Månadens förstaupplaga: ”Björnjägarens son” av Karl May (1892)

I ett uppslagsverk stöter jag på en häpnadsväckande uppgift. En författare vars böcker trycktes i 200 miljoner exemplar! Det är den för mig helt okände tysken Karl May (1842-1912).

May skrev ungdomsböcker i vilda västern-miljöer och hälften av de där 200 miljoner exemplaren gick utanför hemlandet. På KB har vi många av hans böcker, de har titlar som ”Bland turkar och djävulsdyrkare”, ”Winnetous testamente” och ”Old Shatterhand och Yumaindianerna”. ”Björnjägarens son” kom ut i 13 andra utgåvor under årens lopp, den sista 1966.

km-01

200 miljoner tryckta böcker är ofantligt mycket. Nyfikenheten leder mig ner i magasinen för en titt på de äldsta bevarade svenska utgåvorna. Den första titeln heter ”Björnjägarens son” och gavs ut 1892 av Wilhelm Billes förlag. Omslaget och illustrationerna är gjorda av konstnären Emil Åberg (1864-1940), som går att hitta i flera skönlitterära verk. Han finns representerad med sin konst vid Nationalmuseum, men han går till historien som mannen bakom de första svenska tecknade filmerna. 1916 gjorde han tre kortfilmer, nämligen ”Lille Kalles dröm om sin snögubbe”, ”Herr Klot, herr Spindelben och lilla fröken Synål” samt ”Mäster Tricks äventyr”.

km-03

Jag måste också nämna bokens översättare Ellen Bergström (1856-1903). Jag hittar några enstaka titlar som hon översatte, men även en liten broschyr som hon själv skrev: ”Huru skall kvinnan bäst kunna bidraga till höjande af familjens ekonomi?” från 1892. En bättre ekonomi var möjlig om kvinnan sänkte hushållens kostnader (spara, inte slösa), men också hittade någon extrainkomst. Hushållsarbete var det naturliga valet, men ”hvar och en får ockra med de pund, hon fått af vår Herre”.
Litterärt arbete borde inte vara uteslutet: ”Men har en kvinna verkligen något godt att säga, några nya tankar att komma med och gåfvan att kläda dem i en behaglig form, bör hon ej rygga tillbaka vare sig för kritiken eller för en gammal fördom; har skaparen hos henne nedlagt en guldålder, är det hennes rätt så väl som hennes plikt att låta den springa i dagen, till nytta och glädje för hennes medmänniskor och till hennes egen och hennes familjs fromma.”

km-02

Ellen var gift med bibliotekarien Richard Bergström, en av August Strindbergs arbetskollegor under dennes tid på KB. Bergström var en bibliotekarie av den hårda skolan, till nya kollegor sa han: ”Gif [låntagarna] ett par af de begärda böckerna och säg att resten inte finns. För resten begriper dom inte hvad dom läser.”

Tillbaka till May. ”Björnjägarens son” handlar om indianen Winnetou och tysken Old Shatterhand på äventyr i vilda västern. Den är sammanbunden i en volym med ”Öknens ande” från samma år och samma förlag. Den sista May-boken jag hittar är ”Svarte mustangen” från 1977. Underhållningslitteratur från förr kan ju dö ut för att de med tiden blir helt oläsliga, men May var seglivad. Om han är helt bortglömd i Tyskland vet jag inte.

km-4

 

Det som förvånar mig mest bland bokhyllorna är att KB faktiskt har mycket facklitteratur om May, t.ex. “Karl May und seine Münchmeyer-Romane: eine Analyse zu Autorschaft und Datierung” av Ralf Harder och ”Karl May: Mensch und Schriftsteller; Tragik und Triumph” av Walther Ilmer. Vi har även nr 77 och 78 av ”Mitteilungen der Karl-May-Gesellschaft” från 1988. Det senaste som inkommit är Axel Delormers ”Karl May in Schweden” från fjolåret.

154px-KarlMay_RauppGårdagens JK Rowling var mer färgstark än dagens. May hade en bakgrund som kriminell småtjuv, men fick idén att bli författare under en fängelsevistelse. Han fick tjänstgöra i fängelsebiblioteket som hade 4000 volymer. Tänk vilken nytta bibliotek kan göra!

May förblev en drömmare som strödde lögner kring sig, ungefär som baron von Münchhausen. Han hade inget emot att läsarna trodde att det han skrev var självupplevt, att det var han som var Old Shatterhand. Mot slutet av hans liv började fasaden krackelera och det blev skandalskriverier, hälsoproblem och skrivkramp. Böckerna fortsatte dock att sälja. Ett par år innan han gick bort gjorde han en semesterresa till Amerika för att faktiskt se de miljöer han fantiserat om och livnärt sig på. Jag undrar vad han tyckte, var verkligheten bättre?

Idag är inte bara May helt bortglömd i Sverige utan också den genre han verkade i.

Fotnot.
”Germany’s best-loved cowboy”, Der Spiegel om Karl May.
Läsvärd är också ”Dagens fantasy har tagit över indianbokens roll” (Forskning & Framsteg 7/2013) där Yvonne Pålsson berättar om sin forskning om indianböcker.
Nils Forsgrens bok ”Omslagspojken – med David Ljungdahl & co i äventyrens värld” rekommenderas också, den handlar om liknande och samtida böcker.
Svensk sida om Karl May med betoning på serier: http://www.harnby.com/Seriesida/Winnetou.htm

Publicerat i Samlingar | Etiketter , , , , , , , , | Lämna en kommentar

Att gjuta olja på vågorna – marmorering i Hedbergs bokbinderi

Marmorering – färg på en trögflytande grund, som olja på vatten, i ett kar stort nog att rymma ett helt pappersark. Färgen formas till mönster med hjälp av olika redskap som arket doppas i.

Marmorerade papper av olika slag pryder många böcker i KB:s bokmagasin. I samlingen Hedbergs bokbinderi finns en del av papperslagret kvar – de vackra dekorerade arken har förvarats i buntar, mappar och rullar. I bok-delen av samlingen blir det extra tydligt på hur många sätt man kan använda marmorering som dekorationsteknik, och det är inte bara på papper.

Helklotband

Marmoreringstekniken kan även användas på textil och syns här på tre volymer helt klädda med klot.

Klotband

 

 

 

 

Helpappersband

Marmorerat papper i olika tekniker pryder dessa böcker.

Pappersband PappersbandDetalj

 

 

 

 

Halvband

Band med rygg och hörn av klot eller skinn med pärmöverdrag av marmorerat papper.

Snitt3 Halvskinnband

 

 

 

 

Snitt

Boksnitt, hastigt doppade i marmoreringsbad, förgyller dessa volymer.

Snitt2 Snitt1

 

 

 

 

Försättsblad

Försätts bak- och fram matchar ofta pärmarnas omslag men ibland är det ett helt oväntat färg- och mönsterval som döljs på pärmarnas insidor. Notera hur Hedbergs bokbindaretikett har valts med omsorg för att passa papperets färg.

Försätts1a

Försätts1b Försätts2b Försätts3b Försätts4b Försätts5b

 

 

 

 

 

 

 

Bokkassetter och andra lådor

Marmorerade papper passar utmärkt att klä kassetter, askar och lådor med.

Kassetter Lådor2 Lådor

Provböcker

Provböcker, från olika fabrikanter samt bokbinderiets egna, ger svar på frågan om vilket papper som har använts.

Provbok2 Provbok1

Publicerat i Samlingar | Etiketter , , , , , , , , , , , , | Lämna en kommentar

Modesty Blaise – en tidlös legend och serie-ikon

Det finns en serie som för mig och många i min generation, står över alla andra serier och det är så klart historien om Modesty Blaise av Peter O’Donnell.

Agent Modesty Blaise. Solna : Semic press, 1967-1969

Agent Modesty Blaise. Solna : Semic press, 1967-1969

Hon borde vara aktuellare än någonsin då berättelsen tar sin start i efterkrigstidens 1945 då flyktingströmmarna liksom idag var stora världen över. För det många kanske inte känner till är att det fanns en levande förebild till Modesty Blaise karaktär. Peter O’Donnell berättar själv om hur han en dag under sin tjänstgöring i Iran 1945, satt tillsammans med några andra soldater och åt sin dagliga fältranson, då det kom en mycket ung och smal flicka vandrandes. Hon gick med rak rygg trots sina trasiga kläder och runt hennes hals hängde ett hemmagjort vapen, synligt för alla att se. Hennes ursprung liknande inte de barn som de brukade se på flykt och hon talade inte heller arabiska. Hon slog sig ner en bit ifrån dem. Då de inte fick någon kontakt med henne mer än på avstånd, så ställde de ner mat på en sten mellan dem och kommunicerade med tecken att hon fick ta den. Hon var hela tiden mycket samlad medan hon åt maten och diskade sedan efter sig i floden bredvid och först när hon skulle gå så log hon mot dem och det leendet bar Peter O’Donnell sedan med sig. När han 20 år senare blev tillfrågad om att skriva en ny serie så var det henne han tänkte på och ville skapa en historia kring.

Bild hämtad från Modesty Blaise : 1963-1965 / [Peter O'Donnell, Jim Holdaway]. Malmö : Egmont Kärnan, 2005

Bild hämtad från: Modesty Blaise : 1963-1965 / [Peter O’Donnell, Jim Holdaway]. Malmö : Egmont Kärnan, 2005.

Modestys första offentliga framträdande i serieform, 14 maj 1963.

Modesty Blaise resa startar därför som föräldralöst barn, så traumatiserad av kriget att hon har glömt var hon kom ifrån, som rymmer från ett flyktingläger i Grekland. Hon vandrar runt i Nordafrika, mellanöstern och Sydeuropa.

Vid 12 års ålder möter hon sin läromästare, en judisk professor från Ungern vid namn Lob, i ett annat flyktingläger när hon räddar honom från att bli rånad. De slår sedan följe och det är han som lär henne allt hon behöver veta och kunna. Det är även han som ger henne namnet Modesty just för att det är motsatsen till den hon är. Sitt efternamn tar hon från trollkarlen Merlins läromästare i sagorna om Kung Arthur. När hon är 17 år så dör Lob i öknen under deras vandring mot Tanger och hon tar sig vidare ensam. I Tanger kommer hon i kontakt brottssyndikatet The Network (Firman) och det dröjer inte länge förrän hon klättrar i graderna.

Från Agent Modesty Blaise. Solna : Semic press, 1967-1969

Från Agent Modesty Blaise. Solna : Semic press, 1967-1969

Sin vän Willie Garvin möter hon i Sydostasien. Han är en utslagen och nergången thai-boxare som Modesty ser något i och löser ut honom från fängelset. Tillsammans blir de varandras vapendragare och vänner. De har aldrig någon sexuell relation utan det är en helt platonisk vänskap trots både Modesty och Willies övriga kärlekseskapader. För honom är hon ”Prinsessan”. Tillsammans fast på var sitt håll går de sedan i pension i England när Modesty är runt 25 år. Snart tar Secret service kontakt med henne via Sir Gerald Tarrant och hon och Willie gör uppdrag för honom.

Kvinna med rätt att döda / Peter O'Donnell ; från engelskan av Gabriel Setterborg Malmö : Bergh, 1970 ;

Kvinna med rätt att döda / Peter O’Donnell ; från engelskan av Gabriel Setterborg Malmö : Bergh, 1970 ;

Den första gången som den svenska marknaden fick möta Modesty var i bokform. Boken gavs ut 1965 på Hökerbergs förlag och var baserad på ett filmmanus och hade titeln Köpa henne går inte. Peter O’Donnell skrev 11 romaner samt ett flertal noveller om hennes och Willis äventyr. Den sista boken Den sista striden (1996) baseras på 5 noveller. I den så beskriver den första novellen hennes tid i Tanger med The Network. De tre i mitten är nutid och den sista framtiden. I den allra sista novellen är Modesty ca 55 år och Willie runt 67. Både Modesty och Willie dör och därmed så avslutade Peter O’Donnell berättelsen om Modesty Blaise liv.

 

Det går inte att berätta om Modesty utan att kort beröra de tecknare som arbetade med henne, alltid utifrån tydliga instruktioner från Peter O’Donnell. Han valde personligen ut James (Jim) Holdaway som den som skulle teckna henne i inledningsskedet. 1970 så kallades Enric Badia Romero akut in för att ta över. Romero var sedan den som tecknade henne under längst sammanlagd period och kan därför ses som Modesty Blaise huvudtecknare. Han arbetade med serien mellan 1970-1978 samt mellan 1986-2002 då serien lades ned efter Peter O’Donnells beslut. Andra tecknare som arbetat med serien under kortare perioder var John Burns, Patrick Wright, Neville Colvin och Dick Giordano.

Bild hämtad från Modesty Blaise : 1963-1965 / [Peter O'Donnell, Jim Holdaway]. Malmö : Egmont Kärnan, 2005

Bild hämtad från Modesty Blaise : 1963-1965 / [Peter O’Donnell, Jim Holdaway]. Malmö : Egmont Kärnan, 2005

Modesty och Willies avsked, 11 april 2001.

Självklart har vi det mesta om och med Modesty Blaise här på KB. Allt från böckerna till serierna med start i serien Agent Modesty Blaise till Agent X9. Mitt heta sommartips blir därför, om sommaren blir för varm och man vill söka sig lite skugga, eller för kall eller kanske bara för regnig och man vill slå bort en timme eller två så kan man alltid komma in till KB och beställa fram en av vår tids bästa seriehjältar och tillika hjälteikon (helt personlig reflektion förstås) och sitta i vår läsesal en stund innan man går ut i sommaren igen.

O'Donnell, Peter Modesty Blaise Stockholm : Alvglans, 1983-

O’Donnell, Peter Modesty Blaise Stockholm : Alvglans, 1983-

Publicerat i Samlingar | Lämna en kommentar

Bellman, dedikationer och en konserverad änka

Det fantastiska med att jobba på ett bibliotek som tagit emot pliktleveranser sedan sextonhundratalet är att här faktiskt finns böcker av svenska författare från sextonhundratalet och framåt. Man kan gå ner i magasinet och plocka fram böcker från Bellmans tid som han kanske själv hållt i. Som sedan kanske lästs av Gustav III. Som definitivt hållts i av Tessin då hans namnteckning finns i många av böckerna. Som till exempel den lilla skriften Evangeliska dödstankar av David von Schveidnits som är översatt till svenska 1757 av Carl Michael Bellman (1740-1795). Den har en fin dedikation till Bellmans mamma Catharina Bellman (1717-1765).

IMG_0384IMG_0385

Samma år gav Bellman ut en annan översättning Underwisning, lämnad af en fader åt sin son, som företar sig en lång resa av Sylvestre Dufour. Denna bok tillägnade han sin farbror Jacob, som var konsul i Cadiz, i förhoppning om att farbrodern skulle bekosta resa och uppehälle åt honom så att han skulle kunna resa utomlands. Förhoppningarna verkar dock inte ha infriats.

IMG_0609   IMG_0610

1758 ger han anonymt ut en dikt med namnet Tankar om flickors ostadighet. Den handlar om hur flickor i överklassen lever sina liv och orsakade en del rabalder. KB:s exemplar av den här skriften har ett i mina ögon mycket vackert band med tillhörande kapsel.

IMG_0622 IMG_0620

Bellman var känd och populär redan under sin samtid. Han var en underhållare och uppträdde ofta på krogar och liknande etablissemang men han var också uppskattad i finare kretsar. Han var hovskald och gynnad av Gustav III. Han hade dock lite svårt att bli publicerad och det kan ha att göra med att han inte stod på så god fot med Johan Henric Kellgren som stod högre i rang vid hovet. 1783 kom i alla fall Bacchi tempel med sånger om medlemmar i den påhittade Bacchi Orden där man för att bli medlem måste ha hittats minst två gånger full i en rännsten. Det är en fin bok med noter och vackra illustrationer.

IMG_0624 IMG_0625

1790 kommer Fredmans epistlar ut. Det är då tjugo år sedan Bellman började skriva på den.

IMG_0633 IMG_0635

Han har nu blivit god vän med Kellgren som skriver ett förord till boken. I gengäld dedicerar Bellman epistel nummer 80 till Kellgren. Året efter följs epistlarna upp av Fredmans sånger.

IMG_0618   IMG_0662

Jag reagerar på mönstret på ryggarna till de här banden. Jag känner igen det då jag intresserat mig för bokbindare Christopher Schneidler och det här är det mönster han använde då han band böcker åt Gustav III. Schneidler dog dock 1787 så han kan inte ha bundit de här banden. I Fredmans sånger står det i en notering att den bundits av Johan Carl Caloander. Vem var då Caloander och hur kommer det sig att han har likadana stämplar som Schneidler? Om det är så att flera olika bokbindare bundit åt Gustav III med likadana stämplar så kan jag ju haft helt fel när jag trott att de andra banden bundits av Schneidler. Jag söker Caloander i litteraturen och det visar sig då att han konserverade Schneidlers änka. Det var en relativ vanlig företeelse på den här tiden att man gifte sig med en änka för att kunna ta över sin företrädares verksamhet. På det viset tog han även över Schneidlers stämplar och kungen kunde fortsätta få böcker med det utseende han var van vid. Caloander tog så småningom över Schneidlers roll både som hovbokbindare och ålderman i bokbindarskrået.

IMG_0629 IMG_0630

Bellman verkar inte ha varit särskilt bra på att hantera pengar. Han drog på sig stora skulder och hade stor del av sitt liv gäldenärer i hälarna.  Hans hälsa var inte heller lysande. Han var förmodligen alkoholist och hade dessutom problem med lungorna.

IMG_0636

Konungens död och minne, på klago-dagen, den 6 junii 1792. Upläst uti Augusti-orden, af C.M.B. Stockholm, tryckt hos Anders Jacobsson Nordström, 1792.

När Gustav III blev skjuten förlorade Bellman en beskyddare och livet blev riktigt svårt för honom. Han hamnade en period på gäldstuga för sin oförmåga att betala sina skulder. Han dog 1795 och lämnade en utblottad änka efter sig. Efterfrågan på att konservera poetänkor var nog inte så stor.

51337745-mZHPn

Bellman har blivit bokstöd i design av Jan Landqvist. Finns att köpa i KB-butiken.

 

 

Publicerat i Samlingar | Etiketter , , , , | Lämna en kommentar

Djävulen sitter i detaljerna – i Hedbergs bokbinderi

Det är de små små detaljerna som gör det. Vi är noggranna här på KB med nationalexemplar och förvärv. Vi täcker inte över texter och bilder med exlibris eller annan märkning.  Vi försöker att bevara originalutformningen så långt det går. Därför är det inte utan glädje och stolthet jag noterar en gammal anvisning från KB till det anrika bokbinderiet Hedbergs.

Hedbergs detaljer detalj

I specialsamlingen Hedbergs bokbinderi som innehåller räkenskaper, brev, böcker, fotoalbum, skisser och inventarier från 1880-1960-talen finns flera bundna volymer med arbetsförteckningar. I arbetsförteckningarna kan man läsa vem som har beställt bokbinderitjänster, liksom vad och när. KB var återkommande kund hos Hedbergs och den 24 februari 1956 beställdes bland annat bokband till två volymer författade av den franska förläggaren Renouard:

Hedbergs detaljer

Renouard, Antoine Augustin, Annales de l’imprimerie des Alde, ou histoire des trois Manuce et de leurs éditions., A Paris, chez Antoine-Augstin Renouard. [De l’impremerie de Crapelet], 1803-1812

”Hel pergament” och ”röd skylt” står det i anvisningarna, och här finns uppmaningen: ”Lossa försiktigt de vid omsl. klistrade sid.. De kan ha text även på baksidan.”.

Hedbergs detaljer 1 2Hedbergs detaljer röd skyltHedbergs detaljer exlibris

 

 

 

 

De två pergamentbanden återfinns i utländska raritetssamlingen, närmare bestämt i den Sohmska samlingen. De har rött titelfält, precis som det sägs i beställningen, och Hedbergs bokbindaretikett på insidan av frampärmen.

Hur var det då med de vid omslagen klistrade sidorna som skulle lossas försiktigt? Nja, de verkar snarast vara makulatur av ett annat tryck och ha använts i bokbinderiprocessen. Men omtanken om dem var sann och riktig!

Hedbergs detaljer text

 

 

 

 

 

 

 

Läs mer om omsorgen om detaljer i ”Gehennas eld åt alla dem som nyttjar kulspiss, snodd och gem”


 

Publicerat i Samlingar | Etiketter , , , , , , | Lämna en kommentar

Christopher Schneidler – kunglig bokbindare på Kungliga biblioteket

Jag är mer än lycklig, som lefvat i Tessins och Linnaei tid, då var alt lefvande och lustigt, Linnaeus skref, Salvius tryckte, och Tessin köpte. Bjerkander, C.

Citatet är hämtat ur Kerstin Ekmans bok Då var allt levande och lustigt som handlar om Claes Bjerkander (1735-1795). Man skulle efter Salvius tryckte kunna ha lagt till …och Schneidler band. Det här inlägget kommer att handla om Christopher Schneidler (1721-1787) men han kom från en riktig bokbindarfamilj. Innan honom fanns hans pappa Abraham Schneidler och hans farbror Jakob Schneidler och innan dem deras pappa som flyttade in från Tyskland. Bokbinderier på den här tiden var ofta ganska små verksamheter. Det var familjeföretag och om man ville bli bokbindare utan att vara född i en sådan familj var bästa chansen att hitta en bokbindaränka att gifta sig med. Christopher ärvde både sin far och sin farbror så han hade ett bättre utgångsläge än många andra. Det var ett skråyrke och en lång väg till mästarskap. Först fick man gå i lära 3-5 år. Därefter skulle man avlägga ett gesällprov. Gesälltiden var sedan tre år.

Christopher blev mästare 1746 och hans mästarprov var en bibel på tyska som är tryckt 1736. Bandet skänktes tio år senare till kronprinsen, sedermera Gustav III. Bandet är av ljust kalvskinn med rikligt med gulpräglingar. I mitten på fram- och bakpärmen står namnet Jehova med hebreiska bokstäver inuti en sol. Den har titeln Biblia på ryggen. Det här sättet att dekorera på läder med täta guldmönster i geometriskt avgränsade former kallas för gyllenläderstilen. När boken överlämnades till kronprinsen var det med en dedikation.

IMG_0463IMG_0464

IMG_0467IMG_0469

1754 blev Christopher Schneidler hovbokbindare. Hans främsta kund bland kungligheterna var Drottning Lovisa Ulrika även om han också kom att binda en hel del åt Gustav III. Lovisa Ulrika hade ett eget band, som de flesta av hennes böcker bands i, som var av ljust kalvskinn. Ryggen är präglad i guldmönster. Det finns titelinformation på ryggen vilken är präglad i guld mot en röd bakgrund. Det finns också prägling på pärmens kanter, denteller. På framsidan finns Lovisa Ulrikas vapen präglat. IMG_0459

Det var bra för affärerna att vara hovbindare åt kungligheter då det även gav mycket andra affärer. Lovisa Ulrika var en storkund. Hon var intresserad av både kultur och vetenskap och dessutom en samlare så hon ville ha mycket böcker. Många av sina böcker fick hon efter att storköparen Tessin förköpt sig och tvingades sälja av sina samlingar för att betala sina skulder. Hon ville sedan ha dem ombundna i sitt eget band. Att vara kunglig innebär dock inte automatiskt att man är en bra betalare. Riksarkivet har fakturor från Schneidlers bokbinderi till Lovisa Ulrika. En faktura från 1767 på drygt 10.000 riksdaler delbetalades med 3.000.

WP_20160301_053

Kvitto på slutbetalning ser vi inte förrän tre år senare.

WP_20160301_055

Man får hoppas att affärerna som kungaglansen bidrog till gav bättre utdelning. I Ernst Brunners roman Fukta din aska är Bellman en av kunderna. Han har låtit binda in ett dedikationsexemplar som han tänker ge till riksrådet Erik von Stockenström i förhoppning om att få en mecenat.
Bandet var i röd marokäng med rika guldpressningar av Christoffer Schneidler.

Om ljusbrunt kalvskinn var vad som i första hand användes till Lovisa Ulrikas band så verkar det som om röd marokäng, som är getskinn, var det som ofta användes till Gustav III:s böcker. Ett praktband är Sweriges Rikes lag gillad och antagen på riksdagen åhr 1734 tryckt år 1736. Den är av rött getskinn och mönstret består av många små kronor inramade av blomstergirlanger. Tekniken att strö ut småmönster på det här sättet kallas semé. Boken överlämnades till kronprins Gustav på hans sextonårsdag 1762. På baksidan finns mitt på boken en stjärna omgiven av strålar omgivna av kronor. Fler bilder på det här bandet kan ni se på KB:s flickrkonto. 4997597227_f9ab4c5992_z

Alla Schneidlerband jag har sett har haft guldpressningar. Guldarbete innan förgyllningspressen var ett omständligt arbete med ett dyrbart material. Man arbetade med små stämplar och mycket tunt guld och det kunde ta flera dagar att färdigställa en pärm.

Schneidler var gift två gånger och hade sexton barn. Tre av sönerna gick i sin fars fotspår och en av döttrarna gifte sig med en bokbindare.

Källor:

Lindberg, Sten G.: Mästarband : Bokbindarmästareföreningen i Stockholm 350 år

Rudbeck, Johannes: Kristoffer Schneidler : en Stockholmsbokbindare för 150 år sedan

Rudbeck, Johannes: Svenska bokband under nyare tiden : bidrag till svensk bokbinderihistoria. 2, 1718-1809

Silfverstolpe, Gunnar M.: Bokbindare i Stockholm 1630-1930 : festskrift

Publicerat i Bakom kulisserna, Samlingar | Etiketter , , , , | Lämna en kommentar

Att gå upp i limningen – i Hedbergs bokbinderi

Att bli utom sig, brista ut, mista självbehärskningen – det är att gå upp i limningen.

LimningenFrampärmVi ser sällan prov på sådant beteende i arbetet med samlingar och bevarande. Böckerna däremot, kan av olika skäl få spatt och tappa det.  I arbetet med uppordningen av Hedbergs bokbinderi, närmare bestämt binderiets referensbibliotek, dök denna intressanta bok upp: Brassington, Historic bindings in the Bodleian Library Oxford, with reproductions of 24 of the finest bindings, fully described.,  London, 1891.

Som synes är boken trasig, limmet har släppt och fyller inte längre sin funktion. Eller som någon har noterat: ”det trådlösa bandet har sedan länge gått upp i limningen”…LimningenLimningenLapp

Historic bindings in the Bodleian Library finns också i KB:s samling av utländska böcker.

Publicerat i Bakom kulisserna, Samlingar | Etiketter , , , | Lämna en kommentar

Månadens förstaupplaga: Gösta Berlings saga 1891

Gösta Berlings saga är Selma Lagerlöfs debutroman och att den är en svensk litteraturklassiker råder det knappast något tvivel om. Romanen gavs ut för första gången 1891 på Frithiof Hellbergs förlag. Den vackre kvinnokarln som krökar bort sitt jobb som präst. Majorskan på Ekeby, Anna Stjärnhök, Sintram , Marianne Sinclaire, Dovres häxa, björnen på Gurlita klätt och alla dessa slädfärder över snön som glimmar frostig och vit. Ja, sagans karaktärer och miljöer känner vi väl till. Men hur väl känner vi till förstaupplagan, alltså själva boken? Har den slitits i takt med att sagans popularitet växt eller har man nött på andra utgåvor?

Förstaupplagans utformning

Omslaget till förstaupplagan av Gösta Berlings saga är svart. Så enkel i sin utformning för att omsluta en sådan mustig och färgstark berättelse. Men det är som att den blir mer elegant ju mer man tittar på den, och i sagan finns ju också mörka stråk. Så jag förlikar mig ganska snabbt med Göstas första tryckta skepnad.

Förstaupplagan av Gösta Berlings saga är utgiven i två delar, två band. KB har tre exemplar (A-C). Jag tar mig en titt på exemplar A och exemplar C, den sistnämnda är placerad i praktsamlingen tillsammans med exemplar B. Det två första iakttagelserna jag gör är att förstaupplagan inleds med: ”Äntligen stod prästen predikstolen”, och att delarna kostade 3 kronor styck. Om prepositionen har språkvårdarna uppenbarligen tvistat.

Exemplar AGösta Berling förstaupplaga 2016-06-16

I exemplar A har man bundit ihop de båda delarna och volymen är ganska hårt åtgången. Läsningen eller kanske snarare hanteringen av boken har satt spår, det syns att den har lagats flera gånger.

 

 

 

 

Gösta Berlings saga anteckning i förstaupplaganExemplar C

I Praktsamlingens exemplar har, enligt notering i boken, Selma Lagerlöf skrivit namnet Sofie Wester med sirliga bokstäver på frampärmens insida. Plötsligt börjar historiens vingar slå och kännas. Slå upp nyfikenhet men även fascination. Närmare än så kan man nog inte komma en död författare, handstilen är nog den närmaste gränsen. Men vem var Sofie Wester? Noteringen avslöjar vidare att Sofie Wester var värmlänning precis som Selma Lagerlöf och att hon varit på en tillställning hos gruvingenjör Otto Gumaelius där Selma Lagerlöf läst högt ur manuset till Gösta Berlings saga. En litterär afton på en värmlandsgård målas upp för min inre syn. Långa gardineGösta Berlings saga anteckning översiktr och pelargonier i fönstren. Ord som flödar – på värmländska. I Elin Wägners biografi Selma Lagerlöf. Från Mårbacka till Jerusalem får vi snart reda på att Selma Lagerlöf är god vän smed Ottos fru Gundla Gumaelius. De bor på Rocklunda gård i Sörmland dit Selma Lagerlöf reser för att skriva klart Gösta Berlings saga. Hon var där från januari 1891 till sommaren samma år. Men vilken relation Selma Lagerlöf har till Sofie Wester är fortfarande höljt i dunkel. Någon som vet? Berätta, berätta!

Först publicerad i tidskriften Idun

Att Gösta Berlings saga gavs ut för första gången 1891 är bara delvis sant. Men det var då den gavs ut för första gången i sin helhet. Fem kapitel hade tidigare publicerats i tidskriften Idun. Selma Lagerlöf vann nämligen Iduns stora litterära pristävling med dessa kapitel.

Idun1

Idun2

Vackra omslag till andra upplagor av Gösta Berlings saga

Senaste utgåvan av Gösta Berlings saga kom ut nu i vår på Truts förlag. Amandah Andersson har illustrerat omslaget. Kul att jämföra första och senaste upplagan!

Gösta Berling senaste utgåvan1 Gösta Beling senaste utgåvan2

 

 

 

 

 

 

 

Här är några äldre utgåvor. Om illustrationer och omslag till andra utgåvor av Gösta Berlings saga har kollegan Ann-Charlotte Knochenhauer skrivit här.

Gösta Berling blått omslagGösta Berling tredje upplaganGösta Berling omslag landskapGösta Berlings saga är ett mästerverk

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Sagans platser på riktigt

Vissa av platserna i Gösta Berlings saga har verkliga förlagor. Nedan kan ni bekanta er med några av dem.

Lövdala – Mårbacka (Selma Lagerlöfs hem, numera minnesgård)

Ekeby – Rottneros

Broby – Sunne

Fors – Björkefors herrgård (numera i fotbollstränaren Sven Göran ”Svennis” Erikssons ägo)

Löven – Fryken

Ekeby – Rottneros

Gurlitta klätt – Tossebergsklätten

Svartsjö – Östra Ämtervik.

I Östra Ämtervik finns en hembygdsförening som ger ut tidskriften Östemtingen. Den tar ibland upp lite kuriosa om Selma Lagerlöf och hennes romankaraktärer.

 

Publicerat i Bevarande, Samlingar | Lämna en kommentar

Hedbergs bokbinderi – ett manifest

”…mina kolleger och jag ska göra allt vad vi kan för att skapa ett manifest över namnet Hedberg”

Orden är Uno Willers, riksbibliotekarie år 1969 då Hedbergs bokbinderi förvärvades till KB genom köp av fru Greta Hedberg, dotter till Arvid, en av två bokbindarbröder; Gustaf Hedberg, 1859-1920 och Arvid Hedberg, 1872-1949.

Hedbergs bokbinderi är en specialsamling, en så kallad ÖSK-samling, och har signum 288 He 3.
Den innehåller räkenskaper, brev, böcker, fotoalbum, skisser och inventarier från 1880-talet till 1969 då bokbinderiet upphörde.

Just nu pågår ett bevarande- och uppordningsprojekt i samlingen. I ett första skede rengör, sorterar och kapslar vi papper, böcker och annat material som har med bokbandsproduktion att göra. Vi återkommer snart till det. Under tiden ger vi ett smakprov på de inventarier som medföljde bokbinderiet. Håll till godo!

marmoreringsutrustning

Marmoreringsutrustning

Baltiska

Låda från Baltiska utställningen

ensamstämpel2

Stämpel

guld

Uppsamling av bladguld

mallar

Mallar

skyltdetalj

Skylt

skåpdetalj

Möbel, detalj

stämpellådor

Lådor till stämpelskåp

Stämpeldetalj

Klichéer

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Lästips om samlingen:

Lindberg, Sten G., Hedberg, Gustaf (Svenskt biografiskt lexikon; artikeln innehåller även uppgifter om Arvid H. samt om bokbinderiets vidare öden fram till KB:s köp.
Lindberg, Sten G., Gustaf Hedberg. (Biblis 1963/64, s. 191-252.)
Åkerström, Sture, Gust. Hedberg hovbokbinderi i Kungl. biblioteket. (Biblis 1971, s. 97-38.).
Åkerström, Sture. Ett apropå till utställningen ”Gust. Hedberg, hofbokbindare, Stockholm”. (Notiser från riksbibliotekarien 1971:3, s. 14-16.)

Publicerat i Bakom kulisserna, Samlingar | Etiketter , , , , , , , , | Lämna en kommentar