Månadens skadade bok #10

En välskött bok, hanterad med varsamhet och förvarad i rätt miljö, håller för många års användning. Men så går det inte alltid till. I den här serien lyfter vi fram och diskuterar olika skador på böcker, varför de uppstått och vad de innebär. En för varje månad, hämtade ur våra samlingar.

Revor bok

Oktober 2015 – Revor och repor

Släckta lampor och ungefär 19 grader celsius. Den relativa luftfuktigheten balanserar stadigt kring 50%. Ljudet absorberas av den stora mängden papper. Tiden tycks stå still i magasinen. En hel del material klarar sig i den här miljön lite bättre undan tidens tand. Den där tanden kommer vi inte riktigt helt undan men vi gör såklart vårt yttersta för att bevara allt material för framtiden. Men vad ska man tro när man ser rivmärken längs pärmen på ett skinnband? Har vi ett monster i våra samlingar? Förvisso huserar den onde i Djävulsbibeln, Codex Gigas. Man kan också bekanta sig med en kakodemon i Vlyssis Aldrovandi patricii Bononiensis Monstrorvm historia. Mänger av oknytt och diverse bestar döljer sig i samlingarna. Vem är den skyldige?

Revor och repor på böcker finns det gott om och i synnerhet på äldre skinnband. Många av reporna är så små att man inte tänker på dem, de uppfattas snarare som en del av bandets totala slitage. Sedan händer det att man stöter på revor som inte alls smälter in. Här har något ytterligare skett än att boken skjutsats fram och tillbaka över ett bord. Dessa revor har inte sällan uppstått i bokhyllan vid framtagning. I tätt packade hyllor gnids böckerna mot varandra, en ojämnhet på det intill stående pergamentbandet kan karva ett litet spår i ett mjukt skinnband. Men nu handlade det ju om extra stora revor, demoner och allt som hör till, eller?

Nej, vi får nog lägga vidskepligheten åt sidan. Större spår och märken i böcker uppkommer ofta när någon av grannböckerna har spännen av metall monterade på pärmarna. Även hörnbeslag i metall kan vara väldigt vassa. Beroende på hur hyllan är utformad kan också den ha åsamkat skadan om boken ifråga stått placerad längst ut på ett hyllplan. Att ta fram ett skinnband, eller andra band i känsliga material, kan alltså vara ganska knepigt och särskilt när de också är lite tyngre. Försiktighet och tålamod hjälper en bit på vägen. För i övrigt behöver bokband med spännen och/eller metallutsmyckningar lite mer luft runtomkring sig. Ett skyddande hölje i form av en boksko eller kapsel eliminerar risken vid hantering.


Boken på bilden finns i Roggebiblioteket och i Libris:

Sverikes rikes lagh-böker, som äre, landz lagh, stadz lagh, Vplandz lagh… , Meurer, Stockholm 1666

 

Det här inlägget postades i Bevarande och har märkts med etiketterna , , , , , , , , , . Bokmärk permalänken.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *