Extremer på bokhyllan

Genomsnittsboken på KB är 2,5 cm tjock och mäter grovt skattat 24 x 19 cm. Men omväxling förnöjer, även på bokhyllan. KB har trots allt 2,9 miljoner böcker, och vad vore samlingarna utan sina extremer?

Extremt liten

Världens minsta bok, enligt egen utsago. Den här lilla polyglotten (det vill säga flerspråkiga boken) med bönen Fader vår på sju olika språk, mäter endast några millimeter och är placerad tillsammans med ett förstoringsglas i ett etui. På insidan av etuiet kan man läsa ”Das kleinste Buch der Welt mit dem Inhalt ”Das Vater Unser” in 7 Sprachen” . Boken saknar både tryckort och tryckår (av utrymmesskäl får man förmoda).

Extremt stor

De allra största böckerna måste av utrymmes- och bevarandeskäl ligga ned på hyllan och går under formatbeteckningen liggfolio.

Här är ett fint flerbandsverk om Pompeiji av Niccolini från 1854-1890:
Le case ed i monumenti di Pompei disegnati e descritti. Varje volym mäter 63 x 45 cm och är knappa decimetern tjock.

Att lyfta en sådan bjässe ur hyllan är en specialoperation i sig, jag rekommenderar en insatsstyrka på minst två personer. Uppslagen mäter boken drygt 90 cm så vill man studera detta verk och dess vackra illustrationer krävs en rejäl skrivbordsyta. KB:s Specialläsesal har utrustningen som krävs.

Extremt gammal

Den första bok som trycktes i Sverige är som bekant Dialogus creaturarum et moralizatus från 1483. Den bok som visas här nedan är dock ännu äldre och har även den svensk anknytning; tryckt i Nürnberg 1481 med texter av heliga Birgitta – Die Burde der Welt.

Så här skriver Klemming om verket i Sveriges bibliografi 1481-1600:

”Denna lilla, ytterst sällsynta bok, som är en öfversättning af
Onus Mundi – ett utdrag ur Birgittas revelationer –, är sannolikt
den äldsta tryckta skrift, som tillhör Sveriges literaturhistoria. Kgl.
Bibliotekets exemplar är utmärkt vackert, prydt med röda, målade
initialer, paragrafer etc, alldeles som i samtida handskrifter.”

Extremt utstyrd

Många böcker i samlingarna är av enkelt snitt, t ex biblioteksbanden. Andra tar ut svängarna ordentligt. Ett exempel är C. A. Lundbergs mästarprov från 1863. Lundberg har med detta band velat visa allt sitt hantverkskunnande och skicklighet och resultatet är ett band som sticker ut, på flera sätt. Till att börja med är boken mycket stor, en så kallad liggfoliant.

Färgvalet är ovanligt; lila skinn med accenter i svart, grönt och guld. Pärmarna är uppbyggda i plastik, alltså med tredimensionell effekt. De är rikt dekorerade; stämplade, målade, förgyllda, ornerade. Små beslag av metall skänker extra glans och hörnbeslagen som bär upp hela bandets vikt vid liggande förvaring är lustigt nog gjorda av infattade pärlor. På bakpärmen har en pärla mycket riktigt gått sönder. Inlagan är Fidanzas Recueil de têtes choisies de personnages illustres från 1785.

Extremt omtryckt – och omtyckt

En del böcker utkommer en enda gång och aldrig mer. Andra har turen att bli så omtyckta att de trycks om och om igen, uppdateras och ges ut i nya upplagor. Ett sådant exempel är Tryggve Gulbranssens Det blåser från Dödingfjäll. I en äldre samling av svenska romaner räknar jag till hela 34 upplagor. Med den 34:e upplagan från 1944 hade man kommit upp i 36 500 tryckta exemplar. Förlaget ber nästan om ursäkt för framgången i ett citat på baksidestexten:

””Talet om att Björndalsböckernas framgång i norden tyder på dålig smak, är dumt snobberi. Den stora allmänheten har rätt att välja den litteratur den behagar, och väljer den aldrig sämre än i fallet Gulbranssen, så kan man vara glad. Trygve Gulbranssen menar något med sina böcker, och man är glad åt hans framgång. Han förtjänar den.”(Carl Larsson i By i Gefle Dagbl.)”