Vem var John Baskerville?

Vi tar ju som ni vet inte bara emot pliktexemplar och har hand om bibliotekets samlingar här på Enheten för bevarande och nybindning utan vi håller då och då även visningar för olika grupper. I en visning för en av Stockholms konst och designskolor pratade vi om typografi. Vi bestämde att vi skulle berätta lite om varsin typograf som har haft en historisk betydelse. Mitt val blev John Baskerville. En man från Worcester England, född 28 januari 1706 och död 8 januari 1775.

(c) Birmingham Museums and Art Gallery; Supplied by The Public Catalogue Foundation

(c) Birmingham Museums and Art Gallery; Supplied by The Public Catalogue Foundation

Många historier berättas om hans liv och inte minst om hans död. Den första jag hörde var att han inte bara var ateist utan han levde även i synd med sin hushållerska. När han dog så kunde han därför inte begravas i vigd jord utan blev begravd balsamerad, stående under en väderkvarn. När väderkvarnen revs så köptes hans döda kropp av en man som sedan visade upp liket mot betalning. Denna historia lät väldigt märklig, om än inte otroligt spännande, och den var framförallt motstridig då jag på andra ställen läser att han var gift. Jag söker vidare och hittar en historia som ska vara den ”sanna” historien om vad som hände John Baskerville efter hans död och den är nästan ändå märkligare.

Att han var ateist verkar klart och han ville och kunde därför inte begravas i vigd jord. Han lät därför bygga ett litet mausoleum i sin trädgård där han sedan begravdes. När hans fru gick bort såldes huset vidare. 1821 skulle den dåvarande ägaren av tomten gräva en kanal och upptäckte då kistan av bly. De väntade ett tag på att någon skulle göra anspråk på kroppen men ingen kom. Då uppstod frågan, vad skulle man göra med Baskervilles kropp?

Man öppnade kistan och där låg han, mycket välbehållen, som balsamerad. Men det luktade inte så bra så den stängdes snart igen. Då han varken velat eller fick ligga på kyrkans mark så återstod problemet. Det beslutades då att kistan skulle ställas i ett förråd och det sägs att man kunde få se den i utbyte mot en peng. Efter 8 år i förrådet så flyttades kistan vidare till en rörmokare vars namn var John Marston. Han lät än en gång öppna kistan för att låta en lokal konstnär teckna av kroppen. Dessvärre innebar kistöppningen denna gång att kroppens skick började försämras då den utsattes för luften och därmed började att lukta än mer än tidigare.

Marston var inte helt bekväm med att ha kistan i sitt hem och tog sedemera kontakt med en bokhandlare som sade att han kunde ta hand om kroppen. Hans familj hade nämligen en familjegrav där det vore en ära om Baskerville kunde få ligga. Under mycket smussel (då kyrkan fortfarande inte tillät ateister att vila i kyrkans mark) lyckades han att ställa in kistan i graven och satte sedan in en notis i tidningen om att Baskerville nu var begravd någon helt annanstans. Men många undrade vad som egentligen hade hänt med kroppen och 1892 tog en man som hette Talbot Baines Reed saken i egna händer och lät öppna familjegraven. Man öppnade kistan än en gång och konstaterade att Baskerville låg i den för att sedan plombera den och stänga graven samt sätta en plakett på utsidan. Den löd:”In these catacombs rest the remains of John Baskerville, the famous Printer”.

1890 så förstördes dock kyrkan. Än en gång så skulle Baskervilles kropp flyttas, och nu flyttade man in kroppen till ett gravvalv under ett kapell och satte upp en ny plakett på väggen. Men även denna kyrka revs och man valde då att sätta igen valvet. Plaketten sitter kvar bakom en vägg och Baskervilles kropp vilar fortfarande där. Efter en lång resa så fick han till slut ro på en plats som inte tillhörde kyrkan.

Baskervilles livsverk

Men vem var han då, denna man? Baskerville stod under sin verksamma livstid i skuggan av den mer kända Caslon. Men han har senare blivit erkänd som en betydelsefull innovatör inom typografin. Han startade sin karriär och kunde bygga upp en förmögenhet, genom sin skicklighet i en speciell lackteknik som kallas ”japanning”. Det var en metod, med ofta svart lack, som var mycket populär under 1700-talet och som användes i Europa för att bearbeta trämöbler så att de skulle efterlikna äldre japanska möbler.

1750 hade han skrapat ihop tillräckligt med pengar för att satsa på tryck och typografi. Han började experimentera med papper, typer och tryck. Då han ville att allt skulle vara perfekt och han inte gått i skola, utan var självlärd, var han inte rädd för att förändra, bryta traditioner, tänka nytt och utveckla. 4 år senare så hade han producerat sitt första egna typsnitt tillsammans med en man som hette John Handy och som kom att arbeta nära honom i 28 år.

Baskerville Vergilius första sida

Baskerville var en perfektionist och utvecklade hela tiden sina tryckmetoder på olika sätt. Ett exempel på detta är bläckfördelningen. Ett annat område som han arbetade med att förnya var pappret och papperskvaliten. Samtida med Baskerville fanns en man från Kent som hette James Whatman och som hade tagit fram en pappersteknik som var unik där de trådar i pappret som brukar ligga parallellt istället var vävda. Resultatet blev ett papper som var mjukare och där trycket inte behövde vara så hårt för att skapa ett jämnt bläcktryck över sidan. Det var Baskerville som sedan kommersialiserade den här typen av papper. Den första kompletta boken tog så lång tid som 7 år att trycka och kom ut 1757. Det var en klassiker av Vergilius, en av de gamla romerska diktarna. Den följdes sedan av ett femtiotal andra klassiker.

Baskerville Horatius 1

Att hans drivkraft inte var pengar och att han satte perfektionismen högt visar anteckningar där man kan läsa vad han tog betalt för sina tjänster. Medan priset för tryck hos en vanlig tryckare i England på den här tiden låg runt 18 shilling per ark så tog han 3 pund och 10 shilling per ark. Det var väldigt mycket pengar på den tiden vilket innebar att det var få som vände sig till honom för hans tjänster. Men att vara nytänkande och innovativ var inte populärt hos de andra tryckarna. Han blev därför utstött och illa omtalad. Det sägs att ingen annan tryckare i England köpte eller använde sig av honom eller hans typsnitt under 150 år. Rykten gjorde till och med gällande att hans tryck kunde skada ögonen om man läste det. Utomlands blev han dock både omtalad och beundrad av bland andra både Fournier och Bodini.

1758 blev han tryckare åt Universitetet i Cambridge. Här kunde han ägna sig åt det som sedan har kallats för hans mästerverk, en Bibel i folio-format helt med hans egen teknik och typsnitt, den utkom 1763. 1775 så importerade en man som hette Henric Fought, kunglig tryckare under Gustav III och från början en av Linnés lärjungar, ett set av Isaac Moore´s kopia av Baskervilles typsnitt. Det sägs att Sverige var det första land utanför England som kom att använda Baskervilles typsnitt.

Baskerville Vergilius text

1909 så kom ”The Baskerville revival” då Stephenson Blake Foundry släppte en limited edition av Baskervilles typsnitt och 1915 så producerade Morris Fuller Benton ett typsnitt som utgick från Fry´s version av typsnittet. Under 1920-talet så tog Bruce Rogers, en amerikansk typograf, Baskervilles typsnitt och arbetade med det under sin tid på Harvard University Press, efter att han upptäckt det i en liten bokhandel i Cambridge.

Baskervilles arbetsmaterial, såsom stämplar och matriser, donerades så småningom till Cambridge University Press 1953.

Baskervilles typsnitt

Han är känd för att vara den som introducerade det moderna typsnittet med fokus på kontraster mellan tunna och breda linjer i texten, tydliga avsmalnade seriffer (den lilla ”klack” som avslutar bokstavsstapeln) samt att han ändrade axeln på de rundade bokstäverna till att bli mer vertikala för att skapa tydlighet, enkelhet och en ren form. Typiskt för honom är stora böcker med stora marginaler, tryckt på ett fint papper och med ett mycket bra tryck. I dag finns mängder av varianter på Baskervilles typsnitt och det är ett typsnitt som oftast används till brödtext. Typsnittet har förändrats mycket från det som Baskerville själv tog fram men genomgående har det känts igen på att stora J har så mycket sväng att det sträcker sig ner under grundlinjen samt bokstaven Q:s kraftiga svans. Ett annat utmärkande drag är att bokstaven C har seriffer både uppe och nere, T har vida armar samt att bokstaven E:s nedre arm är utsträckt.

Baskerville Vergilius text 2

Typsnittets betydelse kan inte nog poängteras. Det finns en undersökning gjord som visar att en läsare är 1.5% mer benägen att hålla med en text som är skriven i Baskervilles typsnitt i jämförelse med 5 andra utvalda typsnitt, där Comic Sans fick sämst resultat. Ett typsnitt kan även inspirera mästerverk då det sägs att Arthur Conan Doyle tog namnet Baskerville till Hound of the Baskervilles från Baskervilles typsnitt då det användes i Strand Magazine där Sherlock Holmes först publicerades som serie mellan åren 1891-93.

Jag avslutar med att konstatera att Baskerville har fångat min uppmärksamhet. Inte hade jag kunnat ana att så mycket kunde dölja sig bakom ett par bokstäver…

 

Vill passa på att tipsa om serien Typo på SR. Här om Baskerville.

http://sverigesradio.se/sida/avsnitt/120386?programid=4387#

Det här inlägget postades i Bakom kulisserna, Samlingar och har märkts med etiketterna , , , , , . Bokmärk permalänken.

En kommentar till Vem var John Baskerville?

  1. Pingback: Vi måste prata om William Morris | Om samlingar och bevarande

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.