Dårhuset som kreativ frihetsborg? Om galenskap och kvinnliga genier

I år har tre böcker om mentalsjukhuset Beckomberga utkommit: Sara Stridsbergs roman Beckomberga – ode till min familj om 13-åriga Jackie som besöker sin pappa Jimmie Darling på dårhuset, Anna Jörgensdotters romanfantasi Drömmen om Ester om konstnären Ester Henning som levde största delen av sitt liv inlåst på Beckomberga, samt idéhistorikern Karin Johannissons Den sårade divan – om psykets estetik, en närstudie av författaren Agnes von Krusenstjerna (1894-1940), konstnären Sigrid Hjertén (1885-1948) och poeten Nelly Sachs (1891-1970) som alla tillbringade långa perioder på Beckomberga. Boken bygger på sökande i arkiv och sjukjournaler för att förstå vad som hände ”fallen” Agnes von K, Sigrid H och Nelly S.

ode        WP_20151005_002 (3)

Den kvinnliga galenskapen är tveklöst snävare villkorad än den manliga, konstaterar Johannisson. Samtidigt visar hon utifrån dessa kvinnoöden hur den galna kvinnan kunde använda sin diagnos som spel med olika identiteter och masker under vilka hon kunde skaffa sig ett visst manöverutrymme. Agnes von K ligger i badet och röker, klär sig i queergestalt och klagar över att sköterskorna saknar sex appeal. Nelly S läser beundrarpost och gestaltar sig som en bräcklig, älskvärd drottning iklädd sitt pärlhalsband. Även Sigrid H uppträder som en diva i dyra modeklänningar och hattar, är vasstungad och flirtar skälmskt med de unga underläkarna. Alla tre är skarpa själviakttagare. Men medan både Agnes von K och Nelly S är högproduktiva under sina intagningar kan Sigrid H omöjligt arbeta i sjukhusmiljö, och hon dör i sviterna efter en misslyckad lobotomi 1948. För de andra två är inlåsning på dårhus paradoxalt nog en frihet – bara här kan de leva ut alla mörka känslor. Agnes von K begär frivilligt intagning för att ”vila eller rasa ut”. Nelly S kallar dårhuset ”det gudomliga Beckomberga” och upplever det som sin stora trygghet i livet. Två diktsviter från Beckombergatiden får avgörande betydelse för hennes Nobelpris 1966, och som kavaljer på prisutdelningen tar hon med sig sin läkare.

Dårhusvärlden tillät alltså motmakt och för vissa kunde den fungera som en kreativ frihetsborg. Men psykiskt lidande i sig är knappast revolutionerande och ingen är kreativ under akut psykos eller abstinens. Myten om dåren som ett radikalt geni står likväl fortfarande högt i kurs. Kanske mer än någonsin idag när till och med traditionella frizoner för dårar som kulturlivet kräver smidiga och välanpassade personligheter. Men galenskapen, menar Johannisson, har blivit ett socialt kapital. Alla vill vara ”lite galna”, fast inte mer än att fortfarande räknas som normala.

agnes        skrivmaskin etc     nellys bokhylla

På KB finns personarkiv över Agnes von Krusenstjerna och Nelly Sachs. Agnes von Krusenstjernas samling består av brev, manuskript, dagböcker, juridiska handlingar, bouppteckningar och fotografier med mera. Det märkvärdiga med Nelly Sachs samling är att den, utöver efterlämnade papper, även innehåller en rekonstruktion av hennes lägenhet på Bergsundsstrand med allt från hennes bibliotek och möblemang till personliga ägodelar. Arkivet donerades 1971 till KB av Nelly Sachs nära vänner, paret Margaretha och Bengt Holmqvist, vilka enligt testamentariskt förordnande fick ansvaret för författarens kvarlåtenskap.

25 november föreläser litteraturforskaren Daniel Pedersen i hörsalen på KB om Nelly Sachs författarskap – Från blå blommor till svarta rosor. Vill du kika in i Nelly Sachs-rummet? SVT visar inslag från detta speciella rum i programmen: Hemliga Svenska Rum – Kungliga Biblioteket: den underjordiska lägenheten och litteraturprogrammet Babel som i säsongens näst sista avsnitt har intervjuat Karin Johannisson. Ytterligare tips för intresserade är Aris Fioretes bildbiografi Flykt och förvandling: Nelly Sachs, författare, Berlin/Stockholm.

 

Det här inlägget postades i Pliktflöde och har märkts med etiketterna , , , , , , , , , , , . Bokmärk permalänken.

2 kommentarer till Dårhuset som kreativ frihetsborg? Om galenskap och kvinnliga genier

  1. Johan Henric Kellgren skriver:

    Man äger ej snille för det man är galen.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.