Hemligheten bakom bokband som håller måttet

Linjaler, passbitar, passare, mikrometrar… Hur många mätinstrument använder egentligen ett bokbinderi? Vi har valt ut några måttstockar som brukas under tillverkningen av F-band och G-band.

Linjaler m.m,

Böcker kommer som bekant i alla storlekar, vilket är något vi ständigt blir påminda om när skyddsomslag ska konstrueras och pärmar skäras ut till våra plikexemplar. De flesta av de böcker/tidningar/broschyrer m.m. som binds in varje månad är till sina dimensioner och behov inte identiska med varandra. Varje bok behandlas därför som det unika exemplar det faktiskt är, och behöver därför noggrant mätas.

Preferenser skiftar såklart från bokbindare till bokbindare, alla har sina personliga favorithjälpredor, men faktum är att alla verktyg på bilden, med sina olika egenskaper, fyller olika funktioner. Kräver situationen en lätt, tung, sträv, glättad eller böjbar linjal? Kanske vinklar måste kontrolleras? Hur tjock är den här pärmen egentligen? Passbit för ryggklot, javisst!

Det allra viktigaste instrumentet, ögonmåttet, finns dock inte med på bilden, trots att det används oftare än alla de andra varianterna.

Verktygstermer

A: Stållinjal 50cm, sträv  B: Aluminiumlinjal 30cm med skärkant och gummilist  C: Stållinjal 30cm, glatt  D: Plastlinjal 50cm, genomskinlig  E: Passbit för inslag  F: Passbit för ryggklot  G: Vinkelfot 45 grader  H: Vinkelhake 90 grader  I: Stållinjal 30cm, sträv  J: Mikrometer med mätklocka  K: Trälinjal 15cm, 1x1cm  L: Stållinjal 15cm, glatt  M: Bygelmikrometer  N: Plastlinjal 30cm, böjbar  O: Passare  P: Skjutmått för typsättning  Q: Skjutmått  R: Skärmatta med gradering

 

Det här inlägget postades i Bakom kulisserna och har märkts med etiketterna . Bokmärk permalänken.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.