer som uppslagsböcker och handledningar i hur man kan vara en god människa och förebild för andra. Här finns allt från hur man klär sig, äter, håller tal till hur att hitta lyckan samt kanske till och med en och annan fru.

Eftersom det här blogginlägget skulle kunna bli hur långt som helst så har jag för enkelhetens skull valt ut några smakprov.

Inte så snarstucken
I boken Inte så snarstucken av Douglas Fairbank, 1920, finns tips som hjälper läsaren att hantera livet på ett positivt sätt. Jag hittar efter lite bläddrande till och med att någon tidigare läsare har markerat ett stycke i boken (vilket man så klart absolut inte får göra i våra böcker) med en av dessa lärdomar:
En del vanor har vi lätt att hänga fast vid. George Ade har sagt, att en man må vara född harmynt eller med klumpfot, men polisongerna var han skuld till själv. Det klargör tydligt gränsen mellan ärftliga anlag och personligt temperament.

Jag tolkar det som att man är ansvarig för sina egna polisonger och att det bara är upp till en själv att förändra dessa om man kan och har möjlighet till.

Sparsamhet
Redan 1877 skrev Samuel Smiles boken, Sparsamhet. Det är alltså inte bara idag som Lyxfällan fyller ett behov. Att hantera pengar och att rätta mun efter matsäck tycks vara ett ständigt återkommande problem genom tiderna. I den här boken hittar man verktyg och tips för att hantera sin ekonomi.
Sparsamhet kräfver hvarken utomordentligt mod eller öfverlägsna själsgåfvor eller öfermensklig dygd. Dertill fordras endast sundt förnuft och kraften att motstå sjelfviska begärelser.

Människans inre kraft
Här hittar vi en bok om självförtroende och vikten av att tro på sig själv för att kunna komma framåt i livet. Bokens text är uppmuntrande och vill ge läsaren styrka och kraft att förverkliga sina drömmar. Människans inre kraft kom ut 1911 och var skriven av Orison Swett Marden.
Det bästa råd, jag kan gifva ungdomen, är detta: Tro på dig själf af all din kraft! Det betyder: tro, att ditt öde hvilar hos dig själf, att det finns en kraft inom dig, som, väckt och utvecklad genom troget arbete, skall göra dig stor och ädel, framgångsrik och lycklig.

 

Mannen af verld eller goda tonens fordringar
Nu kommer vi till riktigt viktiga saker som ”Reglor för ett sannt lefnadsvett och en städad umgängeston” från 1852. Bara en sådan sak som kroppens ställning och rörelse berättar vem du är och hur andra uppfattar dig.
Det behöves ingen stor verldskännedom, för af kroppens gång och hållning sluta till menniskans inre. Den inbilske går rak som ett ljus, medan den skenhelige och lismaren lutar hufvudet framåt och drager det ned mellan axlarne; den fåfänge och högmodige kastar hufvudet på ryggen och ser ned på sina medmenniskor, liksom den falske och hycklaren ger sig till känna genom sitt krypande och inställsamma skick.

Chic – Rådgifvare för damer i alla toalettfrågor
I boken Chic! : Rådgifvare för damer i alla toalettfrågor med särskild hänsyn till färgerna från 1892 får kvinnor kunskap i frågor som vilken färg de har och vad som passar till vad. Hur bör jag klä mig för promenad i staden och den kanske viktigaste frågan, vad har jag för morgonrock? För det kanske man inte tror men:
Mest måste då morgonrocken, i hvilken vår älskvärda läsarinna om morgonen tillbringar några timmar à son aise, göra anspråk på vår uppmärksamhet. Allt hvad som gäller om morgontoaletten i allmänhet gäller i synnerhet om morgonrocken. Det är med största orätt mången lägger liten vikt just vid denna del af sin toalett.

Den älskvärda läsarinnan får även råd och tips om att om man, ifall detta är fallet, har en starkt gul hy bör undvika färger så som grått och vitt.

Andra viktiga saker som krävs för ett gott självförtroende är hatten.
Säkert har hvarenda en af oss redan gjort sig frågan: Kan äfven jag ha den eller den färgen eller hatten etc som tar sig så förtjusande på andra? Klär den eller klär den inte? Vi profva framför spegeln. Först vill det synas oss, som om den stora plymhatten eller den lilla kapotten ej passade till vår ansiktsläggning. Men hatten är ju så vacker; våra väninnor ha en likadan; och vi profva den så länge, tills ögat vant sig vid anblicken. Och så får hatten sitta på, emedan den är vacker och modern, oaktadt den är missklädsam, ja, kanske till och med ser löjlig ut.

Flickor som man ej bör gifta sig med
Det kan vem som helst förstå att det här var av yttersta vikt att ha koll på. Läsaren, den sökande unga mannen, får i Flickor som man ej bör gifta sig med : råd och anvisningar för unga män, som ämna ingå äktenskap bland mycket annat en mängd punkter som han bör ta i beaktande (glöm kärlek, det är inget som bör styra valet av fru) i sitt sökande.

Enligt Strazt: ”Kvinnokroppens skönhet” har den harmoniskt byggda kvinnokroppen följande kännetecken, som bör beaktas av varje man vid val av maka: Skallens runda form. Litet ansikte. Stora ögonhålor. Höga och smala ögonbryn. Lång och smal underkäke. Mild övergång från kinden till halsen. Rund hals. Runda skuldror. Fin benbyggnad. Runda former och bröst. Brett bäcken. Långt och rikt hår. Hårlös kropp. Fint skinn. Smala handleder. Liten hand med långt pekfinger. Rakt litet nyckelben. Smal och lång bröstkorg. Smalt liv. Hög korsrygg. Framstående och välvda bröst. Sakralgropar. Runt och tjockt hår. Låg och trubbig blygdbensbåge. Blygdhårens smala och djupa gränslinje. Sparsamt hår i axelhålan. Mjuka konturer i knäet. Runda vador. Smala fotknölar. Små tår. Lång andra och femte tå. Breda mellersta framtänder.

Så enkelt att följa dessa råd är dock författaren medveten om att det inte är. Följande text lyder därför:
Av de tolv sista skönhetstecknen lär friaren visserligen endast kunna iakttaga det sista om han är uppmärksam och behändig.

Inte helt lätt med andra ord. Men ett leende borde väl kanske vara det minsta man önskar att friaren kunnat locka fram innan han föreslår ett äktenskap.

Framgång även för mig?
Nyckeln till framgång verkar inte ha förändrat sig så mycket genom tiderna. Att släppa det som skett och fokusera på nuet är tesen man kan läsa om i boken Framgång även för mig från 1939 av Herbert N. Casson.
Det finns tre slags bekymmer: de som man haft, de som man har och de som man väntar.

Den moderna kvinnan
Redan 1930 insåg man att modets nycker inte skulle styra den moderna kvinnan. Men att en kvinna inte skulle klä upp sig och visa sin bästa sida i sin vardag var ännu långt borta. Thérèse Mical skriver i sin bok Den moderna kvinnan:
Varje kvinna borde bemöda sig om att klä sig efter sin personlighet. Då skulle modet vara henne behjälpligt, och icke hennes herre. Den utvecklade och självständiga nutidskvinnan borde icke mera underkasta sig modets slaveri.

 

 

Jag skulle kunna fortsätta hur länge som helst men för den som är nyfiken så är man alltid välkommen att komma till Kungliga biblioteket och beställa fram material för att sitta i vår läsesal och själv begrunda alla dessa visdomsord. Det som är spännande är att se hur vissa saker är mer statiska, såsom lycka, självförtroende och hur man bäst bör hantera pengar medan andra förändras över tid. Vi har fortfarande ramar som begränsar och bestämda åsikter om kvinnors utseende, beteenden och livsuppgifter, men i förhållande till dessa böcker så blir det ändå tydligt att vi rör oss framåt. Jag vill gärna tro att den enskilda individen idag, både män och kvinnor, har ett större personligt utrymme att få vara den man vill, även om sådant som normer, kultur och mode fortfarande påverkar oss alla mer än vi kanske tror och vill.

Böcker om bästa sättet att leva, tänka, se ut och vara kommer nog alltid att finnas och ju mer tiden rör sig framåt desto roligare blir hyllor som 78 Ga Underv. Umg. Det är dessa hyllor som gör det så lätt att se hur viktigt ett av Kungliga bibliotekets uppdrag är, nämligen det att spara allt svenskt tryck för framtiden.

Publicerat i Bakom kulisserna, Bevarande, Pliktflöde, Samlingar | Etiketter , , , , | Lämna en kommentar

Vem har gjort bandet?

Det var först på artonhundratalet som det blev vanligt att bokbindare började märka banden de gjorde. Det gör att det ibland kan vara lite vanskligt att avgöra vem som ligger bakom äldre bokband.

Jag har en bekännelse att göra. I ett inlägg jag gjorde om Bellman i somras attribuerade jag nog ett bokband till fel bokbindare. Boken i fråga är Fredmans sånger, tryckt hos Anders Zetterberg 1791.

IMG_0630  IMG_0629

Jag reagerade på mönstret på ryggen på bandet som påminde om ett mönster av bokbindare Christopher Schneidler.

I boken står i följande notering att den bundits av Johan Carl Caloander. Det lät troligt då han gifte sig Schneidlers änka och därmed tog över hans verkstad.

img_0631

Kungliga bokband, som den här informationen är hämtad från, är sammanställd av Sten G. Lindberg som var anställd på KB och forskade om bokband. Kungliga bokband är en utställningskatalog från 1962 och 1980 gav Lindberg ut en bok som heter Mästarband. Boken ovan finns med i Mästarband men här skriver Lindberg att bandet är gjort av en bokbindare som heter Johan Gottlieb Ditzinger. Lindberg har ändrat åsikt. Jag tyckte Caloander lät som en trolig bindare eftersom dekoren på ryggen ser precis ut som Schneidlerdekor och då Caloander konserverade Schneidlers änka verkade det troligt att han hade tillgång till hans stämplar. Det visar sig dock att Ditzinger varit gesäll hos Schneidler och gifte sig med hans dotter så han kan också ha kommit i besittning av en del av hans stämplar. Dessutom var de ju i princip släkt så de kanske hjälptes åt och delade material.

Orsaken till att Lindberg anser att bandet är av Ditzinger är utseendet på bården som ramar in framsidan. Han anser det väl dokumenterat att det är en stämpel tillhörande Ditzinger.

Som jämförelse kan vi ju titta på en bok som jag är relativt säker på är gjord av Caloander och som har en annan variant av ”a la grecque-bård”.

img_0984

Publicerat i Okategoriserade | Lämna en kommentar

Halloween med Topp 5 i skräck från KB:s magasin

Ett romantiskt skimmer har kommit att omgärda skildringarna av bokmagasinen i Humlegården i denna blogg. De beskrivs som ”mysiga” och ”trivsamma”. Så här på självaste Halloween tycker jag emellertid att det är dags att ni får veta sanningen. För faktum är att magasinen kan bjuda på riktigt rysliga upplevelser. Här är Topp 5 i skräck från KB:s magasin:

5. Mörkrets inbrott

magi-spadom40 meter under jorden, i gigantiska rum insprängda i berget. Modern belysning som tänds upp när man närmar sig. Effektiva lysrör i mittgången. Hyllor på var sida. Så, plötsligt går strömmen och det blir kolsvart!

Nej, det händer inte ofta och det finns nödbelysning som leder rätt till närmsta uppsättning ficklampor. Men kallsvettigt kusligt är det. Och man vet aldrig vad som avslöjas i ficklampans sken…

 

4. Fågel, fisk eller mitt emellan

fjaderVi har redan avfärdat idén att det skulle finnas böcker bundna i människohud på KB. En mängd andra material spökar dock i samlingarna; fiskskinn, klibbig plast, surt papper. Dessa besvärjer vi genom ett ständigt pågående strategiskt bevarandearbete.

Otäckast av alla lämningar är dock de animaliska. Riktigt rysligt blir det när Ulrica Eleonoras bokmärke i form av en grön fjäder flyger ut ur ett vackert bemålat och lackerat exemplar av Sweriges rikes lag från 1736. Närmare än så kommer man inte närkontakt med 1700-talet!

 

3. Spöktåget

vesalius-annotations-163En flitens stund i favoritmagasinet. En forskare i en annan världsdel har hört av sig med en fråga om Andreas Vesalius anatomiska mästerverk, De humani corporis fabrica från 1543, och jag står försjunken i annotationerna på sidan 163. Ett skelett med trevlig uppsyn tittar upp från boksidan, det stöder sig på en spade. Pang! Det rasslar till och ett dovt muller hörs. Oljuden tilltar i styrka och tycks komma ifrån olika riktningar. De utmynnar i ett rytmiskt dunkande som får blodet att isa. Jag ser mig omkring men är helt ensam i bokmagasinet. Det är först när jag möter skelettets blick som sanningen går upp för mig. Jag förbannar de eldrivna kompakthyllorna i magasinsrummet ovanpå.

 

2. Zombiesmitta och blodförgiftning

taggtradSom barn var jag lyckligt omedveten om zombiefenomenet. Nu måste jag erkänna att det skrämmer mig ganska rejält. En sökning i KB:s katalog Regina gör gällande att zombiesmittan finns i inte mindre än 130 av KB:s tre miljoner böcker. Hittills har det gått bra. Ingen har drabbats. Men bäst att noga undvika virus och andra faror. Andningsskydd och vantar behöver inte bara användas vid hantering av känsligt material, menar jag. Ta bara den här bibeln i Eskil Hellmans bibelsamling. Den är ju försedd med taggtråd! Jag fyller på med en stelkrampsspruta och håller andan…

 

1. Läskiga familjen från Magdeburg

familjen2Jag har tillbringat tusentals timmar i KB:s bokmagasin men inget, INGET, har gjort mig mer vettskrämd än bilden av Frau S.C. von Asseburgen, född Hahnen, med döttrar, i Meineckes beskrivning av staden Magdeburg och dess märkvärdigheter från 1786. Att de små är exakta kopior av sin mor enligt dåtidens modell är läskigt nog. Därtill kommer det stora hängande högerögat som ser närmast cyborgskt ut… och de knäppta händerna – vad har flickorna egentligen doppat sina fingrar i?

I boken ges en del av förklaringen till familjens ödesmättade framtoning. Frun i fråga levde på 1600-talet och tillbringade en tid som skendöd(!) i en gravkammare, innan hon piggnade till och blev mor till tre barn. Alla barnen hade samma dödsbleka hy som sin mor – ett arv genom moderns blod och mjölk från skräcken i graven.*

Glad Halloween!

 

*Tack till Jessica Leman för översättning från tyskan, fraktur till trots.



 

Publicerat i Bakom kulisserna | Etiketter , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | Lämna en kommentar

Månadens förstaupplaga: Le Dictionnaire des idées reçues (1913) av Gustave Flaubert

För att uppmärksamma lexikonet – som förärats med en egen dag i oktober (16/10) – kändes det lämpligt att låta månadens förstaupplaga bli just ett lexikon, om än ett synnerligen litterärt sådant. Bland de texter som den franske författaren Gustave Flaubert (1821-1880) vid sin död lämnade ofullbordade efter sig återfanns manuskript till ett underhållande litet uppslagsverk med titeln Le Dictionnaire des idées reçues (svensk titel Lexikon över vedertagna åsikter); ett slags satiriskt konversationslexikon över tidsandan med uppslagsord om skilda ämnen*:

BOKTRYCKARKONSTEN – Underbar uppfinning. Har gjort mer ont än gott.

DILETTANT – Rik man med abonnemang på Operan.

FRANSKA AKADEMIEN – Tala illa om den, men försök om möjligt att bli medlem av den.

MONARKI – Den konstitutionella monarkin är den bästa av republiker.

OST –  Citera Brillat-Savarins aforism: ”En dessert utan ost är en enögd skönhet.”

dictionnairenyDen första separata utgåvan utkom 1913 i sammanställning av E. L. Ferrère. Det var också Ferrère som 1910 upptäckte texten bland Flauberts kvarlåtenskap i samband med sina efterforskningar för boken L’esthétique de Gustave Flaubert, även den utgiven 1913.

Men Ferrère, som visserligen var först med att kopiera Flauberts manuskript, var i själva verket inte den första att publicera texten. I sitt förord konstaterar han kort och – får man anta! – besviket att han inte längre kan presentera en tidigare outgiven text för läsarna. Förläggaren Louis Conard, som hade tillgång till Ferrères kopia och arbetade med en utgivning av Flauberts samlade verk, hade valt att redan 1910 inkludera Flauberts lexikon som ett slags appendix till den likaså ofullbordade och postumt utgivna romanen Bouvard et Pécuchet (svensk titel Den eviga dumheten : berättelsen om Bouvard & Pécuchet, 2006).

Flauberts lexikon har tydliga släktskap med Bouvard et Pécuchet – en roman som verkligen kan beskrivas som encyklopedisk – vilket sannolikt var ett argument för Conard. Ferrères utgåva fick vänta ett par år, men kompletterar å andra sidan sin föregångare genom att förse den med en lång inledning, kommentarer och noter, samt tydliggöra var Flaubert har gjort överstrykningar och tillägg i sin text.

sida1Textens efterliv i form av tolkning, utgivning och översättning har ytterligare komplicerats av att det faktiskt finns tre manuskript (bevarade på stadsbiblioteket i Flauberts hemstad Rouen), vilka genom åren har lästs, behandlats och satts samman på olika sätt i ett flertal utgåvor. Det syns inte minst i de två svenska översättningar som har gjorts, först av Bengt Holmqvist (Tidens förlag, 1958)** och därefter av Hans Johansson (Bakhåll, 2008). En ytlig jämförelse visar att den äldre utgåvan innehåller betydligt färre uppslagsord än den senare.

framsidorny

Till vänster: utgåva från Tidens förlag (1958) i översättning av Bengt Holmqvist och illustrerad av Mark Sylvan. Till höger: utgåva från Bakhåll (2008) i översättning av Hans Johansson. Omslagsbilden: fotografi av Félix Nadar.

Samtliga omnämnda utgåvor finns att konsultera på KB för den som vill träda in i Flauberts encyklopediska universum. Avslutningsvis, vad var egentligen den moderiktiga 1800-talsfransosens åsikt om lexikon?

LEXIKON –  Säg om dem: ”De är bara gjorda för okunniga.”


 

Noter:

*Samtliga exempel på svenska är hämtade från Hans Johanssons översättning (Bakhåll, 2008).

**Även utgiven i antologin Satiricon: de elaka böckernas bok i urval av Bengt Holmqvist (Tidens förlag, 1958).

Publicerat i Samlingar | Etiketter , , , , , , , , | Lämna en kommentar

Slitstarka skor i bibliotekets samlingar

Visste du att bokens, eller mer precist textblockets, nedre snitt kallas för fot? Jodå, våra böcker har lånat en hel del ord från människokroppen och fot är ett av dem. Då är det kanske inte heller så konstigt att man stöter på bokskor, förvaringslösningar av well-papp eller hårdpapp/kartong vikta runt boken för att ge stöd och komfort. Men precis som bland de exklusiva skomärkena för stilmedvetna fashionistas söker man inom förvaringslösningarnas värld efter det allra senaste. Kalla det produktutveckling eller jakten på morgondagens mode. Vi ska titta närmare på just ett sådant exempel när det gäller böcker alldeles strax.

Men först: Vad exakt är en boksko och vad är den till för? Kortfattat kan den förklaras som en konstruktion vars uppgift är att skydda de delar av bokbandet som riskerar att nötas vid förvaring och framtagning. Bokens fot och pärmar skyddas medan bokens huvud och rygg (fler kroppsdelar, huvud benämns annars som översnitt/toppsnitt) lämnas synliga. Utseendet kan variera mellan bokskorna men grundutförandet är i princip detsamma. Man kan fästa snören på utsidan av bokskon om så att den håller formen och boken inte kan falla ur.

bokskor

Fördelen med att använda sig av en boksko vid förvaring istället för till exempel en kapsel eller låda är att man fortfarande kan se bokens rygg. I en samling där det kan vara intressant att snabbt kunna göras sig en visuell översikt av bandtyper, samlingens skick m.m. gör sig därför denna typ av skyddsåtgärd bra. En kapsel som omsluter hela boken är såklart ett mycket bättre skydd mot vatten och smuts om olyckan skulle vara framme. Bokskon går snabbt att tillverka och materialåtgången är förhållandevis liten jämfört med andra skyddslösningar.

boksko_skiss

Planskiss över boksko, a: Flikarna limmas och läggs omlott, de bildar bokskons botten varpå boken vilar. b: Skydd för pärmarna. c: Skydd för framsnitt.

Men säg den sko som passar vid alla tillfällen! Som bekant finns det på arkiv och bibliotek med äldre samlingar böcker som är svårare att hantera än andra. De kan vara tunga, otympliga eller breda.

En boksko har en förhållandevis rigid form i och med att den är limmad och tillverkas av stark well-papp. Skon går alltså inte att öppna vilket blir ett problem om boken i fråga är svårhanterlig. Att få ett stadigt och säkert grepp vid urtagning när bokens rygg är för bred är ett sådant exempel. Att vända bokskon upp-och-ner, tippa eller skaka är inte exempel på bra alternativ. Isättning måste också kunna ske utan risk för skador. Det är när den här typen av problem dyker upp som man får börja tänka på hur man uppgraderar en nätt sko till en redig känga. Lösningen på problemet innebar att på ett så enkelt sätt göra det möjligt att öppna upp bokskon samtidigt som den också måste kunna låsas i fast läge. Resultatet: En öppningsbar boksko (in english: collapsible book shoe).

Exakt vilka böcker som behöver en sådan här typ av förvaring är inte helt lätt att peka ut. I en samling där varje objekt är unikt måste bedömningen ske från fall till fall. Att observera när boken hanteras kan vara en bra ingång för att komma underfund med vilka behov som måste tillgodoses. Kanske är en helt annan förvaringslösning att föredra? Samtidigt belyser bristen av tydliga gränsdragningar hur olika man ibland uppfattar risker, om ens alls. Vad som menas med ”en för bred bokrygg” har en tendens att variera från person till person men det viktiga är i slutändan att alla som kommer i kontakt med objektet ska kunna hantera det på ett säkert sätt.

Nedan följer en skiss av en öppningsbar boksko. Flikarna med skåror bildar tillsammans en vägg mot boken framsnitt. Till skillnad mot en vanlig boksko används inget lim. Vid tillverkning av en vanlig boksko kan man välja om man vill att flikarna ska hamna i botten av bokskon eller mittemot framsnittet. Detta kan påverka hur väl det går att utnyttja ett ark well-papp. Slutligen påminner vi om att välja säkra material (pH-neutrala och inte skavande) för att inte påverka böckerna negativt samt att man bör vara försiktig med limmet i de fall konstruktionen kräver det. Limmet och boken ska inte komma i kontakt med varandra. Men en öppningsbar boksko kräver som tur är inga adhesiv!

colapsable_book_shoe_sketch2

Planskiss för öppningsbar boksko, a: Skåror i ryggdelen; skärs till när flikarna lags ovanpå varandra. Använd med fördel ett stämjärn. b: Fliken närmast bokens framsnitt skärs något kortare än fliken på motsatt sida för att få plats (innerst). c: Fördjupningar som hindrar bandet från att åka av. Se till att de hamnar i höjd med varandra. d: Streckade linjer markerar bigning / vikning.

 

 

Publicerat i Bevarande | Etiketter , , , , , , , , , , , , , | Lämna en kommentar

Oktoberfest i Humlegården

Umpah-orkester, människor klädda i Dirndl och Lederhosen, bord med skummande ölsejdlar…

Nej, när vi firar Oktoberfest på KB i Humlegården är det inte riktigt som i Bayern. För en bibliotekarie är det gott nog att i stillhet läsa om alla äventyr och lockelser där ute i världen. Humle exempelvis, som enligt standardverket Svensk botanik från 1800-talets början, sägs göra underverk för bryggeriernas maltdrycker:

humle

Humulus Lupulus. Humle-ört

”Om Svensk Botanik icke alltid kan uppvisa föremål af den utmärktaste nytta, så ersättes stundom bristen af en och annan, såsom nu af Humle-vexten.”

”Under ekonomisk synpunkt betraktad, är Humle-vexten vigtig, sedan dess alkastning blifvit en nödvändighetsvara vid brygden af Malt-likörer. Sjelfva vörten såsom söt, eller dricka beredt utan Humle, skulle snart väcka ledsnad, då deremot tillägget af humle genom sin egen kryddaktiga beska gör det både smakligare och helsosammare till bruk som maltdrycker i allmänhet.”

 

Testa du med, klicka på länkarna och upptäck vad KB:s samlingar kan bjuda på i form av öl, Oktoberfest och Bayern!

Men glöm inte att måttfullhet är en dygd, samlingarna erbjuder även tips till ett nyktert leverne.

Tillägg: Skriften Bayerskt öl som läkemedel saknas dessvärre fortfarande i KB:s samlingar.

Publicerat i Samlingar | Etiketter , , , , , , , , , , | Lämna en kommentar