Möte med Sockenkataloger 288 So 2

Som ny på enheten Bevarande och nybindning har en spännande värld öppnat sig. I magasin på magasin, hyllmeter efter hyllmeter finns böcker och berättelser med sina egna historier. Men allt är inte bara skönlitterära mästerverk som ska tas om hand och sparas till eftervärlden. Här ryms så mycket annat. Ett av de mindre projekt som jag blivit satt att reda upp är samling Sockenkataloger 288 So 2, vilket är en förteckning över mikrofilmade kyrkoarkiv. I rader ligger häften i olika färger som berättar varje sockens egen kyrkohistoria. Här finns beskrivet på vilken mikrofilm och vart i den som man kan hitta den information som man söker efter.

12023250_10153119193888309_2136764007_n

Varje socken i de olika länen har en egen sockenkatalog som ska märkas med ett signum samt få en stämpel som visar att den tillhör KB för att sedan kapslas in länsvis och sättas upp på sin egen plats i ett magasin. De olika socknarna kan täcka lite olika tidsepoker, men som regel omfattar de tiden mellan slutet av 1600-talet fram till 1920. Häftena har alla samma innehåll där man först möts av en kortare historik och en karta över länet med dess socknar. Efter det följer en schematisk bild över den aktuella socknens kyrkoarkiv där bland annat uppgifter såsom husförhör, flyttning och nattvard är beskrivna med ett diagram.

Bläddrar man till slutet av varje häfte så hittar man kyrkoarkivets övriga handlingar. Det innehåller sådant som berör annat än vilka som har fötts och dött i socknen. Här redovisas vart man kan hitta information kring märkliga händelser, lösdrivare och barnhusbarn.

12083957_10153125369333309_1816215162_n

Även om man inte hittar uppgifter, utan enbart hänvisning, till vilka som bodde i torp och på gårdarna så kan man få en förståelse och en inblick i arbetet med den tidiga folkbokföringen.

Så tidigt som 1596 beslöt Uppsala Domkapitel att prästerna i alla socknar skulle genomföra så kallade husförhör vars uppgift var att inte bara folkbokföra de boende i socknen utan framförallt att förhöra dem kring deras kunskaper om Luthers lilla Katekes och den kristna läran. Prästen sparade sedan informationen om sina medlemmar i så kallade husförhörslängder.  När 1626 års kyrkolag och Konventikelplakatet (1726) kom så ålades prästen dessutom att husförhören noga måste nedtecknas då det ansågs straffbart för de boende i socknen att inte medverka. 1749 så inrättades Tabellverket och den information som socknens präster samlade in skulle nu årligen, från och med 1752 vart tredje år, redovisas och sparas. Det är detta som ligger till grund för den samling av mikrofilomer som finns bevarade och som dessa häften som jag nu sitter och signummärker och kapslar är en förteckning över.

En liten skärva av historien som är nog så viktig att ta hand om och förvalta för kommande generationer.

12053179_10153119193853309_2047318940_n

Bildtext: Baksida av häfte Sockenkataloger 288 So 2

 

Det här inlägget postades i Bakom kulisserna, Bevarande, Samlingar och har märkts med etiketterna , , , . Bokmärk permalänken.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *