Kungliga bokbindare: Hans Christopher Richter

Richter föddes 1756 i Åbo. Han var son till en garvare så han fick med sig kunskap om skinn hemifrån. Han gick i lära i Åbo men verkade sedan många år i S:t Petersburg innan han flyttade till Stockholm. Han fick dispens från att göra mästarprov när han kom till Stockholm där han sedan fick en framgångsrik karriär.

Signerat band

Det kan vara svårt att avgöra vem som har gjort ett band eftersom de oftast inte är märkta men det här exemplaret av andra delen av Linköpings bibliotheks handlingar som trycktes hos D.G. Björn i Linköping 1795 är faktiskt märkt.

Den har ett rött helskinnband av getskinn med en tunn spetsmönstrad ram på främre och bakre pärmen. På ryggen är den mönstrad med en fågel, en vas, en orm, en korg med blommor samt ett grönt titelfält.

 

 

 

 

På insidan av den främre pärmen finns en märkning som säger Inbund: hos Rickter. Rudbeck beskriver i Svenska bokband under nyare tiden detta som Hans Christopher Richters stämpel. Här ser vi också inre denteller med à la grecquemönster. Inre denteller är en mönstrad bård på insidan av pärmen på formeringarna, dvs den del av pärmen som skjuter ut utanför bokblocket.

Etruskisk stil

Mönster med figurer som fåglar och vaser återkommer hos Richter. Ett annat exempel är bandet till Predikningar och skrifte-tal av Carl Gustaf Ekmanson. Det är ett brunt marmorerat helskinnband, kalvskinn, med vacker guldtryckt dekor på både rygg och pärmar. Det kallas  ibland etruskisk stil när man har en sådan här  dekoration på kalvskinnsband som man marmorerat med hjälp av syra.

Gustaf IV Adolfs monogram av sammanställda ornerade G och A under kunglig krona är blindpressad på främre pärmen. Det är en diskret ganska liten och blindpressad stämpel på ett i övrigt rikt dekorerat band. Om man tittar noga på monogrammet kan man ana lite glitter. Det känns underligt att det inte skulle vara förgyllt när resten av bandet är så rikligt gulddekorerat. Kanske har någon skrapat bort förgyllningen. Kanske efter statskuppen där Gustav IV Adolf blev avsatt.

Grönt skinn

Kalvskinnband som ovan kunde ofta få behålla sin bruna färg men mönstras på andra sätt som marmorering. Getskinnbanden däremot färgades ofta i starka färger. Rött var vanligt men det kunde också vara grönt, gult eller blått. I The whole art of bookbinding beskrivs hur man färgar skinn grönt. Man använder sig av ett färgämne som heter verdegrease och görs av koppar. Det såldes i kakor som sedan löstes upp i vitvinsvinäger. Man börjar med att skölja skinnet med utspädd pottaska och färgar det sedan tre gånger med den gröna vätskan.

Ett exempel på ett grönt helskinnband av get från Richters verkstad är Skördarne av Joh. Gab. Oxenstierna. Den är tryckt hos Johan Pehr Lindh 1796. Den är dekorerad med en något tillplattad à la grecqueram på främre pärmen omgiven av girlanger. På ryggen har den ett mönster med fontän, vas och fågel.

Färgen har blekts betydligt på ryggen på det här bandet. På främre och bakre pärmen är färgen dock strålande. Boken har förmodligen stått i en hylla där omgivande böcker skyddat sidorna men ryggen utsatts för olämpligt ljus.

Palmblad på kalvskinn

The family expositor or a paraphrase and version of the New Testament är ett verk i två band som har bundits i brunt kalvskinn. På de här banden har man behandlat skinnet för att åstadkomma olika bruna nyanser i ljusare och mörkare fält. Bokbindaren har arbetat i nivåer så bandet har upphöjda partier. Banden är dekorerade med ramar av palmettbårder både i blindtryck och guldtryck. Palmett är en diminutivform av palm och mönstret föreställer stiliserade palmblad. De svenska palmetterna hade ofta fem uppåtriktade blad över en triangelform.

Ryggarna är översållade med guldtryckt dekor på fält i olika nyanser av brunt. Titeln är guldtryckt på gröna titelfält.

En snygg detalj tycker jag är hur de mönstrade inre dentellerna matchar den yttersta ramen på främre och bakre pärmen.

Man kan tycka att det här bandet är lite för mycket. Jag har funderat en hel del vem det kan vara avsett för. Det har ingen ägarmärkning men det behöver inte betyda att den inte beställts av någon som ville ha just ett sådant här utseende. Men det förekom också att bokbindare köpte inlagor och band in och sålde direkt. Det handlade då ofta om religiös litteratur, biblar, psalmböcker och kalendrar som användes för husbehov. I det här fallet är det fråga om nya testamentet bearbetad för familjebruk så det skulle ju kunna passa. Fast den är på engelska och bandet är mycket på­kostat så den är inte för vem som helst. Jag funderar på om bandet kan vara avsett som en provbok för att visa upp de stilar och tekniker man hade att erbjuda på verkstaden.

Förgyllda och målade snitt

Ett betydligt modestare band finner vi på den här bibeln som är tryckt hos Samuel Rumstedt i Stockholm 1813. Det är ett rött skinnband med gulddekor och på ryggen hittar vi Oskar I:s monogram. Längst upp på ryggen ser vi en vanlig pärmskada som uppstår om man tar ut böckerna från hyllan genom att ta tag i ryggens övre del.

Liksom de övriga böckerna som beskrivs i det här inlägget har den här förgyllda snitt. Förutom det dekorativa har förgyllningen också en praktisk effekt då det skyddar snitten mot damm och är lätta att torka av. Det är därför förgyllning av övre snittet är det vanligaste. Det är ju ovanifrån damm söker sig in i boken. Om de övriga snitten också är förgyllda är det främst av dekorativa skäl.

Det speciella med den här boken är att om man vinklar boken lite framträder ett målat motiv på framsnittet. Här kan du läsa mer om framsnittsmålningar.

Källor:

Hedberg, Arvid. Stockholms bokbindare 1460-1880: anteckningar. Bd 2, Tiden från omkring 1700 till 1880. Stockholm, 1960.

Lindberg, Sten G. Mästarband. Stockholm: Bokbindarmästarefören. 1980.

Rudbeck, Johannes. Svenska bokband under nyare tiden: bidrag till svensk bokbinderi­historia. 2, 1718-1809. Stockholm: Fören. för bokhandtverk, 1913.

Sinclair, Hugh. The whole art of book­binding: The whole process of marbling paper. Austin, Tex.: W. Thomas Taylor, 1987.

Sjögren, Arthur & Rudbeck, Johannes. Svenska kungliga och furstliga bokägaremärken in­klusive dedikations- och donationsexlibris: med över 900 avbildningar. Stockholm: Lagerström, 1915.

Det här inlägget postades i Okategoriserade. Bokmärk permalänken.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *