Barnböcker vi minns

I helgen är det barnkulturfestival på Junibacken. Ett evenemang som kan tänkas locka KB:s framtida forskare. Och ja, vi har vårt glada barnasinne kvar och framförallt våra glada barnboksminnen. Här kommer våra favoriter bland barnböckerna. Håll till godo.

Målarmästare Munter  – Mathias favorit

av Helge Hall med illustrationer av Eva Wenzel-Bürger (Carlsen/if, 1978)

mathias

Detta var min favorit. Den gick igenom vad som hände om man blandade färger med varandra, vilket var oerhört fascinerande på den tiden.

En Björnberättelse – Peters favorit

av Ann- Madeleine Gelotte, 1986

Peter

Det är aldrig försent att hitta sin favoritbarnbok. Jag var 41 år när jag hittade denna pärla. En dag passerade den mitt skrivbord här på jobbet och fångade samtidigt min uppmärksamhet och hjärta. Jag önskar att det fanns människor som hittade alla vilsna och borttappade människor och tog med dem i sin gemenskap på samma sätt som i Björnberättelsen:

Lilla björnen lever hemma hos Emma och Oskar i deras dockskåp. Han sitter och ser på Björnkanalen dagarna i ända och blir uttråkad. Björnes magasin på repeat är ingen höjdare. Därför tar han saken i egna händer och gömmer sig i Oskars hink under spaden och får på så sätt följa med dem bägge ut till parken och sandlådan. De upptäcker inte honom och när de ska gå hem blir han kvar där. Efter en ensam natt med mycket vånda blir han funnen av en vit flodhäst som bjuder honom hem till de borttappade djurens hem i en stubbe. Där finns olika leksaksdjur som flodhästen hittat genom åren. I början längtar han hem för han är ju ändå Oskars och Emmas björn. Leksaksdjuren lever på att samla in borttappade saker från folk och om kvällen läser de i tidningen under annonserna ”förlorat” och ”borttappat”. De samlar också in mat som kommer ekorren och småfåglarna till gagn under vintern. En dag hittar råttan och pingvinen en halvt urdrucken läskflaska och ropar: Ikväll blir det fest! Och fest blir det. Alla har varsitt avbrutet sugrör och dricker. Det räcker även till isglass, som pingvinen gör dagen efter.

De gläds åt det lilla och har en enkel inställning till saker och ting precis som danska serien ”Rasmus nalle” har.

Loranga, Masarin & Dartanjang – Linnéas favorit

av Barbro Lindgren, 1969

Linnea omslag

När jag frågar min pappa vilken som var min favoritbok som barn nämner han genast den här. Och jag tror inte att det bara var jag som gillade den! Boken om stjärnfamiljen där alla får vara precis som de är har ett tema som fortfarande är aktuellt, och tilltalar tydligen inte bara barn. För vem skulle inte vilja ha ett garage fullt med vatten att simma omkring i? Eller gå omkring i morgonrock hela dagarna och äta chokladpudding med vispgrädde precis när som helst? Inte minst de roliga illustrationerna gör boken väl värd att bläddra i.

Hur gick det sen? boken om Mymlan, Mumintrollet och lilla My – Lindas favorit

av Tove Jansson, 1952

Linda

”Ack!!!!
När mjölken skulle hällas ur
så satt den fast, för den var sur!!
Men Muminmamman sa med kraft:
vi dricker hädanefter saft!!!!!!”
 

Vilken anarkistisk tanke för ett 70-talsbarn. Att få dricka saft – för all framtid!

Hur gick det sen? är boken om Mumintrollet som med mjölkflaska i hand på hemväg dras in i sökandet efter den försvunna Lilla My. Mumin tar sig bokstavligen genom sidorna där hål är urklippta på de mest sinnrika sätt, genom hålen syns detaljer från föregående och nästa uppslag i boken. Bilderna har mycket svärta och klara färger och jag minns att det var svårt att se sig mätt på alla detaljer och på den vackra handstilen. Vägen tillbaka till Muminmamman är krokig, dråplig och lite otäck, men när Mamman skymtar bakom det avklippta hörnet är lyckan fullkomlig. Roligast är det som alltid när Lilla My dyker upp och fräser till.

Kajsa Kavat hjälper mormor – Ericas favorit

av Astrid Lindgren, 1958

Erica.2

Berättelsen om den kavata flickan Kajsa som hjälper mormor att både stöka inför julen och sälja karameller på torget var min absoluta favoritbok som barn. Bilderboken Kajsa Kavat hjälper mormor utkom 1958 och är illustrerad av Ilon Wikland. Som vanligt i Astrids böcker är barnet i fokus och den här gången handlar det om en tuff flicka som utan att tveka tar sig an mormors uppgifter när mormor själv bryter benet. Jag minns att jag beundrade Kajsa för att hon var så modig och framåt, jag önskade många gånger att jag var som hon. Tänk att få fixa och dona med allt själv, och inte minst att få sälja karameller…

Hon kallades Leni – Camillas favorit

av Bezdekova Zdenka, 1976

Camilla

En bok som gjorde stort intryck på mitt tolvåriga jag. Den handlar om Leni som växer upp i en tysk stad, som en tysk flicka. Andra världskriget har precis tagit slut. Men allt är inte som det verkar. Genom samtal hon egentligen inte skall höra och genom en väska och ett brev som hon hittar förstår hon att hennes familj egentligen inte är hennes. Och att hon egentligen inte är den hon hela tiden trott hon är. Någonstans finns också minnen. Minnen som mer känns som något hon drömt. Minnen från väldigt länge sedan. Det visar sig att Leni kom som mycket liten till Tyskland från Tjeckoslovakien och att hon egentligen är judinna. Hon börjar leta efter sin mamma!

Boken handlar om identitet, att vara annorlunda, inte tillhöra och känslan av att något är fel. Känslor och funderingar nog de flesta barn har någon gång. Boken tar dessutom upp nazismen och andra världskriget. Ämnen som ständigt är aktuella och kanske mer nu än på länge.”

Allrakäraste syster – Annas favorit

av Astrid Lindgren, 1973

Anna

Allrakäraste syster. Allrakäraste bok. Tvillingsystrarna, rosenbusken och den förtrollande världen där under. Hästarna i galopp så att guldet och silvret yr från de klapprande hovarna och ut genom Hans Arnolds vidunderliga landskap. Där karamellerna serveras på gröna brickor, av det snälla folket. Det här blev den allra käresta boken i min barndom och min allra första läsupplevelse som berörde. På riktigt.

Bitterljuv och som en hyllning till leken och fantasin. Adresserad rakt in till min längtan efter syskon och hundvalpar och rosenbuskar som bara blommar på och ja gudvetallt. Det var som att sagans silver- och guldfotade hästar även sprang hem insikten till mig, om fantasins och berättelsens välgörande kraft. Som att någonting förändrades efter boken blivit läst. Ingen trädgård blev någonsin sig likt. Ingen ensambarnsstund blev någonsin tråkig mer. För där bakom buskarna och träden skymtar något, om man bara så vill.

 

Det här inlägget postades i Pliktflöde och har märkts med etiketterna . Bokmärk permalänken.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *