Recueil des Factums – ett stycke fransk rättshistoria

Kungliga bibliotekets specialsamling Recueil des Factums består av 39 band fyllda med franska rättegångshandlingar, s.k. factums, från 1600- och 1700-talen. Under rubriken ”factum” (eller ”mémoire” som också förekommer) ryms egentligen en ganska brokig skara rättsliga dokument: memorandum, försvar, vittnesutsagor, brev, domar med mera. Det franska nationalbiblioteket (BNF) har som väntat en omfattande samling factums från 1600-talet och framåt, med den stora majoriteten producerad på 1800-talet. Men att även KB:s samlingar innehåller en rik mängd tidiga franska factums – huvudsakligen härstammande från Carl Gustaf Tessins bibliotek* – är troligen mindre känt för de flesta.

IMG_3940

I KB:s årsberättelse från 1915 (s. 28) står det att läsa att samlingen föregående år förtecknades av ”extra biträdet Brulin” i enlighet med det franska nationalbibliotekets katalog över motsvarande samling, dvs. Augustin Cordas Catalogue des factums et d’autres documents judiciaires antérieurs à 1790 (1890-1936, 10 vol.). När Brulin jämförde samlingen mot denna katalog visade det sig dessutom att KB:s samling ”innehåller ett betydligt antal av dessa ’Factums’, som icke finnas i Frankrikes förnämsta bibliotek”.

IMG_3825

Spridda tryck med brett register

Den rättshistoriska bakgrunden till dokumentens tillkomst kan spåras till att advokater i Frankrike successivt uteslöts ur den juridiska processen genom två kungliga förordningar, l’ordonnance de Villers-Cotterêts (1539) och l’ordonnance de Saint-Germain-en-Laye (1667). Det innebar i praktiken att advokaten fråntogs möjligheten att muntligen företräda den anklagade inför rätten. På så vis uppstod ett behov av skriftliga redogörelser av fakta, factums, författade i syfte att påverka domslutet positivt. Ur detta behov växte sedan en heterogen textgenre av försvars- och smädeskrifter fram, där såväl advokater som tvistande parter och vittnen kunde fatta pennan. Stilistiskt kan texterna därmed variera ganska kraftigt, från den juridiska retorikens sakliga argumentation till den mer eller mindre ogenerat subjektiva inlagan.

Men bruket av dessa texter, liksom deras med tiden tilltagande popularitet, är också intressant ur ett mediehistoriskt perspektiv. Till en början rörde det sig om handskrivna dokument, enbart ämnade för bruk inom rättssalen. Under 1600-talet blev det allt vanligare att trycka och mångfaldiga factums för att närstående och en intresserad allmänhet skulle kunna följa med i processerna, men det var först under l’Ancien Régimes sista decennier (tiden alldeles före revolutionen) som rättsfall systematiskt började publiceras för den läsande allmänheten.

Skrifterna fick stor spridning, skulle produceras snabbt och blev en god affär för många tryckare. De utgjorde med andra ord ett viktigt opinionsbildande medium i en socialt och politiskt omvälvande tid; ett medium som märkvärdigt nog fortsatte att nyttjas genom hela 1800-talet, trots tidningarnas växande roll och trots att advokater i Frankrike återfick befogenheter att plädera i rätten. Allmänhetens intresse för rättsfallen (i synnerhet om de berörde förnämt folk och kända affärer) lär också ha påverkat texternas uttryck. Målet hade alltid varit att övertyga, men inför en utvidgad läsekrets med kraft att sätta press på makten blev det förstås särskilt angeläget att framkalla känslor och engagemang hos läsarna. Rättsfallen kan därför vara relevanta studieobjekt även ur en litterär synvinkel.

IMG_3929

Några nedslag i samlingen

För att enbart nämna ett par exempel ur KB:s samling factums kan man här bland annat ta del av en större mängd dokument – däribland en brevsamling – rörande den högljudda rättsprocessen kring jesuiten Jean-Baptiste Girard och den unga Catherine Cadière, en andlig lärjunge med dragning åt mysticism. Girard anklagades för att på olika sätt ha utnyttjat Cadière, som i sin tur anklagades för häxeri (se band 21). Processen, som ägde rum 1731, drevs på av en uppeldad allmänhet och kom att få symbolisk betydelse i de ideologiska stridigheterna mellan jesuiter, jansenister och intellektuella.

Det tryckta ordet var i 1700-talets Frankrike underkastat hård censur, vilket givetvis påverkade både författare och tryckare. I denna kontext kan det vara intressant att läsa tryckaren och bokhandlaren Claude-François Jores polemiska skrift riktad mot Voltaire, där han kräver författaren på ekonomisk ersättning. Detta efter att Jore tryckt ett flertal av Voltaires skrifter anonymt, anhållits för att klandestint ha utgivit hans Lettres philosophiques (1733) och slutligen berövats sin yrkestitel. Jores Mémoire… contre le sieur François-Marie de Voltaire (1736) hittas tillsammans med Voltaires svar i band 36.

IMG_3773

Kanske kan det vara passande att avsluta med en skrift av mer anekdotisk karaktär? Det factum som syns här ovan, från mitten av 1700-talet, är signerat en Mademoiselle Petit, dansös vid Parisoperan, som efter osedlighetsanklagelser uteslöts ur truppen. Det är med ett ganska konstlat språk som Petit söker upprätta sin heder. I första paragrafen kan man läsa denna odysseiskt klingande mening:

Jag är den dansös som enligt utsago ertappades under Operans scen så som Venus & Mars avslöjades i Vulcanus nät inför den samlade Olympens ögon.

Lite väl konstlat kanske, för det rör sig sannolikt om en satirisk text skriven av pjäsförfattaren Abbé de La Marre. Texten återkommer, bland annat, i dennes Œuvres diverses (1763). ”Mlle Petits” inlägg, som jag slog upp av ren tillfällighet, håller som dokument förvisso inte för granskning, och blir därmed av mindre värde för den rättshistoriska forskningen. Men underhållningsvärdet är desto större! Och texten – som finns i band 39 – kan tjäna som exempel på genrens popularisering, kommersialisering och släktskap med den litterära produktionen under denna tid.

Den som vill söka i samlingen använder KB:s äldre kortkatalog plåten. Som specialsamling hittas den inte under sitt ämnessignum (127 Juridik) utan under sin specifika beteckning 288 Te 1 Tessin, C.G.: Recueil des factums i den systematiska katalogen för specialsamlingar. Korten är ordnade alfabetiskt efter den berörda parten. Längst ner syns uppgift om band- och sidnummer, samt motsvarande uppgifter i BNF:s katalog om nämnda factum återfinns där.

mazarin

*   För den som vill läsa mer om C. G. Tessin och andra boksamlare som har berikat KB:s samlingar rekommenderas Sten G. Lindbergs Givarna gjorde biblioteket : några 1600- och 1700-talssamlingar som bildar huvuddelen av Kungl. bibliotekets äldre litteratur (särtryck ur Biblis, 1976).

Källor:

Corda, A. Catalogue des factums et d’autres documents judiciaires antérieurs à 1790. T. 1-10 (1890-1936)

Fleuriaud, G., ”Le factum et la recherche historique contemporaine. La fin d’un malentendu?”, Revue de la BNF 1/2011 (n° 37) , p. 49-53 

Kungl. bibliotekets årsberättelse, 1915 (vol. 1913-18)

Maza, Sarah C. Private lives and public affairs: the causes célèbres of prerevolutionary France (1993)

Recueil des factums., T. 1-39 (1660-1780)

Det här inlägget postades i Samlingar och har märkts med etiketterna , , , , , , . Bokmärk permalänken.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.