Bantings kur mot korpulens

Du har längtat och väntat – äntligen är fettisdagen här! Fritt fram att avnjuta en semla. Då dammar KB olägligt nog av en gammal skrift om William Banting, bantningsdieternas fader. 

Problemet med att äta rätt och nyttigt brottas vi ständigt med och dieterna och dess profeter kommer och går. Låt oss gå tillbaka till rötterna och den engelske begravningsentreprenör som satte ett namn på vår strävan att krympa i omfång. Nuförtiden säger man kanske inte att man bantar utan det mer klädsamma ”komma i form”.

William Banting (1796-1878) hade länge försökt gå ned i vikt i takt med att hälsan sviktade. Han hade prövat alltifrån mindre matportioner till motion, men allt var förgäves. Först då läkaren William Harvey tog emot honom vände det. Harveys kostråd ledde till att han under ett år gick ner från 92 till 71 kilo. 1863 publicerade han broschyren ”Letter on Corpulence Adressed to the Public (fulltext)” där han beskrev sin förvandling. Banting-kuren blev omtalad och populär och i Sverige skrev läkaren Edward Edholm en skrift kallad ”Bantings kur mot korpulens” som Norstedts gav ut 1866. Det är denna skrift vi här presenterar.

Vad åt då Banting? Så här såg hans matsedel ut, direkt ur Edholms bok:

  • Frukost: 8-10 lod kött af oxe eller får, njure, kallt kött af hvad slag som helst, (med undantag af fläsk), stekt fisk, en stor kopp thé utan socker eller grädde, 2 lod skorpor eller rostadt bröd.
  • Middag: 10-12 lod fisk (med undantag af lax) kött (som ej är för fett) grönsaker af alla slag (med undantag af potatis, palsternackor, rofvor och morötter) fågel eller villebråd, fruktkompott (ej mycket sockrad); till maten ett par lod rostadt bröd; till dryck 2-3 glas godt Bordeaux eller Bourgogne, Sherry eller Madeira. Portvin, Champagne, Porter och Öl ej tillåtne.
  • På eftermiddagen, om han så önskade, 4-6 lod frukt, ett par skorpor och en kopp té, på samma sätt som på morgonen.
  • Aftonmål: 6-8 lod kött eller fisk (som till middagen) och 1 ä 2 glas rödt vin.

Kostdoktorn har tittat på dieten med nutida ögon och kallar den för en lågkolhydratkost med ganska mycket fett (och alkohol). Översatt skulle 8-10 lod vara mellan 120-150 gram kött, fisk eller bacon. Den röda tråden är undvikandet av kolhydratrika produkter.

Edholm går mycket noga igenom både kropp och näringslära och varför den Bantingska kuren fungerar. Här tappar han bort mig, men den som kan sin näringslära hänger nog med då Edholm diskuterar respirationsmedel och plastiska näringsmedel. Jag noterar att han nämner att på landsbygden äter man mycket potatis, bröd, gröt, smör och mjölk och ändå ”höra Bantingsfigurerna bland denna befolkning till sällsyntheterna.” Skriften stryker dock under att det är vad man äter som betyder mest. Bantings motionerande motverkades av att han åt fel och hade genetiken emot sig.

Boken har med tre svenska exempel på bantare inklusive författaren själv. Edholm rekommenderar den Bantingska kuren på följande vis:

Min öfvertygelse är, att man kan äta hvad som heldst och huru mycket som heldst, om man endast afhåller sig från de ofta upprepade ämnena mjölk, smör, mjukt bröd, potatis och andra rotfrukter, sötsaker, mjölkrätter, oljeämnen, punsch och bier och jag tror att hvar och en som lider af fettma med trygghet kan begagna en sådan regime.

Denna skrift har KB digitaliserat, du kan ladda ned den och bilda dig en egen uppfattning. Det är märkligt att läsa en 151 år gammal skrift som handlar om något så bekant men uttrycker sig på ett så annorlunda sätt. Här är Edholms beskrivning av hans bantande:

Otaliga gånger varnades jag af vänner och bekanta, ja till och med läkare att afbryta densamma, man berättade historier om en mängd personer, som blifvit förstörda deraf, men jag lät icke afskräcka mig, då mitt sunda förnuft sade mig att det omöjligen kunde vara skadligt att afhålla mig från en del ämnen, som många personer aldrig förtära; huru många finnas icke, som aldrig äta bröd, andra tåla ej smör, åtskilliga finnas som icke äta potatis och andra, som aldrig smaka sötsaker och ändå må de väl. Jag fortfor emedlertid med min kur och gör det ännu och prisar den dag då jag började därmed.

Nere i magasinen hittade jag andra broschyrer från samma era som inte är digitaliserade.

Doktor Wilhelms Ebsteins ”Om korpulens och dess behandling enligt fysiologiska lagar” (1883).

Franz Otto Händels ”Att förekomma och bota besvärande fetma äfvensom överdrifven magerhet, efter fysiologiska, kemiska, dietetiska och medicinska föreskrifter; jemte tobakens inflytande på feta och magra” (1851).

Professor Niemeyers ”Nya botemedlet mot fetma enligt det såkallade Bantingssystemet” (1866).

Och slutligen Leon de la Panouses ”Anvisning att förekomma och bota fetma” (1845).

För den som vill ”banta på KB”, eller bara fördjupa sig i ämnet, saknas inte litteratur!

Kanske har du tappat lusten att äta den där semlan. (Vi har tidigare skrivit om kung Adolf Fredriks sista måltid i En tisdag till semlans ära.) Eller så tänker du att om man inte heter Ture Sventon så är fettisdagen bara en gång om året. Och att semlan kan ersätta all den alkohol William Banting drack varje dag.

PS.
KB har tjänsten eBooks on demand (EOD) som är ett europeiskt samarbete. Dessa digitaliseringar, och andra som KB har gjort, hittar du på sidan http://www.kb.se/samlingarna/Digitaliserat/

 

Det här inlägget postades i Samlingar och har märkts med etiketterna , , , , , , , , , . Bokmärk permalänken.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *