Agaton Sax lever än

sax-2

Innan året är slut måste vi uppmärksamma en jubilar. Vi lyfter på plommonstopet och tänder pipan för Agaton Sax, Byköpings smartaste privatdetektiv och redaktör för lokaltidningen. I år är det 60 år sedan Nils-Olof Franzéns ”Agaton Sax klipper till” gavs ut. Det var den första boken i en serie på elva om Byköpings smartaste privatdetektiv. Det blev även två tv-serier och en långfilm. I alla böckerna stod Åke Lewerth för teckningarna.

I en intervju i DN 1/2 1980 så förklarade Franzén ursprunget till figuren. Efter ett par vuxenromaner vile han skriva en deckare, men det lossnade först då han ändrade målgrupp till barn. Namnet Agaton tog han från Agatha Christie, en av hans favoritförfattare. ”Jag ville däremot inte skriva en vanlig, förenklad deckare utan snarare en kärleksfull parodi på deckare”, sa han. I intervjun sa han sig ha idéer för mer Agaton Sax-böcker, men så blev det inte. Den sista boken blev ”Agaton Sax och den mörklagda ljusmaskinen” från 1978. Till saken hör att Franzén skrev faktalitteratur också, men aldrig jobbade heltid som författare.

Idag hittar man bara Agaton Sax på mycket välsorterade bibliotek och antikvariat. Visst är det orättvist att den gode Sax inte fick samma uppmärksamhet som Ture Sventon, en detektiv som för det mesta bara käkade semlor och åkte på flygande mattor?

Tidens tand gnager på allt. Det fina med ett nationalbibliotek är att vi sparar på allt sådant som är bortglömt, det finns i underjorden i väntan på att återupptäckas. Då är kanske inte syftet att läsa Agaton Sax från pärm till pärm utan att lägga det bredvid Mästerdetektiven Blomkvist och dra ett streck* till Lassemajas detektivbyrå.

Exemplet här är barnböcker, men det kunde lika gärna ha handlat om fåglar, husmanskost, mopeder, vett och etikett … du väljer själv som låntagare.

*”Dra ett streck” är förstås bildligt talat, gör du streck i våra böcker eller på läsesalsborden kommer våra vakter och tar dig i örat. Och Franzen heter förstås Nils-Olof, inte Nils-Åke som det först stod.

Tillägg 160701
Ett halvår efter detta blogginlägg stöter jag av en slump på en intervju med Franzén i nr 7/1986 av Bokposten, Kamratpostens medlemstidning för bokklubben. Han säger att han älskar författare som Agatha Christie, Georges Simenon och Selma Lagerlöf (”Som människotecknare är hon vida överlägsen Strindberg.”). En av de lyckligaste stunderna i hans liv var när han som liten pojk fick Jules Vernes ”Den hemlighetsfulla ön” som lästips av skolbibliotekarien i Boden. ”Det var de mest fantastiska teckningar i den, det var en upplevelse utan like, gud vad spännande det var!”
Han började med skrivandet redan som 12-åring och fram till pensionen gjorde han det på sin fritid. Han beskrivs som en ”älskvärd äldre herre med ett varmt leende och en humoristisk glimt bakom glasögonen.”
Intervjun slutar med att Franzén säger:”Vad vore livet utan böcker?”

Det här inlägget postades i Samlingar och har märkts med etiketterna , , , . Bokmärk permalänken.

2 kommentarer till Agaton Sax lever än

  1. Lars Ragnar Forssberg skriver:

    När jag som ung glop började på radion 1969 var Nils-Olof Franzén chef. Han var en av dem som formade den moderna radion. En arbetsmyra, humanist och lärdomsgigant.
    Hans kunskaper spända över vida fält. Hans energi var omåttlig. Han cyklade alltid till och från Radiohuset. Det sades att han led av kronisk sömnlöshet. Han botade den med att skriva böckerna om Agaton Sax och lärda verk om Molière, Mozart och många andra. Tyvärr tror jag att det inte tillverkas så många av Nils-Olofs sort längre.

    • Mathias Lindquist skriver:

      Tack!
      Jag hittade inte så mycket om Franzén så alla pusselbitar är välkomna.
      Vi har 155 verk av honom, inräknat olika utgåvor av samma bok, men det är ändå mycket och Agaton Sax-böckerna är en bråkdel. Jag får känslan av att allmänbildad är en blygsam beskrivning av honom.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.