En bok kommer gaddad

Tatueringar. För den fördomsfulle kan ordet kanske komma med en bismak. En antiintellektuell sådan. Men tatueringar går såklart att sikta både lite varstans i litteraturen och på oss bibliotekarier. Nu senast har Steinbeck, Morrison och Irving har fått en cool inramning som drar ögonen åt sig på Nybindningens hylla för bindfärdiga böcker.

Bonniers har tagit hjälp av tatueraren Jenny Boström, som designat bokomslagen i senaste klassikersläppet. Och det är klassisk amerikansk litteratur i nyutgivning som gäller. Steibecks ”Möss och människor”, Morrissons ”Älskade” och Irvings ”Garp och hans värld” har tatuerade ryggar. Och omslag.

Steinbeck

Möss och människor av John Steinbeck.
Illustratör: Jenny Boström
Utgiven: Albert Bonniers förlag 2014
Foto: Albert Bonniers förlag

Irving

Garp och Hans värld av John Irving
Illustratör: Jenny Boström
Utgiven: Albert Bonniers förlag 2014
Foto: Albert Bonniers förlag

Morrison

Älskade av Toni Morrison
Illustratör: Jenny Boström
Utgiven av Albert Bonniers förlag 2014
Foto: Albert Bonniers förlag

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Papper som hud, old school-tatueringarna sitter som ett smäck på bokomslaget. Titeln böljar i banderollen och det ramsvarta ankaret söker liksom förtöjning i pappret. Och en hårsmån från ryggtexten skär svärdet osentimentalt igenom old school-hjärtat som bultar på ändå. I klarrött.

Detajler Tatueringar klassikerserien

Bokomslag javisst. Och Taube har besjungit sjömannen som på land extraknäcker som tatuerare i ”Tatuerarevals” och Molin har placerat änkan – den glada som medelålderskrisar sig till en tatuering – på vita duken. Men hur följsam är egentligen litteratur i allmänhet och bibliotekarier i synnerhet i tatueringstrenden? Efter vidare eftertanke är jag inte särskilt kaxig längre, mina tatuerade litterära preferenser är påtagligt få. Det får bli en fråga att passa vidare till lördagsspalten i DN. Så Bevarandebloggen säger ping Jenny Lindh. Men några litterära gestalter med tatuering går att komma på. Inte otvunget men ändå. Så gott som alla i barnlitteraturen.

TatueringPumaMarigold

Till vänster: Den tatuerade mamman av Jacqueline Wilson
Illustratör: Nick Scharratt
Utgiven: Alfabeta 2003
Till höger:
Gittan gömmer bort sig. Text och bild Pija Lindenbaum
Utgiven: Rabén & Sjögren 2011

Barnflickan Puma i Pija Lindenbaums ”Gittan gömmer bort sej” och mamma Marigold i Jacqueline Wilsons ”Den tatuerade mamman”. Lisbeth Sallander i Stieg Larssons Milleniumtrilogi och Karl-Alfred förstås.

Visst kan förmedlare av litteratur också tatuera sig, stereotypa föreställningar av bibliotekarien till trots. I USA har vissa bibliotek gjort en grej av tatuerade bibliotekarier. Eller snarare väggalmanacka av dem. Bibliotekarier som bär fram året, stolt poserande med sina tatueringar. Nättidningen Litteraturmagasinet har fångat upp företeelsen i en artikel. På Bevarandeenheten är tre av tio bibliotekarier tatuerade. Ingen i Old school-genren.

Och tatueringar med litterär anknytning finns också. Här sägs de 50 bästa i sitt slag samlas. Från Saint-Exupérys ”Lille Prinsen till Shakespeares ”Stormen”.

Old school-tatueringar – eller sjömanstatueringar som de också benämns – är en amerikansk klassisk tatueringsstil som kännetecknas av enkla symboliska motiv i klara färger med tjocka svarta konturer och skuggor rikligt med svärta. Känslor som sorg och saknad, kärlek och hat överförs till hud. Ankare, svalor, hjärtan, rosor, skepp och lättklädda kvinnor med timglasformad figur är vanliga motiv. Stilen som ofta förknippas med sjömän härstammar mycket riktigt just från de kringresande sjöfararna och deras eskapader. Sjöhistoriska museet i Stockholm har förstås sjömanstatueringar i sina samlingar. Dessa tatueringsförlagor visas just nu i den pågående utställningen Tro hopp och kärlek. Ingen motsvarande samling finns i KB. Men i den tryckta äldre boksamlingen –där böcker är indelade efter ämne – finns avdelningen Sjöväsen. Men om det går att hitta sjömanstatueringar där förblir osagt i detta nu.

Det är inte första gången som Albert Bonniers klassikerserie så stilsäkert plockar upp trender som sköljer igenom vår tid och gör bokomslag av det. Senast sågs karaktäristisk prunkande finsk Marimekkodesign pryda fronterna till fyra kvinnolitterära romaner. Bland annat Sylvia Plaths ”Glaskupan” och Ninsa Björks ”Under det rosa täcket”. Och dessförinnan hemslöjdstrenden bokifierad i Wilhelm Mobergs Utvandrarserie. Den senare även i ett inlägg här på bloggen. Med tatueringarna på bokomslagen är det särskilt roligt eftersom det i regel skulle kunna betraktas som en omöjlig affär, ett möte i ett spänningsfält.

Slutligen tänker jag, att pliktexemplaret och tatueringen inte är helt väsensskilda ting. Utan vilar på liknande existentiella grundvalar på något sätt. De speglar tiden i vilken de kom till och är något som är tänkt att bestå medan allt annat förändras.

Böckerna – de tatuerade i klassikerserien – ska få olimmat G-band som skydd mot framtida slitage.

Det här inlägget postades i Pliktflöde och har märkts med etiketterna , , , , , . Bokmärk permalänken.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *