Månadens förstaupplaga: Le Dictionnaire des idées reçues (1913) av Gustave Flaubert

För att uppmärksamma lexikonet – som förärats med en egen dag i oktober (16/10) – kändes det lämpligt att låta månadens förstaupplaga bli just ett lexikon, om än ett synnerligen litterärt sådant. Bland de texter som den franske författaren Gustave Flaubert (1821-1880) vid sin död lämnade ofullbordade efter sig återfanns manuskript till ett underhållande litet uppslagsverk med titeln Le Dictionnaire des idées reçues (svensk titel Lexikon över vedertagna åsikter); ett slags satiriskt konversationslexikon över tidsandan med uppslagsord om skilda ämnen*:

BOKTRYCKARKONSTEN – Underbar uppfinning. Har gjort mer ont än gott.

DILETTANT – Rik man med abonnemang på Operan.

FRANSKA AKADEMIEN – Tala illa om den, men försök om möjligt att bli medlem av den.

MONARKI – Den konstitutionella monarkin är den bästa av republiker.

OST –  Citera Brillat-Savarins aforism: ”En dessert utan ost är en enögd skönhet.”

dictionnairenyDen första separata utgåvan utkom 1913 i sammanställning av E. L. Ferrère. Det var också Ferrère som 1910 upptäckte texten bland Flauberts kvarlåtenskap i samband med sina efterforskningar för boken L’esthétique de Gustave Flaubert, även den utgiven 1913.

Men Ferrère, som visserligen var först med att kopiera Flauberts manuskript, var i själva verket inte den första att publicera texten. I sitt förord konstaterar han kort och – får man anta! – besviket att han inte längre kan presentera en tidigare outgiven text för läsarna. Förläggaren Louis Conard, som hade tillgång till Ferrères kopia och arbetade med en utgivning av Flauberts samlade verk, hade valt att redan 1910 inkludera Flauberts lexikon som ett slags appendix till den likaså ofullbordade och postumt utgivna romanen Bouvard et Pécuchet (svensk titel Den eviga dumheten : berättelsen om Bouvard & Pécuchet, 2006).

Flauberts lexikon har tydliga släktskap med Bouvard et Pécuchet – en roman som verkligen kan beskrivas som encyklopedisk – vilket sannolikt var ett argument för Conard. Ferrères utgåva fick vänta ett par år, men kompletterar å andra sidan sin föregångare genom att förse den med en lång inledning, kommentarer och noter, samt tydliggöra var Flaubert har gjort överstrykningar och tillägg i sin text.

sida1Textens efterliv i form av tolkning, utgivning och översättning har ytterligare komplicerats av att det faktiskt finns tre manuskript (bevarade på stadsbiblioteket i Flauberts hemstad Rouen), vilka genom åren har lästs, behandlats och satts samman på olika sätt i ett flertal utgåvor. Det syns inte minst i de två svenska översättningar som har gjorts, först av Bengt Holmqvist (Tidens förlag, 1958)** och därefter av Hans Johansson (Bakhåll, 2008). En ytlig jämförelse visar att den äldre utgåvan innehåller betydligt färre uppslagsord än den senare.

framsidorny

Till vänster: utgåva från Tidens förlag (1958) i översättning av Bengt Holmqvist och illustrerad av Mark Sylvan. Till höger: utgåva från Bakhåll (2008) i översättning av Hans Johansson. Omslagsbilden: fotografi av Félix Nadar.

Samtliga omnämnda utgåvor finns att konsultera på KB för den som vill träda in i Flauberts encyklopediska universum. Avslutningsvis, vad var egentligen den moderiktiga 1800-talsfransosens åsikt om lexikon?

LEXIKON –  Säg om dem: ”De är bara gjorda för okunniga.”


 

Noter:

*Samtliga exempel på svenska är hämtade från Hans Johanssons översättning (Bakhåll, 2008).

**Även utgiven i antologin Satiricon: de elaka böckernas bok i urval av Bengt Holmqvist (Tidens förlag, 1958).

Det här inlägget postades i Samlingar och har märkts med etiketterna , , , , , , , , . Bokmärk permalänken.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *